RECENSION: The Ladykillers, New Wolsey Theatre ✭✭✭

Ensemble i The Ladykillers The Ladykillers.

New Wolsey Theatre.

13 september 2017

3 stjärnor

New Wolsey inleder sin höstsäsong med en samproduktion tillsammans med Salisbury Playhouse och Queen’s Theatre, Hornchurch. De sätter upp Graham Linehams dramatisering av den klassiska Ealing-komedin, där ett gäng klåfingriga rånare får sina planer grusade av hyresvärdinnan Mrs. Wilberforces inblandning. Det är alltid en risk att sätta upp en produktion baserad på en älskad film, och på det stora hela lyckas Wolsey ro det i land, även om föreställningen inte riktigt når de komiska höjder man hade kunnat önska.

Ensemble i The Ladykillers

De främsta lovorden går till Foxtons fantastiska och geniala scenografi. Vi tas med både in i och utanför Mrs. Wilberforces förfallna, bombade hus intill Kings Cross, där vi följer karaktärerna från källaren ända upp till takåsen. Scenografin lyckas dessutom på ett smart sätt väva in rök och signaler från den livliga tågstationen. Det är en strålande lekplats för ensemblen att röra sig på.

Steven Elliot som Professor Marcus och Ann Penfold som Mrs Wilberforce.

Lika stora applåder förtjänar regissören Peter Rowes rollsättning. Det är en utmärkt ensemble med vältecknade karaktärer som lockar till många skratt. Ann Penfold är fenomenal som Mrs. Wilberforce och bildar ett perfekt motspel till Steven Elliots Professor Marcus – deras komiska tajming sitter oftast precis där den ska. Damian Williams stjäl showen som den trögtänkte men älskvärda One Round, medan Graham Seed fångar Major Courtneys böjelse för cross-dressing på pricken. Sam Lupton gör en energisk, pillerknaprande Harry och Anthony Dunn är härligt olycksbådande och hotfull som Louis Harvey.

Sam Lupton, Damian Williams, Anthony Dunn, Steven Elliot och Graham Seed i The Ladykillers.

Trots detta infriar inte den andra akten de förväntningar som byggs upp i den första. När gängmedlemmarna röjs ur vägen en efter en blir det en smula långrandigt, och skämt – som när Harry slår i huvudet – dras ut alldeles för länge. (Att Mrs. Wilberforce trampar på Marcus halsduk blir mest ett irritationsmoment, särskilt som hans dödsscen har ändrats från West End-versionen där halsduken spelade en betydligt mer central roll.) Efter den hysteriskt roliga konserten som inleder andra akten börjar tempot halta. Eftersom detta är en tekniskt avancerad produktion uppstår pauser när scenen roterar och nästa tablå förbereds. Den kan behöva några fler föreställningar för att sätta sig ordentligt, men även om kvällen i stort är underhållande, lyckas den ännu inte leverera den där definitiva komiska knockouten.

BILJETTER TILL THE LADYKILLERS - NEW WOLSEY

BILJETTER TILL THE LADYKILLERS - QUEENS THEATRE HORNCHURCH

BILJETTER TILL THE LADYKILLERS - SALISBURY PLAYHOUSE