INTERVJU: Michael Morpurgo om Private Peaceful

När en ny scenbearbetning av Private Peaceful ger sig ut på en rikstäckande turné, berättar den älskade barnboksförfattaren Michael Morpurgo om de verkliga händelserna som inspirerade berättelsen – och hur War Horse nästan blev en fullständig katastrof...

Michael Morpurgo Det började med ett brev. För tjugo år sedan besökte Michael Morpurgo, författare till några av tidernas mest älskade barnböcker, däribland War Horse och Kensukes rike, ett museum tillägnat första världskriget i Ypern i Belgien.

Just som han skulle gå fångade ett inramat brev hans blick, tätt tryckt mot glaset, med ett kuvert adresserat till en kvinna i Manchester.

”Det maskinskrivna brevet var så brutalt,” minns Morpurgo. ”Det stod: ’Vi beklagar att behöva informera er om att er son blev arkebuserad i gryningen den och den dagen. Med vänlig hälsning.’ Jag tittade på kuvertet och såg att det hade slitits upp – det fanns en lång reva längs kanten. Den revan berättade precis när den här kvinnans liv slogs i spillror. Hon öppnade det, och resten av hennes liv bestod av sorg och skam.”

Han pausar kort. Inrycket från det ögonblicket är fortfarande starkt, även två decennier senare. När Morpurgo pratade med föreståndaren för museet förklarade denne att omkring 300 brittiska män avrättats i gryningen under första världskriget för olika handlingar, såsom desertion, feghet, och till och med två som arkebuserades för att ha somnat på sin post.

Daniel Rainford. Foto: Manuel Harlan

De hittade gamla arkiv med detaljer från krigsrätterna. ”En av dem varade i mindre än 20 minuter,” säger Morpurgo lågmält. ”Många saknade advokat. Den stora majoriteten led av posttraumatisk stress, eller granatchock som det kallades då. De orkade inte mer. Det var alldeles för många irländare som sköts, alldeles för många mörkhyade. Jag lämnade byggnaden med tanken att det här var en del av historien som folk inte visste tillräckligt om. Det var inte rättvisa.”

Berörd av det inramade brevet började Morpurgo skriva en berättelse om två bröder, Tommo och Charlie, som slits upp från sitt lantliv för att strida i kriget, där berättelsen om dessa avrättningar spelar en central roll.

Berättelsen blev till Private Peaceful, utgiven 2003, och den blev en omedelbar succé som vann både Red House Children’s Book Award och Blue Peter Book Award, samt nominerades till Carnegie-medaljen.

Daniel Rainford och Liyah Summers. Foto: Manuel Harlan

Den fångade också författaren och regissören Simon Reades intresse, berättar Morpurgo: ”Jag gjorde en radiointervju när boken kom ut, och min telefon ringde på väg hem. Det var en man vid namn Simon som drev Bristol Old Vic Theatre. Han sa: ’Jag har precis hört dig på radio. Ge inte rättigheterna till Private Peaceful till någon annan. Jag är på väg till bokhandeln för att läsa den nu. Jag ringer dig i morgon.’”

Reade gjorde precis det. Han blev så berörd av bokens budskap om brödraskap, rivalitet, försoning och krigets fasor att han sa till Morpurgo att han ville göra en pjäs av den. Men han ville ha något småskaligt med bara en skådespelare som spelade alla roller, och han ville ändra slutet.

Morpurgo gick med på det och föreställningen hade premiär 2004. I över 15 år turnerade den världen över, från Edinburgh till New York, Australien, Skandinavien och många andra platser. Sedan, 2019, beslöt Reade sig för att utöka pjäsen. Han ville ha en större ensemble och han ville återinföra bokens ursprungliga slut. Allt var bäddat för en premiär på Nottingham Playhouse under 2020.

Liyah Summers och Daniel Boyd. Foto: Manuel Harlan ”Sedan stängde alla teatrar ner,” säger Morpurgo. ”Jag trodde att när de väl kunde öppna igen skulle de vara intresserade av andra saker.” Men i själva verket hade Nottingham Playhouse och Jonathan Church Productions smidit planer under nedstängningen. Nu ska den helt nya versionen av Private Peaceful ge sig ut på en omfattande turné i Storbritannien, och Morpurgo är förtjust.

Det finns förstås två ord som mer än några andra kommit att definiera den ikoniske författaren: War Horse. Romanen från 1982 har sålts i över en miljon exemplar, scenföreställningen har setts av mer än sju miljoner människor och filmen i regi av Steven Spielberg nominerades till sex Oscars.

Men Morpurgo är säker på att War Horse aldrig hade hänt utan Private Peaceful.

