KOMMANDE: China Blue Fish och Deborah Antoinette

Julian Eaves har talat med China Blue Fish och Deborah Antoinette om deras produktion Queen C*nt: Sacred or Profane, som kommer till The Bunker Theatre i mars 2019.

Producenten Hannah Elsy känner igen en succé när hon ser den – och hon sätter aldrig sitt namn på något som är mindre än fantastiskt. Så när jag hörde att hon tagit sig an att producera China Blue Fishs och Deborah Antoinettes extraordinära verk, skyndade jag mig för att ta reda på mer. Under ett samtal med China och Debs nyligen fann jag mig själv, likt många före mig, mer än förväntansfull. Just nu rider de båda på framgångsvågen efter de lysande recensionerna från förra sommarens Edinburgh Fringe; det, i kombination med en häpnadsväckande lyckad turné, har gjort att deras arbete nått ut till och lockat en publik som är både större och betydligt mer varierad än någon hade kunnat förutse. Så, vilka är de och vad driver dem? China, med en klar, genomträngande röst och en förmåga att skapa en direkt kontakt med sin publik, har en bakgrund inom performancekonst, skådespeleri och som singer-songwriter; ibland sedd som en rullskridskoåkande eller styltgående underhållare, men hennes konstnärskap har alltid vilat på en grund av social och miljömässig rättvisa. Hennes partner i detta projekt är Deborah, som utgör en perfekt kontrast på nästan alla sätt – med en mjuk röst smyger hon sig nästan på en, likt karaktärerna i hennes egenutarbetade pjäser, med en generös dos komik och erfarenhet som biträdande producent som ser till att varje inslag landar exakt rätt. Tillsammans delar de samma passionerade engagemang för konstnärslivet och gör allt de kan för att utveckla sitt arbete som ett team. De möttes i Bristol, på det numera nedlagda Hamilton House, där de båda var medlemmar i kollektivet Co-Resist. Under ett av många samtal där upptäckte de en gemensam drivkraft att utforska temat trakasserier. När de sedan erbjöds ett residens på Exeter Bikeshed – långt innan #MeToo slog igenom – bestämde de sig för att slå ihop sina talanger och se vad deras samarbete kunde bära för frukt. Aktualitet var ett måste, liksom ett engagemang för att svara på det rådande politiska och sociala klimatet, men de visste också att de ville att deras arbete skulle genomsyras av lekfullhet, glädje och variation. I grunden är berättelserna de vill förtälja baserade på avlöjande sanningar om vad som egentligen döljer sig bakom de anständiga fasader som mänskligheten sveper in sina vilsna ideal i. I denna kavalkad får vi ögonblicksbilder från betydelsefulla kvinnors liv: från Jungfru Maria till självaste "The Maybot". Ingen går säker från duons satiriska blick – inte ens männen, som de också gestaltar på scen. Inte för att det skrämmer bort den manliga publiken, snarare tvärtom. De har faktiskt blivit förtjusta över att möta en publik som är lika bred som deras egen konstnärliga fantasi: alla sorters kvinnor kommer för att se dem, mammor, mormödrar och män – massor av män. Vid vissa föreställningar har de faktiskt haft en övervägande manlig publik. Vad förklarar deras breda genomslagskraft? De säger själva att deras mål helt enkelt är att adressera och representera "en värld där vi förväntas vara jämlika, men ännu inte är det". Ett gammalt hederligt sökande efter sanningen, alltså. Och att hantera det som rör om i magtrakten. Äkta, visceralt teaterfokus. Allt genomfört med en finkänslighet och ett tekniskt mod – från exakt koreografi till den friaste improvisation – vilket ger dem deras unika karaktär. Längs vägen har de etablerat värdefulla samarbeten med en rad partners inom både konst och samhälle: Bristol Women's Voices; Fawcett Society, som kämpar för jämställdhet; Good Lad-initiativet, som främjar positiv maskulinitet i institutioner över hela landet; samt Lunette Cup, en organisation med global räckvidd som arbetar för att stoppa mensfattigdom. När de nu påbörjar nästa steg i sin utveckling här i Storbritannien är det ett nöje att få lära känna dem och vara en del av detta äventyr. Boka nu! The Bunker Theatre den 10–11 mars 2019.

BOKA BILJETTER TILL QUEEN C*NT: SACRED OR PROFANE