RECENSION: Emilia, streamas online ✭✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Emilia, som efter succéer på Shakespeare's Globe och i West End nu streamas online fram till den 24 november.

Foto: Helen Murray Emilia Streamas nu fram till den 24 november Se den här

5 stjärnor

Kanske är en av de få fördelarna med det här året den ökade streamingen av teater, något som utan tvekan kommer att påverka hur framtida föreställningar når sin publik. Ibland missar jag en uppsättning på grund av ekonomin, att biljetterna säljer slut innan jag hinner agera, eller att tiden helt enkelt inte räcker till. Vilken lättnad då att jag äntligen fått se Morgan Lloyd Malcolms extraordinära och banbrytande pjäs som skriver om både historien och regelboken. Denna inspelning, som gjordes för arkivändamål efter flytten från Globe, var aldrig avsedd för allmänheten… tills pandemin ändrade spelreglerna. Nu fungerar den som en perfekt motvikt till den dystra nedstängningen. Ja, ljudet är bristfälligt på sina ställen, men det beror ofta på den enorma energi som skapas av den jublande publiken, och Joanna Scothcers scenografi kommer verkligen till sin rätt. Vem var egentligen Emilia Bassano, den påstådda ”Dark Lady” i Shakespeares sonetter? Att så lite är känt om henne ger Malcolm en enorm frihet att skapa en fängslande historia, inte bara om henne, utan om alla förtryckta kvinnor.

Foto: Helen Murray

Som hovets danslärare frågar: ”Damer, är vi redo att briljera?” Och JA, det är de verkligen! En enastående ensemble av talanger, både skådespelare och musiker – här finns inte en svag länk. Som de tre versionerna av Emilia – den unga, den medelålders och den äldre – hanterar Saffron Coomber, Adelle Leonce och Clare Perkins övergångarna magnifikt och skapar en sammanhållen karaktär som växer genom pjäsen. Vi ser fantastiska insatser av bland andra Jackie Clune som den pompöse Lord Thomas och den riviga Eve, samt Charity Wakefield som en lysande William Shakespeare (hur mycket av hennes verk stal han egentligen? I Othello bär Desdemonas bästa vän ”till och med MITT NAMN!”). Även kvinnorna vid floden är superba. Det som gör pjäsen så effektiv är att både manuset och Nicole Charles regi undviker stereotyper. Även om komiken stundtals är bred, beter sig männen som män och kvinnorna som kvinnor under den här tidseran utifrån de krav som ställdes på dem. Trots att pjäsen ofta dundrar fram, är en av de mest berörande scenerna när Emilia sörjer förlusten av

sitt barn; stillheten och tystnaden hos både karaktärer och publik strömmar stillsamt ut genom skärmen.

Foto: Helen Murray

Hon var en publicerad poet, mor, lärare för kvinnor och feminist, men i historien – nedtecknad av män – kallas hon för ”sköka”. Pjäsen bryter den fjärde väggen för att dra paralleller till vår egen tid, där många kvinnliga skribenter fortfarande får sina verk avfärdade som en hobby och kämpar för att få sina röster hörda. Historien skrivs och skrivs om av dem som ges en röst, och denna pjäs kommer att ses som en vändpunkt mot en mer mångsidig och jämställd teater. Slutpläderingen kommer direkt från hjärtat och är fullkomligt explosiv! Detta är långt ifrån slutet på Emilias historia; varenda länsteater och amatörteaterensemble i landet behöver lyssna till hennes röst, och jag längtar efter att äntligen få sitta i publiken och uppleva denna pjäs live.