TILLBAKABLICK: West End-legenden Claire Moore

I veckans Throwback Thursday har vi pratat med West End-legenden Claire Moore. Från Phantom till Miss Saigon och Calendar Girls – våra scener har verkligen berikats av Claires stora talang.

Claire Moore och Joanna Riding i musikalen Calendar Girls. Foto: Matt Crockett

1) Vilken var din allra första föreställning som barn och vad var det som fick dig att vilja satsa på teaterlivet?

Min första riktiga roll var som Mabel i The Pirates of Penzance i skolan. Jag var 14 år och från det ögonblicket visste jag att jag ville försöka skapa mig en karriär inom teatern.

2) Vad arbetar du med just nu? Jag spelade Miss Andrew i Mary Poppins på Prince Edward Theatre; vi höll precis på med uppvärmningen när vi skickades hem veckan innan den officiella lockdown-perioden började. Det var sista gången jag satte min fot på en teater. 3) Hur håller du kreativiteten vid liv under lockdown?

Jag har haft turen att få vara med i en del "virtuell" teater och kabaréer som samlat in pengar till vår fantastiska bransch. Jag har också undervisat en hel del, vilket har hjälpt mig att känna mig nyttig.

Hemma är vi så tacksamma över att ha en härlig trädgård där jag har njutit av att arbeta. Vi har odlat massor av grönsaker i år och börjar precis se frukten (eller ja, grönsakerna!) av vårt arbete! Jag tycker också mycket om att sy och har knåpat ihop en del saker.

4) Vilka tre saker hittar man alltid i din loge? Det kan vara turmaskotar, saker

som hjälper dig på scenen, blå m&ms…

Jag har alltid min flöjt i logen. Den har varit med mig ända sedan skoltiden

och jag har använt den i min uppvärmning inför varenda föreställning jag någonsin gjort. Dessutom ett foto på min familj,

och minst en flaska bubbel i kylen utifall att det dyker upp gäster!

5) Om ditt liv var en musikal, vad skulle den heta?

Haha! Det har jag aldrig tänkt på – jag tror den skulle få heta

”Just Bloody Sing!”. Det var vad min fantastiska lärare Joseph Ward på RNCM brukade säga till mig när jag stressade upp mig över vilken låt jag än jobbade med. Det är fortfarande mitt motto!