RECENSION: Stephanie J. Block och Sebastian Arcelus, Seth Concert Series Online ✭✭✭✭

Julian Eaves recenserar Stephanie J Block och Sebastian Arcelus tillsammans med Seth Rudetsky i Seth Concert Series online.

Stephanie J Block och Sebastian Arcelus med Seth Rudetsky The Seth Concert Series Online

4 stjärnor

Streamades 18 april och repriserades 19 april

Det här var en trygg, charmig, gemytlig och behaglig föreställning, perfekt att koppla av till, gotta sig i och beundra. Sångerna framfördes med stor skicklighet, pianokompet var utsökt (som paret påminde sin kapellmästare: han har 'fortfarande det!'), och mellansnacket flöt på i en lättsam och trivsam ton. Om något saknades så var det – oundvikligen – den dramatiska nerv som kännetecknar 'teatern', ur vilken denna 'musical theatre'-produkt har sprungit. Berövade sitt dramatiska sammanhang är det svårare för låtarna att landa så som det är tänkt; och i brist på andra dimensioner – som en hyllning till en artist eller en analys av en kompositör – lyckas kabarén inte riktigt leva upp till den repertoar den lånar från.

Billy Joels 'I Saw The Lights Go Down On Broadway' utgjorde en passande nihilistisk öppning på detta avsnitt av Seth Rudetskys omistliga kabaré- och pratshowserie. Och äkta paret Block och Arcelus tog sig an den med stor passion. Sedan kastade sig Stephanie direkt in i 'Early Morning Madness' från Andrew Lloyd-Webbers och Don Blacks Sunset Boulevard. Ännu mer välbekant territorium. Detta följdes av Sebs solo 'Glory' från Larsons 'Rent', en musikal han känner väl efter att ha varit swing i Broadway-uppsättningen.

Därefter bar det av mot en annan favorit i sammanhanget, 'The Pajama Game' (Richard Adler och Jerry Ross), för duetten 'I Love You More'. Vi fick även musik från 'Falsettos' (med låtar av William Finn och manus av James Lapine, som själv fanns på plats för att ge sitt godkännande av rollbesättningen inför nästa turné), samt flera andra klassiker ur seriens älskade standardrepertoar. 'As Long As You're Mine' från Stephen Schwartz 'Wicked' var ännu ett bra och förutsägbart val för duon, och vi fick även höra den i en maffig version för sex mansröster som en del av 'Sing-Off'-tävlingen.

Det var uppfriskande att få in något lite mindre välkänt i blandningen, och Marc Cohns 'True Companion' blev ett perfekt nummer för Sebs mjuka, smekande tenor, fylld av sval countrykänsla. Steph svarade med Ahrens och Flahertys 'At Times Like This' från 'Lucky Stiff'. Mer av samma radarpar hördes sedan i den fylligt melodiska 'Our Children' från 'Ragtime'. Deras röster flätades samman på ett vackert sätt.

Detsamma skedde i 'Move On' från Sondheims 'Sunday In The Park With George', med ett snyggt rollbyte – och en nyskrivning av historien! (Varför inte? Om man inte kan förändra världen efter sina drömmar på teatern, var kan man då göra det?) Sedan bjöds det på mer William Finn från ett annat James Lapine-samarbete: 'I Feel So Much Spring' från 'A New Brain'. Kanske de en vacker dag kommer på hur de ska ge oss hela föreställningar, tematiska recitals eller något annat nytt, istället för dessa lockande brottstycken? Det vore trevligt.

Under tiden lämnades vi alla med en känsla av 'så mycket vår' – en årstid fylld av charm, skönhet och potential.