RECENSION: Harry Potter och det fördömda barnet, Palace Theatre ✭✭✭✭✭

Fr v: Alex Price (Draco Malfoy), Paul Thornley (Ron Weasley), Noma Dumezweni (Hermione Granger), Jamie Parker (Harry Potter) och Poppy Miller (Ginny Potter) foto: Manuel Harlan Harry Potter And The Cursed Child Parts One and Two

Palace Theatre

27 juli 2016

5 stjärnor (och lite till)

Boka nu Jag tvivlar på att ens J.K. Rowling själv anade, när hon fattade pennan för att skriva den allra första Harry Potter-berättelsen, att hon skulle skapa en värld och karaktärer som skulle bli så älskade och ikoniska. Något som talade till människor i alla åldrar och förde oss samman. Igår, på Londons Palace Theatre, fick jag uppleva något helt magiskt, och då menar jag bara genom att titta på publiken. Harry Potter And The Cursed Child har äntligen landat, och det som utspelade sig på scenen var inget mindre än extraordinärt.

Harry Potter And The Cursed Child är en pjäs, eller nej, en hel teaterupplevelse, som tar vid drygt 20 år efter att vi lämnade Harry i den sista filmen. Harry och Ginny, Ron och Hermione har nu alla egna familjer, och med det följer familjelivets alla med- och motgångar. Att berätta mer än så vore att förstöra magin, men låt oss nöja oss med att konstatera att denna Potter-historia är precis lika kreativ, utmanande och beroendeframkallande som allt som kommit före den.

Fr v: Noma Dumezweni (Hermione Granger), Jamie Parker (Harry Potter) och Paul Thornley (Ron Weasley) foto: Manuel Harlan

Det som är så underbart med pjäsen är att det inte funnits någon bok som förvarnat publiken om vad som ska hända. J.K. Rowling, Jack Thorne och John Tiffany har snickrat ihop en ny historia med karaktärer från Rowlings magiska värld, specialbyggd för scenen, där hela publiken får se allt nystas upp tillsammans.

Runtomkring mig satt hängivna fans och personer som njutit av filmerna och ville veta vad som hände härnäst. Det mest otroliga var den gemensamma reaktionen ju mer historien avslöjades. Precis innan akt två började satt jag och tjuvlyssnade på fansen som spekulerade vilt om vad som komma skulle. Alla hade sina egna teorier om handlingen, och jag blev imponerad över att en av dem faktiskt prickade in det mesta – men även han blev helt mållös av vissa av vändningarna.

Den här uppsättningen är ett mästerverk i berättande på alla plan. Varje detalj i produktionen är så genomtänkt, ända ner till valet av teater. Det är inte riktigt immersiv teater, men det råder ingen tvekan om att vackra Palace Theatre är en lika stor stjärna i showen som skådespelarna på scen.

Fr v: Jamie Parker (Harry Potter) och Sam Clemmett (Albus Potter) foto: Manuel Harlan

Regissören John Tiffany och rörelseansvarige Steven Hoggett, som skapade teatermagi med Once, kommer utan tvekan kunna öppna ett eget valv på Gringotts då de har hittat teaterguld ännu en gång. Det är en stram, vackert berättad och otroligt estetisk produktion. Rörelse används dramatiskt, mantlar virvlar och steg för steg rullas historien upp. Jag var trollbunden från början till slut.

Scenografen Christine Jones, kostymdesignern Katrina Lindsay och ljusdesignern Neil Austin har skapat en lekplats för den åttonde Harry Potter-berättelsen som ger liv åt en mängd platser, välkända ansikten och några helt häpnadsväckande överraskningar. Illusionisten Jamie Harrison utnyttjar denna scen till fullo och skapar ögonblick som får en att tappa hakan. Det här är teknisk teater när den är som allra bäst.

Som Harry Potter är Jamie Parker allt man kan önska (och lite till). Parker presenterar en Harry som bar ett enormt ansvar redan i tidig ålder; att se honom hitta sin väg nu i vuxenlivet bär på sina egna utmaningar och är ett privilegium att bevittna. Poppy Miller som Ginny Weasley är helt perfekt. Ginny är mamma, förtrogen, fru och krigare, och vi skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Fr v: Anthony Boyle (Scorpius Malfoy) och Sam Clemmett (Albus Potter) foto: Manuel Harlan

Paul Thornleys Ron och Noma Dumezwenis Hermione blir det perfekta komplementet till den ursprungliga trion. Det finns en otrolig ärlighet i båda dessa prestationer. Inte för ett ögonblick känns det obekvämt eller tappar sin trovärdighet.

En av de mer intressanta insatserna kom från Alex Price som Draco Malfoy. Malfoy är en man med enorm stolthet och styrka, men han satsade på fel häst när det väl gällde. Så hur går man vidare? Prices prestation var mästerlig; att följa hans resa med sonen Scorpius berörde mig djupt och gav mig stor respekt för karaktären. Bravo!

Harry Potter and The Cursed Child handlar i mångt och mycket om relationen mellan föräldrar och barn, och i den här uppsättningen får vi möta nästa generation, särskilt Sam Clemmetts Albus Potter och Anthony Boyles Scorpius Malfoy. Deras samspel på scen är extraordinärt. Håll ögonen på dessa två otroliga talanger.

Fr v: Anthony Boyle (Scorpius Malfoy) och Alex Price (Draco Malfoy) foto: Manuel Harlan

Det finns så många karaktärer i den här produktionen att den på alla sätt känns lika episk som filmens adapteringar, men trots showens storslagenhet är jag glad att kunna säga att den känslomässiga kärnan förblir helt intakt.

Superfansen bredvid mig sa precis innan starten av del ett att de inte tvekade på att Harry Potter And The Cursed Child skulle bli fantastisk. De hade full tillit till att J.K. Rowling aldrig skulle ha varit involverad eller tillåtit det om det inte levde upp till hennes krav. De litade blint på att hon inte skulle göra dem besvikna. Och enligt min mening gjorde hon inte det. J.K. Rowling, producenterna, ensemblen, det konstnärliga teamet och det hårt arbetande teamet bakom scenen har skapat en av de bästa teaterupplevelserna i mitt liv. Om det ska bli fler Harry-historier är det så här jag vill se dem.

Vid slutet av föreställningen var jag bokstavligen i tårar, precis som många andra runt omkring mig.

PS. För att alla ska få uppleva showen på exakt samma sätt som jag gjorde har producenterna bett alla att ”Keep The Secrets”. Därför hoppas jag att det framgått i texten att även om det finns massor i denna produktion som jag skulle kunna hylla i timmar, så vill vi hålla det magiskt för alla – så inga spoilers!

PPS. Jag såg Harry Potter And The Cursed Child under en och samma dag. Om du är ett hängivet fan, se pjäsen på det sättet – jag tvivlar på att du överlever väntan i mer än 24 timmar på del två. Jag har aldrig sett så många människor sitta på sina platser redo för nästa del redan 20 minuter innan start. Genom att ha samma plats till båda delarna såg jag hur publikmedlemmar pratade med främlingar om showen och delade sina upplevelser. Detta var kanske den mest väluppfostrade publik jag någonsin sett i West End; total tystnad rådde, medan skratt och överraskningar delades gemensamt. Tack även till den fantastiska Nimax-personalen på Palace Theatre för alla leende ansikten och fantastisk service.

PPPS. Producenterna har meddelat att ytterligare 250 000 biljetter släpps till försäljning den 4 augusti 2016 för föreställningar fram till december 2017.

BOKA NU FÖR HARRY POTTER AND THE CURSED CHILD

https://youtu.be/2jvwA5ObQeA