RECENSION: Secret Life Of Humans, Edinburgh Fringe ✭✭✭✭

Secret Life of Humans

Pleasance Courtyard, Edinburgh Fringe

Fyra stjärnor

I Yuval Noah Hararis internationella bästsäljare, Sapiens: En kort historik över mänskligheten, betraktas mänskliga framsteg okonventionellt nog mindre som en uppåtgående kurva och mer som något trassligt, där industrialisering och teknologi driver oss i rasande fart mot en potentiell utrotning. Detta står i kontrast till de mer hoppfulla teorier som lades fram av matematikern och vetenskapshistorikern dr Jacob Bronowski. Hans enormt framgångsrika TV-serie och bok från 1973, The Ascent of Man (Människans frammätning), såg mänskligheten som ständigt förbättrad mot en mer utopisk framtid. Dessa två visioner utgör startpunkten för New Diorama Theatres uppfinningsrika och fängslande föreställning Secret Life of Humans, som undersöker tankar om hur långt Homo sapiens har kommit under de senaste 150 000 åren – och hur lite vi egentligen har förändrats sedan jägarna i grottorna.

Föreställningen inleds med en livlig miniföreläsning av Stella Blue Taylor som lägger grunden för premissen, för att sedan snabbt övergå i en delvis fiktiv berättelse baserad på Bronowskis liv. Taylor spelar Ava, en ung beteendevetare på en Tinder-dejt med Jamie, som visar sig vara barnbarn till Bronowski och arvtagare till alla hans papper. Han avslöjar ett låst rum i sina farföräldrars hus där de hittar dagböcker och korrespondens som belyser detaljer i Bronowskis moraliskt tvivelaktiga krigstida karriär, då han hjälpte det brittiska inrikesministeriet att använda matematik för att effektivisera RAF Bomber Command.

Pjäsen rör sig fram och tillbaka mellan andra världskriget och nutid, samt Bronowskis sista år före hans plötsliga död 1974. Genom hans historia utforskar den hur våra moderna drag, som rädsla och fantasi, kan spåras tillbaka till våra förfäder bland jägarfolken. Det är ett fantastiskt stycke berättarkonst som är både tankeväckande och ofta humoristiskt, regisserat med stor finess av författaren David Byrne tillsammans med Kate Stanley och framarbetat av ensemblen.

Taylor och Andrew Strafford-Baker är utmärkta som Ava och Jamie tillsammans med Olivia Hirst och Andy McLeod, där Richard Delaney särskilt utmärker sig som den välmenande men tyngde Bronowski. Mot Jen McGinleys anmärkningsvärt mångsidiga scenografi är föreställningen visuellt slående tack vare Zakk Heins projektioner, Geoff Henses ljussättning och, inte minst, John Maddox oförglömliga aerial-design. Resultatet är en underhållande blick på seriösa frågor om var mänskligheten kommer ifrån och vad den har blivit – en ganska oroväckande påminnelse om att precis som de första människorna vandrade på jorden för 2,4 miljoner år sedan, kommer vi en dag oundvikligen att ta våra sista steg.

Spelas till och med 28 augusti 2017.

Läs fler recensioner av föreställningar från Edinburgh Fringe 2017