RECENSION: Other People's Money, Southwark Playhouse ✭✭✭

Julian Eaves recenserar Jerry Sterners pjäs Other People's Money (Andras pengar) som just nu spelas på Southwark Playhouse.

Ensemblen i Other People's Money. Other People's Money Southwark Playhouse,

23 april 2019

3 stjärnor

BOKA BILJETTER

Det är väl värt att se denna driftiga nyuppsättning av Jerry Sterners 30 år gamla Broadway-succé om en rovgirig företagsaffär i USA. Allt kretsar kring den centrala, dominerande rollen som Lawrence Garfinkle – en karaktär som till stor del speglar Sterner själv och hans erfarenheter från fastighetsbranschen, där han mötte (och kanske själv var?) osmakligt kapitalistiska företagsplundrare. Detta var hans första stora framgång och det är en mästerlig bedrift. Det finns så mycket att tycka om i den rappa dialogen, det täta manusarbetet och den eleganta produktionen skapad av regissör- och producentparet Katherine Farmer och Paul O'Leary. Dock har Sterner skrivit en pjäs som i princip står och faller med gestaltningen av den dynamiske och dominante huvudpersonen. Här spelas rollen till perfektion och med ondskefull njutning av den fantastiske Rob Locke – och precis som rollen som Mefistofeles i Marlowes "Doctor Faustus" är han det främsta skälet till att man bör gå och se den. Visst finns det många andra duktiga medverkande, men författaren ger dem helt enkelt inte samma möjligheter som han formligen öser över denne skurk.

Mark Rose som William Coles i Other People's Money.

Det betyder inte att produktionen inte försöker jämna ut oddsen. Tvärtom gör man ett rejält försök. Redan vid ankomst möts man av den tvärställda scenlösningen och Emily Leonards scenografi, som andas urban utmaning à la "West Side Story" (hon står även för kostymerna – mycket tidstypiska – samt grafiken). Trots de blygsamma dimensionerna lyckas Little-scenen återigen erbjuda en märkvärdigt fräsch och engagerande värld. När handlingen börjar gör även Sam Waddingtons glamoröst dramatiska ljusdesign det, där han med sedvanlig bravur blandar effekter på en scen där nästan ingenting annat ändras under de nästan två timmarna. John Leonard bidrar dessutom med välavvägda ljudbilder, ofta med diskretion och finess, som håller oss på tårna.

Amy Burke som Kate Sullivan och Michael Brandon som Jorgy i Other People's Money.

De övriga rollbesättningarna är intressanta. Michael Brandon är ett starkt kort som ägaren till det något avstannade New England-företaget Wire and Cable Company (som Garfinkle har siktet inställt på). Han refererar till Harry Truman i sina tal och har en aura av sent 40-tal över sig. Vid hans sida finns Mark Roses vice vd och ekonomidirektör William Coles, som börjar som en sorts berättare men som rent strukturellt inte tillåts behålla den rollen; han vänder sig till oss, men hans tonläge skiljer sig inte från hur han talar till de andra karaktärerna, vilket märkligt nog gör att vi inte får något särskilt band till honom. (Å andra sidan, när Locke bjuder in oss i sitt stygga inre, tigger vi bara om mer!)

Rob Locke som Lawrence Garfinkle i Other People's Money.

Det finns ytterligare två deltagare i detta drama. Bolagssekreteraren Bea Sullivan, som Lin Blakley gör till en sprudlande och livlig karaktär full av energi. Ändå låter hennes repliker mer som den karga Yankee-figuren Mary Wickes (för att återgå till Truman-eran: hon har mer än bara ett gott öga till chefen). Märkligt nog verkar hon mer i ett med rollen när hon intar ett mer högdraget och svalt förakt mot Garfinkle. Och för att sluta familjecirkeln ytterligare kompletteras ensemblen av sekreterarens dotter Kate, en affärsjurist som dyker upp plötsligt (för att få ut maximalt av en liten rollista), spelad med stram kyla av den gråklädda och välfriserade Amy Burke. Burke har det svåraste jobbet av alla: att övertyga oss om den sista vändningen – som jag i alla fall absolut inte såg komma – och det finns en rad andra personliga intrigpunkter som överraskar när de väller ur munnen på dessa pratsamma Rhode Island-bor.

Men detta är randanmärkningar. Det hela kokar ner till att detta är ett superbt drama från någon som hade mycket smart och slagkraftigt att säga om pengarnas roll i våra liv. Om pjäsen är något mindre framgångsrik i att analysera hur våra liv faktiskt fungerar i en värld styrd av pengar, är det bara ett halvstort problem. Resten fungerar alldeles utmärkt.

Spelas till 23 maj 2019

BOKA BILJETTER TILL OTHER PEOPLE'S MONEY