RECENSION: The Tin Drum, West Yorkshire Playhouse ✭✭✭✭

Kneehigh Theatres Blecktrumman Blecktrumman

West Yorkshire Playhouse

4 Stjärnor

Turnéinformation På ett plan kan berättelsen verka enkel, nästan barnslig, med ekon av barnramsor, trummor och leksaksaffärer – men ”Blecktrumman” är en djävulskt mångbottnad och komplex saga som trotsar alla korta sammanfattningar.  Underbarnet Oskar föds mot en fond av socialt och politiskt kaos; han upptäcker en gudomlig makt att kontrollera sin omgivning genom sin blecktrumma, vars rytm studsar och genjuder genom historien likt ett olycksbådande diskokomp från åttiotalet. När han nått vuxen ålder har han förlorat sina föräldrar (alla tre), förälskat sig i sin fars älskarinna och sett sitt hemland slitas sönder genom etnisk rensning under en nazistliknande regim. Längs vägen inser han att han kan krossa både glas och trumhinnor genom sina skrik, och han tar beslutet att stoppa åldrandet vid fyra års ålder genom att kasta sig nerför en trappa. Det här är inte en pojke man leker med, och den barnsliga grymheten i hans kraft speglas i de lika våldsamma samhällsomstörtningar som pågår runtomkring honom. Allt detta kan låta förvirrat och rörigt – men det är livet oftast, särskilt i dess mörkare stunder och i de problem och den dynamik som uppstår i samhällen i upplösningstillstånd – aldrig mer så än i dessa tider av Brexit, murar mot Mexiko och etnisk rensning i Myanmar. 

Ensemblen i Blecktrumman Historien, bearbetad från Günter Grass roman av Carl Grose, ges liv på ett passande, energiskt och fantastiskt sätt av Kneehigh under Mike Shepherds regi. Här bjuds det på ett veritabelt smörgåsbord av dockor, skuggspel, explosioner och modeller sida vid sida med skådespelare som sjunger till en liveorkester, ofta i en parodi på 80-talsmusik (eran då den ikoniska filmversionen slog igenom). I en ensemble som är lika dynamisk och levande som de visuella effekterna utmärker sig särskilt Rina Fatania som Oskars urmoder till mormor – som trollar fram mat, gäss, gevär och till och med Oskars morfar ur sina rymliga kjolar – och Damon Daunno som Oskars dömda, (kanske) biologiska pappa med sin klara tenorstämma. 

Kneehigh Theatres Blecktrumman Men det är produktionens rena visuella kraft som etsar sig fast. Vissa scener stannar upp tiden: en procession av små människofigurer som marscherar mot dödsläger, fönster av papper som slits i trasor av Oskars överjordiska skrik. Emellanåt kände jag att spektaklet tog överhanden på bekostnad av berättelsen och att tempot sjönk när en enskild dramatisk poäng skulle lyftas fram genom en sång eller rörelse, men publikens entusiasm – den till stor del och uppfriskande nog unga publiken – visade att jag var i minoritet i det avseendet.  Och så hade vi Oskar själv. Kusligt och olycksbådande gestaltad som en blåtonad marionett besatt han en scenisk auktoritet som var helt unik.  Energin och det visuella i denna oroande historia var odiskutabel; jag lämnade teatern med många tankar och reflektioner som kommer att stanna kvar och väcka egna funderingar kring den minst lika oroande tid vi själva lever i. 

Blecktrumman spelas nu på Shoreditch Town Hall från 6 till 23 december 2017.

LÄS MER OM KNEEHIGH THEATRES BLECKTRUMMAN