Michelle Collins om rollen som Nightshade i Skönheten och odjuret på Lighthouse Poole

Michelle Collins ska spela Nightshade i Skönheten och odjuret, årets julmusiikal på Lighthouse i Poole.

För tv-publiken är hon kanske mest känd för sina roller i EastEnders (som ärkeskurken Cindy Beale) och Coronation Street (pubägaren Stella Price), men Michelle Collins är inte den som vilar på lagrarna. Tvärtom – hon är fullt fokuserad på nuvarande uppdrag och vad som väntar framöver.

”Jag är en sådan person som ständigt vill bli bättre”, säger hon. ”Det är lite svårt att skaka av sig såpoperastämpeln, men vad ska man göra? Det är en del av livet – man måste gå vidare och göra så mycket man bara kan. Jag producerar nu, jag har ett eget bolag, och man måste vara proaktiv snarare än reaktiv.

”Jag tror att det också har att göra med att vara en kvinna i en viss ålder, en före detta såpastjärna och från arbetarklassen – det är tufft. Men det är bara att ligga i. Jag älskar fortfarande det jag gör. Jag kommer fortfarande stå på scen när jag är 80, jag blir som McKellen – jag kan inte se en dag framför mig då jag inte vill göra det här längre.”

Just nu är det julpantomen på Lighthouse som gäller. Hon spelar den förtrollade Nightshade i Skönheten och odjuret, en roll som återförenar henne med Chris Jarvis, hennes motspelare från Törnrosa i Swindon 2019.

”Jag tycker att Chris är en briljant författare såväl som en fantastisk artist, och vi pratade om att arbeta ihop igen. Jag gjorde förstås ingen panto förra året på grund av pandemin, så det här var första tillfället som gavs och jag tackade ja direkt.

”Jag minns när jag gick på min första pantomime och hur speciellt det var. Det är en helt egen konstform och det är något som etablerade skådespelare verkligen uppskattar. Jag tror att det kan finnas en del snobbism kring det, men när man väl har gjort det så älskar man det. Jag menar, McKellen har gjort det, likaså Dawn French, Meera Syal och Robert Lindsay. Jag spelade panto med Mickey Rooney ett år i Bristol, och min allra första panto var med Bradley Walsh runt 1992 i Oxford, så jag har gjort min rättmätiga del.

”Förr höll man på med panto ända till slutet av januari eller till och med in i februari, men nu har de kortat ner perioderna så betydligt fler är villiga att ställa upp.”

Hon tar inte heller lätt på uppgiften – att ha så här roligt är på största allvar.

”För många barn är det första gången de går på teater och det är fantastiskt att se familjer och barn som roar sig tillsammans på en stor familjedag. Det innebär ett ansvar – om ditt namn står på affischen måste du leverera.

”Man kan inte bara stå och ’winga’ det och inte anstränga sig när folk har betalat mycket pengar för att se föreställningen. Så jag lägger ner lika mycket arbete på en panto som jag skulle göra på en föreställning i London – bara för att det är familjeteater betyder det inte att energinivån är lägre, snarare tvärtom.

”Och jag jobbar verkligen hårt. Jag ränner sannerligen inte ute på puben med de yngre förmågorna varje kväll. Jag måste ta hand om mig själv. Det är väldigt fysiskt krävande och utmattande att köra två föreställningar om dagen, men det är kul. Det är en härlig laganda och det är precis vad julen handlar om.”

Så, vilka planer har Michelle för sin jul i Poole?

”Jag vet inte; jag har ingen aning. Förra året var en ganska deprimerande jul, vi fick inte träffa familjen och var tvungna att vara så försiktiga, men inget kommer någonsin bli så illa igen.

”Så jag ser fram emot att jobba och umgås med trevliga människor och att vara utanför London. Vi har alla gått igenom så mycket att man måste ta en dag i taget, så får vi se vad som händer. Jag hoppas att min familj och mina vänner kommer ner och hälsar på, och jag älskar att vara nära havet så det blir ett miljöombyte.

”Alla säger till mig att eftersom det ligger på Jurassic Coast så blir det aldrig så där jättemallt vid jul, men de kanske bara sa så för att locka hit mig!”

BOKA BILJETTER TILL SKÖNHETEN OCH ODJURET PÅ LIGHTHOUSE POOLE NU Hitta din Panto-guide för södra England 2021 här