RECENSION: The Things That We Wouldn't Otherwise Find, Leeds Library ✭✭✭✭✭

Jonathan Hall recenserar The Things That We Wouldn't Otherwise Find på Leeds Library.

David Judge (Bibliotekets förflutna ande) och Sinead Parker (Bibliotekets nuvarande ande). Foto: Anthony Robling The Things That We Wouldn't Otherwise Find

Leeds Library (Leeds Playhouse-produktion)

5 Stjärnor

Den bästa teatern är den som kastar ljus över ens eget liv och lämnar en med frågor och reflektioner. ”The Things That We Wouldn't Otherwise Find” av Emma Adams, ett verk skrivet för att fira Leeds Librarys 250-årsjubileum, lyckas med precis detta.

Under de senaste 12 åren har biblioteksbesöken minskat med cirka 38 % i Storbritannien. I Bradford planeras biblioteksbudgeten att skäras ner med hela 950 000 pund under det kommande året. Många bibliotek har stängts ner, bokbussarna som servade landsbygden är borta, och de som lever kvar är ofta bleka kopior av de bokfyllda emporier de en gång var. Oavsett hur man ser på det är biblioteken som institution både på tillbakagång och hotade.

Adams fångar skickligt denna stämning i en reflekterande berättelse (komplett med kapitel), där bibliotekets förflutna ande och dess nuvarande ande med bävan inväntar Framtiden – en framtid som ser ut att sopa bort deras älskade bokkammare. I en tid av Kindle, Amazon och ett digitalt samhälle känns scenariot skrämmande sannolikt. Genom en serie pigga och tankeväckande scener visar Adams oss varför dessa bokrum faktiskt behövs – och alltid kommer att spela roll så länge människor kan läsa och det skrivna ordet ses som något att värdesätta och hylla. Vi möter den seriemässiga boktjuven som erkänner sina brott… den aspirerande författaren som uppskattar fristaden biblioteket erbjuder… bokrestaureraren med öga för detaljer. Alla hittar de så mycket mer än bara böcker innanför dessa väggar. För var och en blir biblioteket och dess volymer en språngbräda för idéer, hopp, ambitioner och till och med kärlek. Och kanske, bara kanske, kan biblioteken möta den annalkande framtiden utan rädsla.

Sinead Porter och David Judge ger liv åt detta persongalleri med ett entusiastiskt engagemang under regi av Tess Seddon. Men kvällens i särklass mäktigaste närvaro var sälva Leeds Library (en plats väl värd ett besök), där pjäsen sattes upp i samarbete med Leeds Playhouse. Kammaren med sina gallerier är en fantastisk plats för teater, och för en pjäs som handlar om just bibliotek var inramningen helt perfekt.

När jag satt där och lät blicken vandra över de otaliga bokryggarna – Palmerston, Hitler, konst från Glasgow, systrarna Brontë – kände jag åter den där blandningen av förväntan och hopp som mina lördagsbesök på biblioteket en gång gav mig. En känsla som snabbt följdes av ett visst dåligt samvete när jag insåg att det var nästan trettio år sedan mitt senaste besök.