RECENSION: Musicals Unsung, St James Theatre Studio ✭✭✭✭

Ensemblen i Musicals Unsung. Musicals Unsung

St James Studio Theatre

27 maj 2016

4 stjärnor

Musicals Unsung är en kväll tillägnad låtar som strukits ur musikaler. Det är ett intressant koncept som jag fann både underhållande och lärorikt som musikalälskare. Vid det här tillfället var låtvalen utpräglat moderna, med nummer hämtade från shower som The Last Five Years, Wicked, Shrek, Aladdin och The Drowsy Chaperone.

Kvällen gav en inblick i processen bakom musikalutveckling, och i vissa fall de finjusteringar som görs i stora musikaler när de går på turné eller transformeras från animerad film till scenmusikal. Stora musikaliska motiv tenderar att leva kvar även i låtar som byts ut, och det är oftast lätt att identifiera vilken show det rör sig om utan att bli informerad.

I den intima St James Studio, inför fullsatta läktare, stod Stewart Clarke, Lucie Jones, Jeremy Legat, Katie Paine och Sally Samad.  Merparten av programmet bestod av solon, men kvällen bjöd även på There Once Was A Pirate från Spring Awakening, vilket var kvällens enda ensemble-nummer.

Ackompanjerade av kapellmästare Kris Rawlinson tillsammans med Rhiannon Jeffreys (träblås) och Natalie Hancock (cello), bjöds vi på ett cabaret/konsert-format som helt och hållet bars fram av ren talang.

Stewart Clarkes tolkning av Proud Of Your Boy, en låt som ströks ur Disney-klassikern Aladdin men som återinfördes i scenproduktionen, var djupt gripande. Which Way Is The Party?, som ersattes av Dancing Through Life i Wicked, visade prov på Clarkes vokala bredd och cementerade hans roll som en charmig musikalstjärna. Lucie Jones levererade fullständigt felfria sånginsatser i Written In Stone från Mulan och Making Good från Wicked, vilket bevisade att hon är en artist på tydlig uppgång. Katie Paines version av Loose Ends, en låt som tycks ha åkt ut och in i olika uppsättningar av The Witches Of Eastwick, fick en verkligen att undra varför den någonsin ströks. Sally Samad visade sin komiska talang i en duett med Jeremy Legat i I Remember Love från The Drowsy Chaperone, innan hon tog sig an Sondheims She'll Be Back, skriven men aldrig använd i Into The Woods. Jeremy Legats I Found A Hobby, en härligt mörk tidig version av Be A Dentist från Little Shop Of Horrors, gav välbehövlig komisk lättnad i första akten, medan den svängiga Jitterbug från Trollkarlen från Oz öppnade andra akten med stil.

Att framföra musikalnummer helt utan sitt sammanhang, utan kostymer, scenografi eller dialog, är en enorm utmaning. Denna begåvade grupp skådespelare visade dock prov på sin förmåga att agera genom sång, samtidigt som de skapade den typ av närkontakt med publiken som de flesta musikalentusiaster törstar efter.

Kris Rawlinsons arrangemang och ackompanjemang var genomgående sublimt och i perfekt synk med artisterna. Hans spel dominerade aldrig, utan skapade en fyllig musikalisk fond som lät rösterna stå i centrum.

Baserat på framförandet av There Once Was A Pirate hade det varit roligt att se fler gemensamma nummer för hela ensemblen, men jag lämnade teatern nynnande och mer än nöjd.

Jag ser fram emot framtida upplagor av Musicals Unsung och är nyfiken på vilka dolda skatter från musikalhistorien som Kris och hans team kan gräva fram nästa gång.

LÄS MER OM MUSICALS UNSUNG