RECENSION: Noye's Fludde, Theatre Royal Stratford East ✭✭✭

Julian Eaves recenserar Noye's Fludde, ett communityteaterprojekt som nu spelas på Theatre Royal Stratford East

Ensemblen i Noye's Fludde. Foto: Marc Brenner Noyes Fludde Theatre Royal Stratford East,

4 juli 2019

3 stjärnor

Boka nu

Gentrifieringen av Stratford fortsätter i oförminskad takt med detta ur-community-stycke signerat Benjamin Britten och 1400-talsförfattarna till Chester Mystery Plays, för att inte tala om diverse hopkok från olika kyrkliga källor.  Det är sannerligen eklektiskt.  Föreställningen bär på ett rykte om att vara något alldeles extra – åtminstone enligt den gängse uppfattningen från 1950-talet.

Det är sannerligen en kuriös upplevelse.  Den klockar in på cirka en timme och befolkas till största del av entusiastiska ungar utklädda till djur, redo att fösas ombord på arken i den välkända berättelsen från Första Mosebok om den stora syndafloden – flankerade av ett fåtal vuxna i de mer talföra rollerna.  Syndafloden är som bekant ett av Guds mer ökända vredesutbrott mot sin egen skapelse.  På tal om det utlovas en hel del längre fram i pjäsen om att "aldrig mer hämnas".  Jag skulle råda publiken att ta sådana "löften" med en nypa salt.  En snabb titt i den efterföljande bibliska (för att inte tala om den faktiska) historien visar att Gud är ungefär lika bra på att hålla sina löften som dagens mänskliga ledare.  Märkligt värre.

Louise Callinan (Mrs Noye) och skvallertanterna i Noye's Fludde. Foto: Marc Brenner

Barnen på scen är många och kommer från lokala skolor – Brampton Primary och Churchfields Junior – medan orkestern är fylld till brädden med unga musiker från hela staden, uppbackade av ett par stämledare från de stora proffskåren (ledaren är Janice Graham från ENO, vars skötebarn detta projekt är).  Soutra Gilmour har anlitats för att skapa den – som vanligt – dominerande scenografin med djurillustrationer av Oliver Jeffers.  Luke Halls dränker det hela i videoprojektioner och Oliver Fenwick står för ljuset.  Wayne McGregor har, assisterad av Sarah Downing, skapat strålande koreografi för Korpen (antingen Alyssia Baptiste eller Neve Woodham, och jag misstänker att det var den senare jag såg – helt klart produktionens höjdpunkt) och Duvan.

Marcus Farnsworth (Noah) och Louise Callinan (Mrs Noah) i Noye's Fludde. Foto: Marc Brenner

Suzanne Bertish gör en imponerande och vältalig Gud, vilket får en att undra varför vi inte ser henne oftare på scen.  Hennes skyddsling, arkbyggaren Noa, spelas av Marcus Farnsworth och hans maka av Louise Callinan.  Båda gör en hedervärd insats och påminner oss om hur Britten kan låta när riktiga sångare får sätta tänderna i hans musik.  I övrigt är det lite mer ojämnt med de många amatörerna.  Den lilla kören av skvallertanter (detta är inte ett libretto som drar sig för att vidmakthålla stereotyper, trots den moderna könsväxlingen på Skaparen): här hörs röster som tydligt är tränade i domkyrkokörer, blandat med andra som har mindre röstkapacitet.  Man uppfattar en del av det de sjunger... men inte allt.  Generellt sett vet dock de flesta att det regnade en hel del och att det blev mer översvämning än vad man ens sett i Tewkesbury.

Ensemblen i Noye's Fludde. Foto: Marc Brenner

Förmodligen det mest njutbara av allt på scen är de tre tillfällen då publiken bjuds in av ENO:s charmige musikaliska ledare, Martin Fitzpatrick, för att lära sig och sedan klämma i med några av våra mest älskade psalmer.  'For Those In Peril On The Sea' är kanske den största framgången där: och jag hade turen att få sjunga den bredvid någon som lärt sig den i bänkraderna i Eton Chapel.  Ja, det är den sortens föreställning, med den sortens publik.

East End?  Var ligger det?  Vad är det?  En timme i sällskap med denna förtjusande scenunderhållning gör föga för att upplysa dig i frågan.  Nej, inte ens närvaron av Stratford East Singers eller de andra deltagarna – ENO Baylis, ENO Community Choir eller Guildhall School of Music and Drama – hjälper till.  En drink i baren visar ytterligare hur Nadia Falls imperium rört sig mot finfolket och bort från varje koppling till den invandrade befolkningen med rötter på andra kontinenter: baren har blivit avskalad och målad... vit.

Spelas till den 13 juli 2019

BOKA BILJETTER TILL NOYE'S FLUDDE