RECENSION: Undetectable, King's Head Theatre London ✭✭✭✭

Julian Eaves recenserar Tom Wrights pjäs Undetectable i regi av Rikki Beadle-Blair, som nu spelas på King's Head Theatre i London.

Lewis Brown och Freddie Hogan. Foto: Nick Rutter Undetectable

King's Head Theatre

18 februari 2020

4 stjärnor

BOKA BILJETTER

Den unga skådespelaren som blev dramatiker, Tom Wright, återvänder till den här teatern efter förra årets framgångsrika debut. Hans fantastiska pjäs för två skådespelare är ett rent nöje från början till slut som dessutom lyckas med konststycket att skapa verklig magi. I en briljant fingertoppskänslig produktion av Rikki Beadle-Blair får vi möta två snygga och sparsamt – om ens alls – klädda unga män i och omkring en dubbelsäng. Det är en livlig dialog som lovar mycket inför framtiden från en spännande ny röst.

Av de två skådespelarna drar Freddie Hogan det längsta strået i rollen som Lex, den som sätter igång och driver nästintill allt som sker. Han tar sig an utmaningen med stor entusiasm och visar upp ett bländande register av dramatiska färdigheter. Oavsett om man känner personlig sympati för karaktären eller ej, är det en fröjd att se denna skickliga prestation. Hans ansikte är enormt uttrycksfullt och lyhört för varje skifte i stämning och ton i den tacksamt skrivna rollen. Betydligt svårare är Lewis Browns resa med den förlamande negativiteten hos den neurotiske Bradley, som ständigt häller kallt vatten över Lex livslust. Exakt vad som håller dessa två samman är något av ett mysterium: vi förväntas tro att de – eller snarare Lex – har uppvaktat varandra i tre långa sexlösa månader innan de hamnade där vi nu ser dem, i ett respektabelt sovrum.

Freddie Hogan och Lewis Brown. Foto: Nick Rutter

Ja, det finns något smärtsamt gammaldags och nästan idylliskt över inställningen till sex här. Det känns kanske inte helt verklighetstroget, särskilt när man tänker på deras bakgrund (vilket jag återkommer till), men inför den enes framfusiga energi och den andres stoiska, jungfruliga vägran känner vi faktiskt inte att det spelar så stor roll. Det här är en idébaserad pjäs där vi ska lyssna på *vad* de säger, snarare än att snoka efter luckor i intrigen.

Och egentligen blir allt sådant ganska oviktigt när vi ställs inför produktionens verkliga höjdpunkt, som inte står att finna i en köttslig omfamning. Nej, sannerligen inte. Fyrverkerierna uppstår i den perfekta fusionen mellan Beadle-Blairs iscensättning, hans eleganta scenografi och hans egen vackert komponerade ljudbild av klubbiga beats, allt lyft till ett gnistrande liv av Richard Lamberts pedantiskt uppfinningsrika och perfekt avvägda ljusdesign. Ledtrådarna till ljusets centrala roll förvandlar föreställningen och planteras tidigt hos oss, men resultatet när det väl kommer är lika häpnadsväckande som oväntat. (Och Brown ska tacka sin lyckliga stjärna för detta ögonblick, för det är då vi får se hur mycket mer han har att erbjuda.) Faktum är att den episod där killarna får kliva utanför sin nuvarande miljö är när pjäsens teatralitet och deras karaktärer verkligen blommar ut. Det är då vi som publik äntligen får fatta tycke för dem genom vad de gör, befriade från de ändlösa frågorna och svaren i manuset fram till dess, när de återupplever formativa stunder på gay-scenen, fyllda av hedonistisk njutning och frenetisk osäkerhet. Visst påminner skrivandet en del om tematiken i 'The Inheritance', men här i ett läckert miniatyrformat som inte är sämre för det.

Lewis Brown och Freddie Hogan. Foto: Nick Rutter

Men efter 75 minuter är det över, och man tar med sig vad man vill från upplevelsen. Själv blev jag glad över att upptäcka att regissör och författare – som inledde sitt givande samarbete med 'My Dad's Gap Year' på Park Theatre – redan arbetar på en ny pjäs. Det finns en känsla av en pågående diskussion här, en som kan gå i nästan vilken riktning som helst. 'Gay Year' missade jag, men den finns i tryck och jag ska läsa den. Under tiden, vänta inte på att framtiden ska komma till dig: gå och se den här föreställningen nu. Den är verkligen något extra.

Spelas till och med 7 mars på Kings Head Theatre.

BOKA BILJETTER