Det hade gjorts en del scenbearbetningar av Morpurgos verk innan Reade tog sig an Private Peaceful, men ingen hade slagit igenom på allvar. Det har funnits floppar i karriären också. 1989 gjorde han en film med Helen Mirren, David Suchet och Paul Scofield. Morpurgo skrev manus själv. ”Det var en otrolig rollista. Och det var en usel film,” skrattar han.

Ensemblen i Private Peaceful. Foto: Manuel Harlan

Men en tid efter att Private Peaceful spelats på Bristol Old Vic hörde någon från National Theatre av sig till Morpurgo. ”De hade tydligen sett Private Peaceful och tänkt: ’Jag undrar vad den där mannen mer har att erbjuda.’ De frågade om de fick bearbeta War Horse för scenen.”

War Horse utvecklades under två år. Slutligen, två veckor före premiären, gick Morpurgo för att se en genomgång av föreställningen. ”Det var en besvikelse,” minns han. ”Ingenting satt som det skulle. Det var kris.”

Teamet hade två veckor på sig att lösa det. Under nedräkningen till premiärkvällen arbetade de om pjäsen, strök delar, flyttade scener och renodlade den i ett desperat försök att få ordning på allt.

Premiärkvällen kom. Morpurgo anlände nervös till National Theatre och mindes det kaos han sett två veckor tidigare. ”Jag tittade mig omkring och varenda filmregissör jag någonsin känt till satt i publiken.” Ridån gick upp. Det var ett oerhört spänt ögonblick. Alla såg på när hästen Joey väcktes till liv för första gången, och sakta började något märkligt hända.

”Alla dessa filmregissörer, alla dessa betydelsefulla människor… jag hörde dem gråta. Vid slutet blev det stående ovationer. Folk nickade mot mig – det var allt de mäktade med, ord behövdes inte längre.”

Tom Kanji, Emma Manton och Daniel Boyd. Foto: Manuel Harlan

Resten är, som man säger, historia. ”Men jag är Private Peaceful skyldig en stor del av det,” säger Morpurgo.

Det finns förstås likheter mellan de två böckerna: inte bara miljön under första världskriget, utan även det sätt på vilket han möter svåra teman helt utan rädsla.

För Morpurgo är det en nödvändig del av att skriva för unga. ”Mitt första yrke var som lärare,” säger han. ”Jag vande mig vid att förklara världen på ett sätt som intresserade dem men som inte var traumatiserande. Man kan berätta saker vid rätt tillfälle på rätt sätt. Det är jätteviktigt. Men det är också viktigt att de faktiskt får veta.”

”Dessutom,” fortsätter han, ”växer barn upp med så mycket mer koll nuförtiden än vad jag gjorde. Vi hade inte TV eller smartphones. Vi visste ingenting som inte filtrerats av antingen våra föräldrar eller lärare. Vi presenterades för en tillrättalagd värld, det fanns en långsamhet och ömhet i att växa upp. Men barn har länge vuxit upp med vetskapen om att det finns svåra saker i världen. Det pågår krig, det finns hemska berättelser. Idag kan barn få dessa berättelser direkt i mobilen i sina sovrum. De kan se världens grymheter sändas direkt till sig. Det man inte ska göra är att undvika att prata om det. Det är så viktigt att förstå vad som händer när världen faller samman.”

https://youtu.be/Eq4RiY8jcDM

Och det är precis så det har känts de senaste två åren, när barn drabbats av pandemins effekter.

”Det här har förmodligen varit de svåraste två åren i deras liv. De har sett föräldrar kämpa, kanske upplevt far- och morföräldrars bortgång, och framför allt har de missat sina vänner. Kommer de vilja gå och få sig ett skratt? Ja. Kommer de vilja spela fotboll? Ja, ja, ja. Men jag tror att berättelser som Private Peaceful är viktigare än någonsin. De lär oss om livets hårdhet. De lär oss hur vi lever i en värld som har gått snett, precis som den gjort de senaste två åren.”

Morpurgo lovar att Private Peaceful slutar med en glimt av hopp. År 2006 beviljades över trehundra brittiska soldater, som avrättats i gryningen för desertion, feghet och andra handlingar, benådning av den brittiska regeringen. Private Peaceful, som spelades på scen bara några hundra meter från parlamentet, bidrog till det beslutet.

”Man måste söka sig ut ur sorgen,” säger Morpurgo som en avslutande hoppfull tanke. ”Man lär sig om lycka när man har gått genom mörkret. Och sen kommer en tid då vi kan sjunga och skratta igen.”

TURNÉSCHEMA FÖR PRIVATE PEACEFUL 2022 Gå med i vår sändlista