RECENSION: Unfaithful, Found111 ✭✭✭

Sean Campion, Niamh Cusack, Ruta Gedmintas och Matthew Lewis i Unfaithful. Foto: Marc Brenner Unfaithful Found111

31 augusti 2016

Tre stjärnor

Boka biljetter Vi inleder med ett gräl mellan Joan (Niamh Cusack) och maken Tom (Sean Campion). Efter tre decennier som gifta har Tom kommit hem och erkänt att han har legat med en annan kvinna. Först vill Joan veta varför. Sen bestämmer hon sig för att hon vill ha hämnd. Samtidigt kämpar eskortpojken Pete (Matthew Lewis) med att öppna upp sig för sin flickvän Tara (Ruta Gedmintas). Allt eftersom Unfaithful nystas upp avslöjas kopplingarna mellan de två paren i detta nattsvarta drama.

Owen McCaffertys desorienterande pjäs för fyra skådespelare verkar ofta gå i cirklar och upprepar i onödan det som redan sagts. McCaffertys uppenbara avsikt att chocka sin publik blir snabbt tröttsam, där de svordomsfyllda dialogpartierna inte blir mer berörande än statiskt brus. Det är i pjäsens tystare partier som manuset glänser och en rå, mänsklig ärlighet blottas. Den nuddar, om än flyktigt, vid konceptet om vad det innebär att vara vid liv, men även denna känsla förblir ofullbordad. Kanske är detta för att spegla bristen på tillfredsställelse i Joans och Toms äktenskap, men i slutändan resulterar det i en frustrerande berättelse.

Sean Campion och Niamh Cusack i Unfaithful. Foto: Marc Brenner

Med scenen placerad i mitten av rummet sätts de fyra karaktärerna – som verkar få en kick av att vara direkt elaka mot varandra – under omedelbar granskning av publiken på båda sidor. Den trånga och klaustrofobiska lokalen på Found111 förvandlar karaktärernas miljö till en tryckkokare, där den sena augustivärmen hjälper till att skruva upp spänningen. Skarp belysning och en enkel scenografi, bestående av en dubbelsäng och en spegelvägg där i synnerhet Joan tycks konfrontera sig själv i tystnad, låter skådespelarprestationerna stå i centrum. Det är här uppsättningens främsta styrka ligger.

Niamh Cusack tar tag i pjäsen med hårdhandskarna och släpper inte taget för en sekund. Hennes dialog är en veritabel tsunami av ord som väller ur henne som om hon inte kan kontrollera dem, och hennes skarpa, syrliga prestation är så fängslande att man tvingas hänga med i varje replik. Sean Campion är mer än en värdig motspelare i rollen som maken Tom; övertygande och nästan ömklig. Duon bjuder på en absolut mästarklass i kraftfullt och krävande skådespeleri – den fula och plågsamma sidan av en relation som surnat.

Matthew Lewis och Niamh Cusack i Unfaithful. Foto: Marc Brenner

Ruta Gedmintas levererar en komplex prestation som den vresiga och osäkra Tara, men hennes relation med Matthew Lewis Pete ges aldrig tillräckligt med tid för att utvecklas fullt ut. Deras sidospår känns ofärdigt, trots att båda skådespelarna helt går upp i sina roller.

Eloge till Adam Penford som modigt och skickligt regisserar detta korta stycke och håller alla inblandade på helspänn ända till slutminuterna. Kvällen dundrar på genom den 70 minuter långa speltiden utan uppehåll, och lämnar publiken en smula omtumlad vid det abrupta slutet.

Efter en så explosiv öppning lämnar det överraskande dämpade slutet av Unfaithful publiken otillfredsställd och full av frågor. Även om Cusacks och Campions prestationer är beundransvärda, känns själva pjäsen underutvecklad och bryter ingen ny mark rent berättarmässigt. Trots att den hade premiär för bara ett par år sedan känns Unfaithful redan daterad.

BOKA NU FÖR UNFAITHFUL PÅ FOUND111