RECENSION: Circus 1903, Royal Festival Hall, Southbank Centre ✭✭✭✭✭

Ray Rackham och hans son Barnaby recenserar Circus 1903, som är tillbaka under jul- och nyårshelgen på Royal Festival Hall vid Londons Southbank.

Circus 1903 på Southbank Centre. Foto: Dan Tsantilis Circus 1903

Royal Festival Hall

Southbank Centre, London

Boka biljetter – Boka nu och spara 47 % på Circus 1903-biljetter

Circus 1903 har gjort en bejublad återkomst till Southbank, i en produktion som åtminstone denna recensent innerligt hoppas ska bli en årlig jultradition.

När publiken kliver in i salongen möts de av Todd Edward Ivins stämningsfulla scenografi som – trots att den håller sig inom ramen för en klassisk prosceniumscen – faktiskt raderar den känsla av stelt 50-talsbygge som ibland kan prägla Festival Hall. David Williamsons cirkusdirektör Willy Whipsnade – förmodligen en av planetens mest sympatiska människa – vandrar gemytligt genom gångarna och pratar med besökarna medan de slår sig ner, och river den fjärde väggen redan innan festligheterna börjar.

The Wheel of Death i Circus 1903. Foto: Dan Tsantilis

Evan Jollys välkomponerade musik introducerar dussintalet nummer som är där för att underhålla, och fungerar som en skickligt vävd fond av förundran. De musikala fraserna punkterar de spännande momenten på scenen och ger publiken precis de ledtrådar de behöver för när det är dags att dra efter andan och, framför allt, applådera. Akterna i sig är en blandning av karneval, varieté och folkfest som kompletterar varandra på ett skarpsinnigt sätt. Francois Bories humoristiska och traditionella jonglering med batonger står sida vid sida med Ganbayar Munkhbat och Andryei Batbokd som istället jonglerar med kroppar. Rokardy Rodriguez balansnummer fick stora delar av publiken att titta mellan fingrarna, och Senayet Asefa Amares kontortionism är en syn för gudar. Men stjärnorna i showen kommer alltid att vara de vackert utformade elefantdockorna; en blandning av War Horse-teknik, Jim Hensons idérikedom och marionettliknande hantering. Scenerna med elefanterna är så vackra att man verkligen känner att man bevittnar en hyllning till relationen mellan tränare och djur. Dockspeleriet är glasyren på en kaka som fullständigt omfamnar sin genre och tidsepok.

Peanut i Circus 1903. Foto
: Dan Tsantilis

Mer än en tår fälldes under ett stillsamt och vackert ögonblick mellan Williamson och ett barn ur publiken, efter vad som bäst kan beskrivas som en vild eskapad med en tvättbjörnsdocka. Där viskar cirkusdirektören till barnet att man alltid ska försöka ”vara den bästa versionen av sig själv man kan vara, så kommer man att fylla världen med magi”. Ett underbart budskap under den mest underbara tiden på året.

Enkelheten i Circus 1903:s koncept i kombination med dess detaljrika utförande är häpnadsväckande. Och trots att vi vet att vi befinner oss alldeles intill Themsens strand (av barnen som bjöds upp på scenen hette två Matilda och ett Indigo), känner vi oss förflyttade till en magisk plats och tid som vanligtvis bara finns i våra drömmar. En perfekt produktion på alla sätt som jag hoppas får förgylla Southbank även julen 2020!

BARNABYS RECENSION 5 stjärnor

Jag älskade Circus 1903 så mycket att jag bad pappa köpa biljetter till en föreställning till innan jul. Det var så roligt när cirkusdirektören tog upp barn från publiken för att vara med i showen. Queenie och Peanut (elefanterna) var jättebra, jag trodde att de var riktiga elefanter. Alla borde se den här showen!

Queenie och Peanut i Circus 1903. Foto: Dan Tsantilis