RECENSION: 35MM A Musical Exhibition, The Other Palace ✭✭✭✭✭

Christina Modestou, George Macguire, Samuel Thomas, Maisey Bawden, Gregor Duncan 35MM  A Musical Exhibition

The Other Palace Studio,

21 september 2017

5 stjärnor

BOKA BILJETTER

Ända sedan Modest Musorgskijs piano först tog en promenad bland Viktor Hartmanns tavlor på en utställning 1874 för att fira konstnärens karriär vid den Kejserliga Konstakademien i St. Petersburg, har bildkonsten utövat ett mäktigt inflytande över musiker av alla slag.  1922 gjorde Ravel sitt berömda orkesterarrangemang av verket.  På senare tid har Emerson, Lake and Palmer återvänt till Musorgskij och anpassat hans musik till bandets stil.  Och konceptet har gett upphov till många fascinerande efterföljare.  Så sent som förra året presenterade St James's Theatre den banbrytande 'Exposure: Life through a lens', en musikalisk tolkning av en serie fotografier tagna av en fiktiv fotograf.  Det är passande att The Other Palace i sitt nya format presenterar den här föreställningen, där den högst verklige Matthew Murphys fotografier får musikaliskt liv genom låtar av en amerikansk kreatör som vi precis har börjat upptäcka här hemma, den enormt begåvade Ryan Scott Oliver.

George Macguire, Maisey Bawden, Samuel Thomas, Christina Modestou

Tack vare ansträngningarna från en spännande ny producent, den ödmjuke Craig Nom Chong, har vi ett drömlag på plats för att presentera detta verk.  Regissören Adam Lenson är här för att arbeta sin magi med en pjäs som bryter ny och magnifik mark inom musikalvärlden; han rör och koreograferar ensemblen med underbar vältalighet och förvandlar den lilla Studio-scenen till en storslagen arena, där han enkelt lyckas förmedla känslan och omfånget av det New York som projiceras på väggen bakom skådespelet, formgivaren Justin Williams (assisterad av Johnny Rust) enkla men stämningsfulla urbana miljöer.  Sam Waddington har ljussatt allt med sin utpräglade skicklighet, och Huw Williams sköter ljudet med finess.  Och vilket ljud!  Joe Bunker leder en stor ensemble – den största jag hittills hört i det här utrymmet – med klaviatur (han själv), stråkar (Sophie Goode och Dominic Veall), gitarrer (Luke Thornton), bas (Doug Grannell), trummor och slagverk (Nathan Gregory eller Gareth Thompson) för att leverera en makalös prestation av detta spännande partitur.

Samuel Thomas, Christina Modestou, Maisey Bawden, Gregor Duncan, George Maguire

Men det är hos denna absoluta toppensemble som produktionen verkligen hör hemma.  Maisey Bawden är här igen och tar ännu ett självsäkert steg framåt i sin lysande karriär; hennes röst växer med auktoritet under kvällens gång och hon hanterar musikens inte helt enkla krav med lätthet och entusiasm.  Det är också hög tid att vi välkomnar tillbaka den charmiga Christina Modestou, som är i ännu finare form än när jag senast såg henne i Rent, här på samma teater och på turné.  Jämförelsen är intressant, eftersom detta också är en sorts sångcykel, och det artisteri som krävs för att förmedla berättelser där endast sånger finns att tillgå kräver en alldeles särskild begåvning; lyckligtvis är denna ensemble perfekt skolad i just detta.  De manliga rollerna stoltserar med tre andra experter med intressanta kontraster.  Nykomlingen Gregor Duncan, direkt från Mountview, är full av ungdomlig och oskuldsfull vitalitet.  Den numera skäggprydde och något mer världsvane Samuel Thomas är också på plats; hans pondus döljer det faktum att han tog examen från samma skola för bara ett år sedan.  Och sist har vi truppens mest erfarne herre, den skäggige och långhårige George Macguire, som tar med sig rock'n'roll-tyngd från sin prisbelönta bakgrund i 'Sunny Afternoon', 'Hair', 'Fame', 'Quadrophenia' och många fler.  Balansen i denna fantastiska ensemble är anmärkningsvärd, inte minst i deras utsökta a cappella-ögonblick.

Samuel Thomas, Maisey Bawden, George Maguire, Christina Modestou

Det bjuds på sexton nummer här, kopplade till sexton olika bilder av Murphy.  Partituret inte bara reflekterar dem, utan på ett genialt sätt speglar det även musikalteaterns konventionella troper och uttryck.  Därför är det första numret, 'Stop Time', ett lättigenkännligt 'öppningsnummer' där hela ensemblen medverkar och introducerar föreställningens tema – hur fotografier 'fångar' ett ögonblick i tiden – och bjuder in oss att dröja kvar vid det och begrunda dess innebörd.  Men redan i denna inledning märker vi kompositörens rytmiska uppfinningsrikedom, där han skiftar pulsen och växlar mellan djärvt kontrasterande partier på ett sätt som för tankarna till namn som Sondheim och Bernstein.  Parallellt med detta förändras och utvecklas de musikaliska konturerna från bandet, med olika stämföringar, klangfärger och uttryck som signalerar att vi kommer att få betydligt mer än bara illustrationer.  Resan vi är ute på är musikalisk.  Oliver, en kompositör av högsta rang, tar oss in i nästan symfoniska landskap där det gäller att vara skärpt.  Terrängen är komplex och varierad, och vi måste vara på tårna för att hänga med i alla vändningar, för det musikaliska flödet står aldrig stilla länge.  Rastlöst och förtjusande rör vi oss från en stämning till en annan, från Broadway till kammarmusik, från progrock till minimalistisk konstfilmshappening, och mycket mer.  Få skapare inom genren är så här eklektiska och mästerliga.

George Maguire, Maisey Bawden, Samuel Thomas

Alla som är bekanta med rockvärldens 'konceptalbum' kommer att förstå vad jag menar, och de kommer omedelbart att känna sig hemma med föreställningens upplägg.  Precis som den nuvarande ägaren av teatern där denna produktion spelas, Andrew Lloyd Webber, inledde sin karriär med att lansera shower som 'Jesus Christ Superstar' och 'Evita' i detta format, fortsätter Oliver traditionen med konceptbaserade samlingar av musiknummer.  Vissa ser kanske inte den röda tråden här, men det gör jag, och jag är säker på att den största delen av publiken också gör det.  Vi har ju trots allt haft andra produktioner baserade på sångcykler här på sistone: 'Songs For A New World'; 'Pure Imagination'; 'The Last Five Years'; 'Some Lovers' och – kanske den mest övertygande av dem alla – 'An Evening of Music From The Creators of Spring Awakening, Duncan Sheik and Steven Sater'.  Jag har njutit enormt av dessa och välkomnar ytterligare en representant för formen med öppna armar.

Föreställningen spelas bara fram till den 30 september, så vänta inte om du vill se detta vackra verk.  Inte nog med det, det bjuds även på ett efterprogram med gästspel av morgondagens musikalstjärnor och kompositörer: kvällen jag var där fick vi njuta av Tim Connors fantastiska låtar.  Helt sublimt.  Samtidigt kan ett annat av Olivers verk, 'We Foxes: A Southern Gothic Musical Thriller', förväntas dyka upp i London inom en inte alltför avlägsen framtid.

BILJETTER TILL 35MM A MUSICAL EXHIBITION

Foto: Nick Brittain Photography