Throwback Thursday: Joshua St Clair

Sarah Day samtalar med West End-skådespelaren Joshua St. Clair om branschen och om att vara en del av den ursprungliga London-uppsättningen av Frozen.

Vilken var den allra första föreställningen du gjorde som barn, och vad var det som fick in dig i teatervärlden? Min första erfarenhet av att stå på scen var när jag var sju år och spelade en väldigt glad fattighuspojke i en lokal amatöruppsättning av Oliver! Jag älskade omedelbart ruset av att stå på en scen.

Men långt innan dess introducerades jag till många musikaler på film redan som väldigt ung, inklusive Oliver, och klassiker som Mary Poppins och Sound of Music. Min favorit var nog Sängknoppar och kvastskaft. Jag återskapade låtarna i mitt vardagsrum hela tiden!

Intressant nog, och många säger samma sak, så tror jag aldrig att jag hade kunnat göra något annat, om jag ska vara ärlig. Jag var ganska duktig i skolan, men jag hade verkligen ingen passion för något annat.

Grattis till att du är en del av originalensemblen i ”Frozen” i West End. Berätta om din auditionprocess och vad du ser mest fram emot. Tack så hemskt mycket! Jag är ärligt talat så förväntansfull över att få vara med. Hela rollistan för Frozen hittar du här.

Auditionprocessen var ganska långdragen. Det var många olika ronder, med en rejäl blandning av sång, skådespeleri samt dans och auditions i par. Jag blev så lycklig när jag fick erbjudandet, jag är ju ett stort Disney-fan!

Om jag ska vara ärlig ser jag bara fram emot att stå på scen igen! Det finns förstås många delar i det, som att det är en ny stor föreställning i West End med ett enormt förhandsintresse; det blir originalensemblen, så det finns en speciell spänning i det! Dessutom spelas den på ett nyligen totalrenoverat Drury Lane, som jag har hört ska se helt otroligt ut. Men främst är det bara att få stå på en scen och göra det jag älskar igen som jag ser mest fram emot.

Varför är teater viktigt för dig? Det är viktigt för mig främst på grund av verklighetsflykten. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har gått och sett en föreställning och bara blivit helt uppslukad av den värld som skapats framför mig. Man ser riktiga människor gå igenom saker i realtid, och det tycker jag är fascinerande. Teater drar in en på ett annat sätt än någon annan konstform, tycker jag. Hur ser din process ut när du går in i en karaktär inför en föreställning? För mig handlar mycket av förberedelserna om avslappning. Att hitta ett lugn och en lätthet i vilken karaktär jag än spelar. Det kan naturligtvis dras till olika extremer beroende på karaktärens personlighet, men jag tänker som så att om jag går upp på scenen och känner mig bekväm, oavsett vem jag spelar, så kommer publiken att känna sig bekväm med att titta. Om det låter logiskt?

Hur har du hållit kreativiteten vid liv under nedstängningen? En blandning av saker faktiskt. Det dök upp några undervisningsmöjligheter vilket alltid är kul, och sedan älskar jag att sjunga för mig själv när jag är ensam i min lägenhet. Mina grannar måste bokstavligen hata mig, men det får mig att må bra. Det är där jag kan släppa ut allt och hålla rösten i trim när jag inte använder den åtta gånger i veckan.

Under en stor del av förra året arbetade jag faktiskt som assistent på ett teaterproduktionsbolag och fick se den andra sidan av hur allt fungerar. Det var inte bara intressant, utan jag känner nu att jag har en bättre förståelse för branschen tack vare det.

Vad inspirerade dig att starta din vlogg ”From Shabby to Pabbie: A fitness journey”? Inför rollen som Pabbie i ”Frozen” kan vi väl bara säga att jag har en ganska avslöjande kostym! Jag visste att jag ville komma i riktigt bra form för rollen, så att jag när det väl var dags kunde gå upp på scenen och känna mig självsäker inför de tusentals människor i publiken! Utifrån det tänkte jag att det kunde vara en kul grej att filma resan mot att komma i form. Jag var helt ny på att blogga och mina klippkunskaper var minst sagt tveksamma, men det höll mig definitivt kreativ under den sista tredjedelen av förra året.

Jag har ett litet uppehåll i filmandet just nu på grund av att allt är nedstängt. Det skulle bokstavligen bara bli videor där jag sitter i soffan och äter rostat bröd, och jag tror inte att någon är särskilt sugen på att se det! Jag hoppas kunna starta upp det igen när jag vet mer om vad som händer med föreställningen.

Berätta om ett av dina bästa eller roligaste minnen från scenen?

Jag skulle säga att när jag fick hoppa in för Charlie i Kinky Boots under UK-turnén, där jag var understudy, alltid kommer att vara ett av mina finaste minnen. Det är en så massiv roll, men så kul när man känner sig redo. När det gäller det roligaste/mest fasanfulla, så måste jag säga när jag spelade Charlie på Birmingham Hippodrome och tappade en av de berömda röda stövlarna ner i orkesterdiket under ”Everybody Say Yeah”, inför 2 000 personer! Så pinsamt!

Vilka tre saker hittar man alltid i din loge? Som lyckoamuletter, saker som hjälper dig på scenen eller blå m&ms? Jag är hemsk, min plats i logen brukar vara en enda röra! Om jag ska säga vad man typiskt hittar där så är det en kopp kaffe, en stor flaska vatten och förmodligen någon form av snacks! Jag är svag för choklad! Jag är inte heller särskilt vidskeplig när det gäller lyckoamuletter och ritualer. Om ditt liv var en föreställning, vad skulle den heta och varför?

Åh, det är svårt! Kanske något i stil med ”Kaffemissbrukaren”, eftersom jag dricker alldeles för mycket kaffe och oftast har en stark åsikt om huruvida det är bra eller inte!

Just nu skulle min livsföreställning nog heta något i stil med ”Vad finns kvar i kylen?!”

Vilket råd skulle du ge till alla nyexaminerade? Först och främst, välkomna! Grattis till att ni har tagit er igenom utbildningen under denna galna tid! Och för det andra, jag vet att det inte känns så nu, men kom ihåg att ni har gett er in i den mest spännande och givande bransch man kan jobba i. Saker kommer att bli bättre, och när de blir det kommer ni snart att förstå varför vi alla älskar det här och känner oss så lyckliga över att vara en del av det.