KRITIKERNAS VAL: De 10 bästa pjäserna i november 2015

Vilken pjäs är ett måste i London just nu?

Vi har sammanställt den här listan för att bespara dig besväret att välja själv! Det är helt enkelt vår syn på saken – och alla har ju sin – baserad på våra recensenters omdömen. Vi uppdaterar listan löpande så att du har koll på nya produktioner och så att vi väger in när originalensembler byts ut.

Pjäser som har spelats i mer än tre år är inte med på listan – detta är ett urval av nya eller relativt nya uppsättningar på Londons scener.

Så se till att boka!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att få information om denna och andra fantastiska produktioner.

1. The Hairy Ape

O’Neills pjäs har inte förlorat något av sin kraft eller relevans. Den känns lika chockerande och nyskapande idag som den otvivelaktigt gjorde 1922. Jones avslöjande och suggestiva uppsättning är inte bara vacker att se på, lätt att följa och fängslande – den påminner oss också om att frågorna kring förtryck, klyftor och orättvisa som upptog O’Neill då, fortfarande är brännande aktuella. Världen kanske inte dansar efter industrimagnaternas pipa på samma sätt i det 21:a århundradet, men det finns fortfarande en tydlig, mäktig och rik elit och arbetare vars liv görs olidliga medan de rika blir rikare.

LÄS VÅR RECENSION | BOKA BILJETTER

Alexander Huetson, Adam Lilley, Christopher Hines Fotokredd: PicsByGaz.com 2. Encounter

Ispiration från kända filmer kan väldigt lätt tippa över i parodi eller oavsiktlig komik, men tack vare hantverket i manuset och det noggrant kalibrerade, fullständigt närvarande skådespeleriet, är den här produktionen en triumf på alla fronter och förtjänar en lång och framgångsrik spelperiod.

LÄS VÅR RECENSION | BOKA BILJETTER

Mark Rylance som Philip V av Spanien Foto: Marc Brenner 3. Farinelli And The King

Det är en anspråkslös men ack så vacker pjäs, perfekt lämpad för rummets intima storslagenhet, och helt berusande då allt i den är så väl avvägt. Den begåvade Sam Crane bär den skådespelarmässiga tyngden som Farinelli, men när det är dags att sjunga får han sällskap på scenen eller ersätts av den briljante Purefoy, kostymerad för att matcha Crane exakt. Purefoy har en stark, fyllig och rörlig countertenor. Han är en ren fröjd att höra.

LÄS VÅR RECENSION | BOKA BILJETTER

4. Piaf Givet dess inneboende brister kan pjäsen inte hoppas på framgång utan en riktig kraftprestation från sin stjärna, och här har Laasko dragit högsta vinsten. Leigh är enastående i alla avseenden. Hennes röst är kraftfull och förtrollande, full av hes sensualitet och passionerade, gutturala utsvävningar. Man har inga problem att tro på att hon kan sjunga tillräckligt högt för att överrösta trafiken på Paris gator. LÄS VÅR RECENSION | BOKA BILJETTER

5. Jane Eyre

Detta är en djupt fängslande kväll på teatern. Man känner aldrig att tiden släpar och kan inte annat än imponeras av hur ensemblen hittar nya innebörder i material som vi alla tror oss kunna utan och innan. Det är en sann ensembleproduktion med utrymme för individer att glänsa, samtidigt som helheten ljuder med något som är större än de enskilda insatserna. Den gjorde stort intryck på mig och lockade ofta till skratt, även om den i andra akten sällan berörde mig så djupt som den borde ha gjort.

LÄS VÅR RECENSION | BOKA BILJETTER

Sion Daniel Young som Christopher i The Curious Incident Of The Dog In the Night-Time. Foto: Brinkhoff-Mogenburg 6. The Curious Incident of the Dog in the Night Simon Stephens dramatisering av Mark Haddons bästsäljande roman, Den besynnerliga händelsen med hunden om natten, belönades med sju Olivier Awards 2013, inklusive Bästa nya pjäs, Bästa regi, Bästa ljusdesign och Bästa ljuddesign samt en Tony Award 2015 för bästa pjäs. BOKA BILJETTER

7. RoosevElvis

Trots den visuella förvirringen i början är detta ett extremt sevärt stycke teater. Ett absolut måste i höst.

LÄS VÅR RECENSION | BOKA BILJETTER

8. 5 Guys Chillin'

Pjäsen belyser en del av samhället som är missförstådd och orättvist smutskastad, samtidigt som den undersöker regler, konventioner, vanor och språkbruk inom en specifik form av sexuellt uttryck. När man inser, vilket jag gjorde mot slutet av pjäsen, att de erfarenheter karaktärerna diskuterar är av samma slag som lockar till samtal i ett omklädningsrum för fotboll, på en finanspub en fredagskväll eller en möhippa i Malaga – inte detaljerna såklart, men spektrumet av upplevelser, önskningar och passioner – då förstår man det verkliga värdet i verk som detta.

LÄS VÅR RECENSION | BOKA BILJETTER

Oresteia på Almeida Theatre. Foto: Alastair Muir 9. Oresteia

Detta är Oresteia, inte Orestien – den trilogi av pjäser (Agamemnon, Gravoffret, Eumeniderna) som vann Aischylos ett pris år 458 f.Kr. och som betraktas som det ursprungliga familjedramat och startskottet för all modern dramatik – utan Robert Ickes frispelande, självutlämnande och filmiska ”tolkning” som nu spelas på Almeida under Rupert Goolds Grekland-säsong. Här finns fantastiska bilder, laddade ordbyten och briljanta snilleblixtar – men som helhet håller den inte riktigt ihop dramatiskt. För en uppsättning som varar i tre timmar och fyrtio minuter är det alldeles för många minuter som går åt till att bara vänta ut tiden.

BOKA BILJETTER | LÄS VÅR RECENSION

10. Plaques and Tangles

Som den unga Megan, som vi först möter när hon återhämtar sig från föregående natts engångsligg, bjuder Rosalind Eleazar på en häpnadsväckande bra prestation som är både komplex och djupt levande. Eleazar får varje ögonblick att sjunga av ärlighet och etablerar på ett fantastiskt sätt de utmaningar som Megan kommer att möta, ignorera och överväldigas av i sitt liv. Hennes scener med Robert Lonsdales unge Jez är utan tvekan de mest engagerande i hela produktionen.

LÄS VÅR RECENSION | BOKA BILJETTER

Vad tycker du om våra val?