Oliver Dowden hintar om teateröppningar till jul – men till vilket pris?

Sociala medier sjuder av liv när teatervärlden diskuterar en återöppning efter Oliver Dowdens artikel i Mail On Sunday.

Oliver Dowden MP – kulturminister

Jag vill att teatrarna ska öppna igen lika mycket som någon annan, men det jag har läst idag känns helt enkelt inte rätt, oavsett hur många gånger jag läser det.

Innan vi granskar Oliver Dowdens mycket vaga uttalande, låt mig måla upp bilden av var vi befinner oss nu och hur en återöppning inför jul skulle kunna fungera. Kulturministern meddelade för en tid sedan att branschen skulle få ett stödpaket på 1,57 miljarder pund, vilket han idag hävdade skulle rädda oss genom krisen – eller åtminstone vissa av oss (eftersom paketet är tunt utspritt) då det även delas med livemusik- och kulturarvssektorn. Finansminister Rishi Sunak gjorde ingen hemlighet av saken: fonden kan inte rädda allt och uppoffringar krävs. Hela beloppet i detta räddningspaket har ännu inte gjorts tillgängligt, men i och med beskedet att permitteringsstöd (furlough) inte förlängs, tog branschen de steg man ansåg nödvändiga. Under augusti slaktades pjäserna som är den årliga ekonomiska räddningen för teatrar runtom i Storbritannien – pantomimerna – och scenerna stängde dörrarna och ställde in produktioner i en aldrig tidigare skådad omfattning. Samtidigt inleddes varsel om uppsägningar som fortfarande pågår, men som i slutändan kommer att leda till att tiotusentals blir arbetslösa inför jul, om de inte redan är det.

Vissa i branschen kunde i början av nedstängningen ansöka om statligt stöd när vår näring stannade av över en natt. Det blev dock snabbt tydligt att en återöppning inte ens fanns med i kalkylen, och nu, efter över 175 dagar och räknat så har pandemins nedstängning orsakat större skada än man kan föreställa sig.

Pandemin stoppade turismen, men om man tittar på Londons West End ser man den perfekta stormen som uppstår när man kombinerar inställd underhållning med uteblivna turister. West Ends ekonomi kollapsade precis som förutspått. Runtom i Storbritannien, i städer där teatrarna fungerar som viktiga lokala nav, förstärktes effekten; teatrar gick i likvidation, andra lades i malpåse eller ligger öde med uppsagd personal. Bussbolag, restauranger, hotell, för att inte tala om de tusentals människor som stödjer vår bransch – ljus- och ljudföretag, kostymörer, scenbyggare, teaterpersonal, tryckerier, reklam- och marknadsföringsbyråer – har också tvingats till nedläggningar och uppsägningar.

Det finns också tusentals frilansare som har behandlats uruselt av regeringen sedan nedstängningen. Dessa hårt arbetande medlemmar av vårt community som står för design, foto, PR med mera lämnades vind för våg och fick inte något ekonomiskt stöd alls! Att Oliver Dowden nu plötsligt vill ha tillbaka teatrarna till jul är ingen överraskning. Kulturministern har vacklat fram och tillbaka och har oftast gett branschen en dags varsel vid stora beslut eller utfärdat vaga riktlinjer utan förankring i den ekonomiska verkligheten. Detta senaste uttalande kommer från samme Dowden som den 4 augusti konstaterade att inget beslut om social distansering skulle tas förrän i november.

Elaine C Smith, Johnny Mac och Paul James Corrigan – King's Theatre Glasgow

Efter att ha tagit död på årets julpantomimer är det ironiskt att Dowden i dagens uttalande pratar om ”Operation Törnrosa”, där han nu liknar sig själv vid en prins som rider in för att rädda den sovande teaterbranschen, stödd av ”sina tjänstemän”. Det håller helt enkelt inte. Menar ministern att han nu ska börja producera föreställningar? Vad vi behövde, och fortsätter att behöva från kulturministern, är att han slår fast rutiner och datum utan social distansering och sedan backar undan och låter oss sköta våra jobb med ekonomiskt stöd – för glöm inte att Humpty Dumpty föll från muren och ligger i en miljon bitar. Alla kungens hästar och alla kungens män har fått sparken eller tagit andra jobb för att kunna betala hyran och försörja sina familjer, och ingen har ett lim som torkar så snabbt.

Vad planerar prinsen och hans hov av rådgivare? Det första jag hörde var rabatterade paket för middag och teater, vilket är skrattretande med tanke på att inga riktlinjer för öppnande har presenterats. Producenter måste undra varför rabatter diskuteras innan biljettförsäljningen ens har öppnat (vi antar att det gäller West End-shower då Dowden återigen är vag) och innan situationen har utvärderats ordentligt.

I fredags fick den här webbplatsen fortfarande in anmälan efter anmälan om att West End-teatrar nu håller stängt fram till april 2021, ensembler har fått sina kontrakt annullerade och lokaler har spikats igen.

Har kulturministern den blekaste aning om vilken kraftansträngning som krävs för att kickstarta det maskineri som nu lagts i malpåse? Hans artikel idag antyder att han fortfarande inte vet hur eller när, och det fruktade ordet ”snart” är sannerligen inte det fastställda datum vi så desperat behöver.

För de pantomimproducenter som har ställt in merparten av årets julunderhållning måste detta vacklande vara än mer frustrerande. Det är nu för sent att sätta upp julens pantomimer; många scener har nyligen betalat tillbaka pengar till biljettköpare för denna jul, vilket raderar ut de vinster som många förlitar sig på för att kunna hålla verksamheten igång.

Efter att ha gett upp hoppet om räddning från regeringen har många i branschen börjat lägga andra planer som visar på branschens otroliga talang och kreativitet, genom att riskera egna pengar för att få någon form av teater att hända. Det krävs en hel armé för att sätta upp en show, men framför allt behövs tid.

Jag tror att de flesta i branschen är överens om att ett återöppnande är det viktigaste vi har framför oss och vi måste göra allt för att lyckas. Om vi klantar till det genom att hasta fram en politisk agenda och tappar publikens förtroende, då är vi rökta.

Equity-presidenten Maureen Beatty sa idag: ”Om regeringen verkligen avser att genomföra en säker återöppning i november välkomnar vi det – men det kan bara bli verklighet om de samarbetar med arbetskraften och dess fackförbund för att säkerställa skydd för de anställda, skydd av infrastrukturen, ett bidrag för säkert öppnande samt investeringar för att säkra verklig jämlikhet för redan marginaliserade artister och kreatörer. Dessa villkor, Equitys fyrapelarsplan, är nödvändiga oavsett när öppningen sker – annars står vi inför en kollaps för både arbetstagare och bransch.”

Så ministern, innan ni börjar ge rabatter och gratulera er själva vill vi ha mer detaljer, realistiska tidsplaner och en försäkran om att vi inte öppnar mitt i det som ni själva har varnat för kan bli en fullskalig andra våg, vilket skulle kunna bli den sista spiken i branschens kista.

Det här är inte A Little Night Music och ”Soon, I Promise” är inte en officiell strategi!

Gå med i vår sändlista