RECENSION: F*cking Men, King's Head ✭✭✭✭

Euan Brockie och Jonathan McGarrity i F*cking Men. Foto: Christopher Tribble F*cking Men

King's Head Theatre

4 stjärnor

F*cking Men av Joe DiPietro är tillbaka på King’s Head den här månaden som en del av teaterns Queer-festival. Dramatikern Joe DiPietro har utgått från Schnitzlers La Ronde och löst anpassat pjäsen till de relationer och karaktärstyper som återfinns inom hbtq-communityt. Geoffrey Hyland regisserar föreställningen, som klockar in på knappt 100 minuter utan paus, och iscensätter den som en traverse-scen på King’s Head med stor framgång.

Det finns en tunn röd tråd som länkar samman varje scen och sluter cirkeln i slutet. Olika arketyper representeras: Dramatikern, Studenten, Den gifte mannen och hans partner, Soldaten, Doktoranden, Skådespelaren, Pornstjärnan, Journalisten och eskortpojken. Varje scen i pjäsen involverar två karaktärer, varav en har introducerats i föregående scen, och ger oss en inblick i deras liv genom deras samspel.

DiPietros karaktärsstudier gränsar ibland farligt nära stereotyper, men i slutändan vinner sanningen i karaktärerna och deras livssituationer. Det finns gott om både dramatik och humor, men DiPietro är skicklig på att invagga publiken i en falsk trygghet genom sexscenerna, för att sedan låta oss inse den ensamhet och desperation som några av dessa karaktärer känner.

Harper James och Chris Willis. Foto: Christopher Tribble

I F*cking Men ser vi en ensemble av fantastiska skådespelare. Bland de mest framstående prestationerna finns Harper James som Soldaten, en man vars omedelbara reaktion på homosex är våld – en reaktion han så småningom övervinner för att inleda en relation. Euan Brockie spelar Studenten, en ung man som är helt uppslukad av tanken på män och sex; han kan inte vänta, han är otålig, impulsiv och vill uppleva allt här och nu. Haydn Whiteside är Pornstjärnan, en ensam själ som längtar efter kärlek och sällskap. Johnathon Neal spelar Skådespelaren, som utåt sett är heterosexuell och gift men i hemlighet något helt annat, tills han tvingas konfrontera ett snedsteg. Richard Stemp gör rollen som Journalisten, den mer mogna mannen som efter att ha förlorat sin partner tar sig igenom sin sorg för att hjälpa Chris Willis eskortkaraktär. Den sistnämnda scenen var särskilt rörande och värd biljettpriset i sig självt.

Hylands iscensättning använder en serie bänkar som fungerar som bord, stolar och sängar. Vid varje scenbyte flyttas dessa runt; man kan hoppas att tempot i dessa övergångar rappas upp under spelperiodens gång för ett smidigare flöde. Hyland utnyttjar varje del av scenrummet effektivt för att skapa allt från cruising-stråk och sovrum till städskrubbar och en bastu.

Konstnärlig ledare Adam Spreadbury-Maher förtjänar beröm för ännu en lyckad produktion på King’s Head. I ett tal före ridåfall bad Spreadbury-Maher publiken om ekonomiskt stöd för att hålla verksamheten vid liv. Det vore en stor förlust att mista en av Londons främsta fringe-scener – och lite luftkonditionering hade förresten inte skadat!

En fantastisk kvällsupplevelse. Rekommenderas varmt.

F*cking Men spelas på King's Head Theatre till och med den 26 september 2015