TILLBAKABLICK: Keziah Joseph

Sarah Day samtalar med Keziah Joseph som just nu medverkar i Mojisola Adebayos  Family Tree, en ny pjäs om Henrietta Lacks liv och inflytande som har premiär på Greenwich+Docklands International Festival innan den flyttar till Young Vic under 2022.

Vilken var den allra första föreställningen du gjorde som barn, och vad var det som fick dig att fastna för teatervärlden?

Förmodligen var det krubbspelet – jag var en ängel och det jag minns tydligast var hur viktiga allas kostymer var, annars hade jag ingen aning om vad som hände. Men det var en pjäs om Sherlock Holmes i årskurs 5 som verkligen drog in mig i teatern. Det var då jag insåg att jag ville bli skådespelare.

Grattis till medverkan i ”Family Tree”! Berätta om föreställningen och om din roll.

Den är otroligt viktig, så kom och se den! Jag gör ett par olika roller – en sjuksköterska inom NHS som heter Bibi och som gör en väldigt bra Beyoncé-imitation, samt Betsey, en av de första slavinnorna som utsattes för gynekologiska experiment av doktor Sims under 1800-talet.

Hur har det varit att arbeta med en föreställning mitt under en pandemi – med audition och repetitioner? Har du stött på några hinder som du varit tvungen att övervinna?  

Repetitionsperioden har varit betydligt kortare än vanligt, men på ett sätt innebär det också mindre risk för att allt ställs in! Jag är imponerad av vad vi har lyckats skapa på den här tiden och fylld av beundran för hela teamet av skådespelare och kreatörer.

Hur ser din process ut när du ska gå in i en karaktär inför en föreställning? 

Jag älskar att hitta personens fysikalitet och att djupdyka i manuset efter detaljer och fakta. Jag letar efter de där guldkornen som skapar en koppling till karaktären och får en att tänka: ”Ja! Nu vet jag hur jag ska berätta din historia.”

Varför är teater viktigt för dig?

Det finns inget som går upp mot live-framträdanden – relationen mellan de på scenen, samspelet mellan scenen och publiken, och även bandet mellan människorna i publiken. Det är ren kemi, det är magiskt och väldigt speciellt. Det händer här och nu.

Nedstängningarna och restriktionerna är nästan över – hur har du hållit kreativiteten vid liv under tiden?

Faktiskt så tyckte jag att det stimulerade både mitt skapande och min fantasi i allmänhet. Jag började skriva en hel del själv – först scenisk poesi och sedan scener för pjäser. Dessutom blev det samarbeten över Zoom och en hel del virtuella workshops och research-projekt.

Berätta om ett av dina bästa eller roligaste scenminnen?

Under en föreställning lyckades jag inte knäppa min kjol ordentligt under ett snabbt byte, och kände hur den satt löst genom hela nästa scen. Jag fick i princip gå och hålla upp den, tills det kom ett ögonblick när det inte gick längre. Jag var tvungen att släppa den, och det blev precis vid min replik: ”Du ska lyssna på mig, Hareton!” Det var en enorm lättnad för mig, men det fick också alla att skratta och det passade faktiskt karaktärens intention perfekt. Det är sånt vi älskar!

Om ditt liv var en föreställning, vad skulle den heta och varför?

”Vad händer nu?” haha.

Det har varit ett tufft år för nya skådespelare som precis tagit examen. Vilket råd vill du ge till alla nyexaminerade?

Behåll lugnet! Prioritera din mentala, fysiska och emotionella hälsa. Gör det som ger dig glädje! Tappa inte modet, du är inte ensam – vi håller alla på att anpassa oss och det här är ett bra tillfälle att tänka utanför boxen. Som alltid: försök att inte jämföra dig med andra. Det här är ett maraton, inte en sprint, så fortsätt bara med din ”träning”.

Slutligen (utan att avslöja för mycket!), varför borde vårt British Theatre-community komma och se ”Family Tree”?

För att du sannolikt kommer att lära dig något nytt! För att dessa kvinnors historier är otroliga och förtjänar att höras.

För att Henrietta Lacks förmodligen har påverkat ditt liv på något sätt utan att du ens vet om det, och nu har du chansen att lära känna henne.

För att den är briljant! Haha.

LÄS MER OM FAMILY TREE