RECENSION: Askungen, Lyric Hammersmith ✭✭✭✭

Ray Rackham och hans son Barnaby recenserar årets juliga höjdpunkt Cinderella på Lyric Hammersmith Theatre.

Cinderella Lyric Hammersmith 4 stjärnor Boka nu Foto: Helen Maybanks Pantomimsäsongen kan lätt bli repetitiv och förvandlas till den värsta sortens teatermissöde: framtvingad glädje för hela familjen, vare sig man vill eller inte. Det är den tid på året då det kan vara ursäktat om man under pausen kommer på sig själv med att glömma vilken teater man befinner sig på eller vilken föreställning man tittar på. Därför är det så ljuvligt uppfriskande att återvända till Lyric Hammersmith för dess årliga, härligt alternativa julpantomim – där man alltid vet exakt var man är men kan förvänta sig det oväntade. Kombinationen av Lyric-bekantingen Jude Christians manus, Corin Buckeridges orkestrering och Jodie Jacobs komiska tajming (för att inte tala om hennes kraftfulla röst) gör att man känner sig festlig, familjär och helt förtrollad av denna utpräglat urbana och stolt moderna version av sagan om Askungen. Askungen, hennes elaka styvfamilj, den magiska gudmodern, hennes prins, några gnagare och pumpan är alla på plats, men Timmika Ramseys hängselbyxklädda Cinders väntar inte blygt på att en prins ska rädda henne från hushållsslaveriet; hon blickar snarare mot stjärnorna som en blivande rymdforskare. Denna Askungen är i högsta grad sin egen person, som Gabriel Flearys charmigt aristokratiska prins faller för – inte bara på grund av hennes magiska förvandling utan för hennes intellekt, driv och personlighet. Om detta kan inspirera en enda liten flicka i publiken, då har Lyric gjort sitt jobb! Huvudpersonens moderna karaktärsdrag är inte det enda från 2019 som letat sig in i denna pantomim. Det finns en subtil och oväntad vändning i handlingen där den alltid briljanta Jacobs (Buttons) och Lauren Samuels (Popsy, den ena hälften av styvsystrarna) gör Askungen och hennes prins sällskap i att hitta sitt eget ”lyckliga i alla sina dagar”. Det är utan tvekan den mest inkluderande och relevanta HBTQ+-sidohandling man kan hoppas på att stöta på denna jul. Det är ett vackert inslag av romantisk överraskning (som dessutom innehåller en ganska spektakulär cover på Barbra Streisands ”Tell Him”, eller i det här fallet ”Tell Her”). Det mest rörande ögonblicket var när publiken i alla åldrar jublade åt två bröllop mot slutet – ett tecken på att även om vi har en lång väg kvar, så ger den framtida generationen oss alla anledning att känna lite stolthet! Mairi Barclays Topsy, den mer elaka styvsystern (det måste ju finnas åtminstone en), stjäl så många scener att hon mycket väl kan hitta en välförtjänt stämning för grov stöld i årets julstrumpa. Tillsammans med Samuels får vi ett helt annat par elaka styvsystrar som har mindre gemensamt med förr i tidens groteska teaterbuskis och mer med dagens dokusåpakändisar från Chelsea, Cheshire och självklart Essex (om än i Barclays fall med en kraftig skotsk accent som hon använder med stor finess). Deras medverkan, tillsammans med Shobna Gulatis Madame Meany (komplett med en tam krokodil) och Rhys Taylors panto-perfekta Fairy Fredbare ser till att det finns tillräckligt med igenkänning i formen för att vi ska kunna bua, fräsa eller jubla med. Termen ”alternativ pantomim” för vanligtvis tankarna till antingen en ren vuxenaffär full av dubbeltydigheter, eller teater som är familjevänlig men milsvida ifrån genrens klassiska ”oh no it isn't”-tradition. Vad Lyric gör så skickligt är att anamma de klassiska varietétraditionerna inom pantomim men få dem att kännas som en naturlig del av en tydlig historia; från ett slemmigt slapstick-nummer med Barclay och Samuels till Taylors imponerande ordvitsande kring Londons tunnelbanestationer som mottogs med lika delar förtjusta stön och stora applåder. Det fanns precis tillräckligt många skämt om prinsens ”bollar” för att hålla de vuxna i publiken fnissande, och sången höll genomgående en mycket hög nivå. När en hel salong glatt sjunger med i ”Shut Up And Dance” och faktiskt menar det, då kan Lyric vara säkra på att de har lyckats med ännu en fullträff. (**** 4 STJÄRNOR) Barnabys åsikt (9 & 3/4 år gammal) Jag älskade Cinderella för att den var rolig, spännande och hade en raket istället för en vagn. Kostymerna var fantastiska och dansen var jättebra. Buttons och Topsy var mina favoritkaraktärer för att Buttons var en bra vän till Cinderella och Topsy var busig och dum. Fairy Fredbare var snäll, som min mormor. Det kändes som att jag var en del av showen och det gillade jag verkligen. Det var så kul att jag vill gå igen! (***** 5 STJÄRNOR) Besök vår Pantosida