INTERVJU: Samuel Morgan-Grahame

Sarah Day samtalar med Amelie-ensemblens Samuel Morgan-Grahame. Läs om föreställningen och dess viktiga budskap om att knyta an till andra – något vi alla kan relatera till just nu!

Vilken var den första föreställningen du någonsin gjorde som barn, och vad var det som fick in dig i teatervärlden?

När jag var 14 år gjorde jag studentversionen av Les Misérables med ett teatersällskap, och det var första gången jag någonsin sjungit musikalteater – på den tiden gick jag på en specialiserad klassisk musikskola och det var en helt ny värld! Från och med då började jag försumma mina klassiska musikstudier och begav mig istället till biblioteket för att lyssna på originalinspelningar! Mina morföräldrar tog med mig på teater från ung ålder, och jag känner mig väldigt priviligierad som har vuxit upp i en teaterintresserad familj. Under 1970-talet i Sydney, Australien, var de med och grundade Belvoir Street Theatre, ett kompani som nu är internationellt hyllat. De var min introduktion till teatervärlden, men jag drömde aldrig om att kunna göra karriär av det.

Foto: Pamela Raith Grattis till rollen i Amelie! Berätta om föreställningen och karaktären du spelar.

Den här showen har varit en otrolig resa och jag känner mig så lyckligt lottad över att få vara en del av den. Jag spelar till största delen Joseph, som är en ganska igenkännlig karaktär från originalfilmen – han är besatt av en av de andra kafékaraktärerna och viskar ständigt obehagliga saker om henne i en bandspelare. Jag får också spela Fluffy, som är den unga Amelies guldfisk, som sorgligt nog tas ifrån henne i tidig ålder och deponeras i Seine. Jag gillar att tänka att Fluffys korta ögonblick i berättelsen är en avgörande vändpunkt för huvudpersonen!

Hur har det varit att arbeta med en föreställning mitt under en pandemi – med audition och repetitionsprocess? Har du haft några hinder som du varit tvungen att övervinna?

Min resa med den här showen började långt innan vi ens hade hört talas om COVID-19! Men det har varit en riktigt märklig upplevelse att komma tillbaka till den efter så lång tid. Vi avslutade den förra spelperioden i januari 2020, så det har varit en fantastisk upplevelse att få sätta upp showen igen och vara en av de första produktionerna som öppnar upp West End. Initialt var det en chock med alla tester, munskydd och, under de första veckorna, social distansering som vi var tvungna att följa (av mycket goda skäl), men det är en stor eloge till våra producenter, hälso- och säkerhetsteamet och scenteknikerna att det har blivit en del av vår dagliga rutin som vi knappt tänker på nu. Vad som helst för att få publiken tillbaka till West End! Vår show har ett verkligt gripande budskap om kontakt för människor som kommer ut ur mer än ett år av isolering, så vi känner oss alla så lyckliga att få dela det med en publik varje kväll.

Hur ser din process ut när du går in i en karaktär inför en föreställning? 

För mig är det fysiska väldigt viktigt, så att hitta hur karaktären för sig och går är avgörande för att bygga något som känns äkta. Detta gäller under repetitionerna men det hjälper också omedelbart före varje föreställning. Jag har en sorts mental genväg till mig själv inför varje scen/karaktär jag spelar som ger mig en väg in i varje ögonblick. Jag har en otrolig tur som får jobba med en så fantastisk ensemble, och den ärlighet och skicklighet de tillför sina karaktärer hjälper också till varje kväll.

Varför är teater viktigt för dig?

Jag tror att människor är födda historieberättare och live-teater är själva sinnebilden för hur vi berättar historier för varandra som kultur. Jag tror att det finns något magiskt med en delad upplevelse, och ögonblicket när en hel publik andas som en eller skrattar tillsammans är något man aldrig kan återskapa utanför teatern. Teatern är min kyrka och jag menar det verkligen – några av de mest transformativa upplevelserna i mitt liv har hänt i teatrar, antingen genom att få en historia berättad för mig, eller genom att berätta en själv.

Nedstängningar och restriktioner är nästan över – hur höll du kreativiteten vid liv under tiden?

Jag hade turen att få ett jobb inom branschen under pandemin, då jag tillbringade nästan ett år med att arbeta för mitt lokala kulturcentrum, The Albany i Deptford, med deras ungdomsprogram. Vi erbjöd dramaklasser online, coronasäkrade musikkurser och workshops (både fysiskt och digitalt) och det var en fantastisk erfarenhet för mig – att se det viktiga arbete som teatrar som denna kan göra i lokalsamhällen över hela landet. Jag spelade också mycket musik hemma, främst för att underhålla min nyfödda bebis! Att ha en bebis under den värsta delen av pandemin var en upplevelse som krävde ändlös kreativitet!

Berätta om ett av dina bästa eller roligaste minnen 

Amelie på Bristol Old Vic 2019 – jag har alltid velat spela på BOV och det var den perfekta föreställningen för den teatern. Vi fick ett otroligt gensvar från publiken och det kändes som att jag kunde bocka av något från min önskelista.

Det roligaste – en gång under en Shakespeare-pjäs, under en gripande monolog som avslutade första akten, skrek jag min sista replik och sprang ut från scenen, bara för att snubbla och landa pladask med ansiktet före mitt på scenen. Jag låg där utspridd som en potatissäck. Jag kravlade runt, hittade fötterna och skyndade ut, men på något sätt landade mitt stridsrop inte helt rätt den kvällen 😂

Boka biljetter till musikalen Amelie Om ditt liv vore en föreställning, vad skulle den heta och varför?

Just nu – Trött! Musikalen. Jag har en 10 månader gammal bebis och jag spelar i en West End-show där vi i stort sett aldrig lämnar scenen!

Det har varit ett riktigt tufft år för nya skådespelare som tar examen och ska ut i branschen. Vilket råd skulle du ge till alla nyutexaminerade?

Fortsätt kämpa – skaffa vänner som stöttar dig och skapa ditt eget arbete om du kan. Kom ihåg att om du definierar dig själv som konstnär, så är du en – även om din huvudsakliga inkomst just nu kommer från något annat.

Slutligen (utan att avslöja för mycket!), varför bör vårt British Theatre-community komma och se Amelie?

Det är en vacker föreställning fylld av musik, magi och hopp. Det handlar om att vara modig nog att komma ur sin ensamhet och söka kontakt med andra människor, med sitt samhälle. Det handlar om vad en person kan göra för att förändra världen. Om det är någonting de senaste 18 månaderna har visat oss, så är det att vi behöver fler sådana historier. Kom och låt oss berätta den här för er!

Musikalen Amelie fortsätter att spelas på Criterion Theatre i London. Boka nu!