RECENSION: One Million Tiny Plays About Britain, Jermyn Street Theatre ✭✭✭✭

Julian Eaves recenserar One Million Tiny Plays About Britain som nu spelas på Jermyn Street Theatre i London.

Alec Nicholls och Emma Barclay i One Million Tiny Plays About Britain. Foto: Robert Workman One Million Tiny Plays About Britain Jermyn Street Theatre, London

4 stjärnor

BOKA BILJETTER

Detta är en strålande nyuppsättning av Craig Taylors hyllade sketch-liknande föreställning: en samling med nästan hundra korta pjäser – vissa på några minuter, andra bara sekunder långa – som utgör ett virtuost skyltfönster för två begåvade skådespelare. De spelar samtliga roller och växlar på ett ögonblick mellan ålder, kön och samhällsklass mellan varje glimt av vardagliga men originella liv.  Pjäserna, särskilt i första akten, är främst korta komiska nummer i samma anda som 'The Fast Show' eller 'Solsidan'; efter pausen tar dock handlingen en betydligt mörkare vändning med fascinerande och slagkraftig dramatik som gräver djupt i de tragikomiska liven hos dagens britter.  Inramat av ett löst bingotema är scenen fylld av festligt rött, vilket gör det till ett utmärkt alternativ till den traditionella julrepertoaren.

Emma Barclay och Alec Nicholls i One Million Tiny Plays About Britain. Foto: Robert Workman

Av de två skådespelarna utmärker sig nykomlingen Emma Barclay omedelbart som en kraftfull talang som vi kommer att få se och höra mycket av.  Hennes ansikte är anmärkningsvärt uttrycksfullt och hon fångar varje ny karaktär med elektrisk precision och energi. Hennes roll är mer generöst skriven än den manliga motsvarigheten – hon får spela allt från barn till äldre och till och med serenadera publiken med en banjo.  Den andre skådespelaren, Alec Nicholls, har ett tuffare jobb med roller som ofta fungerar som stöd åt den andra, men han skiner verkligen i andra aktens längsta och mest seriösa segment: en relativt nybliven änkling som kämpar med sin första 'dejt', och – i en briljant teaterstund – lyckas han hitta ett tjugotal olika sätt att säga 'ja' på.

Alec Nicholls och Emma Barclay. Foto: Robert Workman

Regissören Laura Keefe håller i taktpinnen med mästerlig hand. Efter att ha assisterat de allra främsta bygger hon nu en karriär med stor bredd och hög kvalitet på välrenommerade fringe-scener och Off-West End-teatrar.  Efter att ha satt upp produktionen på The Watermill tar hon den nu till London för ett julspel på en av West Ends främsta fringe-venues, och det är en perfekt balanserad motvikt till konventionell julunderhållning.  Hon rör sig lekfullt mellan det skämtsamma, det naturalistiskt mänskliga, det intensivt laddade och det djupt rörande, samtidigt som hon briljerar i andra aktens öppning med mycket 'bonding' och interaktion med publiken.

Keefes scenograf – en del av ett fantastiskt team – är Ceci Calf.  Calf, som gick ut scenskolan så sent som förra året, imponerar stort med en flamboyant och självsäker design som leker med skalor och proportioner för att maximera effekten av den intima scenen.  Balansen och rytmen i scenografin är förstklassig och drar nytta av Jermyn Streets speciella karaktär. Denna lager-på-lager-känsla återfinns även i kostymerna som bärs av de två skådespelarna, vilka tvingas kasta sig in och ut ur klädbyten mellan varje pjäs i ett rasande tempo, samtidigt som de smidigt ändrar scenografi och rekvisita för varje ny miljö.  Framför allt genomsyras designkonceptet av en palett av djupt rött med inslag av guld som förstärker julstämningen.

Sherry Coenens ljussättning och Harry Linden Johnsons ljuddesign arbetar i perfekt synk för att markera övergångarna mellan pjäserna och skapar en stark struktur kring det ofta skenbart enkla materialet.  Det är inte utan anledning som Taylors verk, sedan premiären för tio år sedan, har spridits över hela världen.  Det påminner en del om Bill Brysons 'Notes From A Small Island', men här finns mer svärta och patos blandat med glitter och glädje.  Serveras med glögg och pepparkakor för en hjärtvärmande julupplevelse.

Spelas till och med 11 januari 2020