RECENSION: Big Fish, The Other Palace ✭✭✭✭✭

Kelsey Grammer med ensemble i Big Fish Big Fish

The Other Palace

7 november 2017

5 stjärnor

Boka nu Det verkar som om Storbritannien har inlett en kärlekshistoria med Andrew Lippa. Knappt har hans musikalversion av The Addams Family avslutat sin brittiska turné förrän vi välsignas med ännu ett av hans verk, Big Fish, som just nu spelas på Londons The Other Palace med Frasier-stjärnan Kelsey Grammer i huvudrollen. Baserad på Daniel Wallaces roman Big Fish och Tim Burtons filmatisering med manus av John August, verkar denna uppsättning passa perfekt för Lloyd Webbers teater och dess syfte att utveckla nya musikaler. Ursprungligen sattes den upp på Broadway som ett storslaget och extravagant spektakel, men regissören Nigel Harman har valt att presentera denna produktion på ett helt annat sätt.

Denna mindre, mer intima version av Big Fish utspelar sig inom sjukhusväggar. Harmans genuina snilleblixt i regin är att Edward Blooms berättelser väcks till liv av sjukhuspersonal och patienter som använder all tänkbar medicinsk utrustning som rekvisita och kostym. Tom Rogers förtjänar ett stort erkännande för scenografi och kostymer som låter Blooms historier blomstra, men som alltid behåller den där lekfulla faktorn genom sättet de berättas på – lite som när man använder saker ur ett barns utklädningslåda. Lägg därtill Duncan McLeans fantastiska projektioner och berättelsen får en helt magisk kvalitet.

Matthew Seadon Young och Kelsey Grammer i Big Fish

Big Fish är historien om Edward Bloom, en färgstark karaktär, en fulländad historieberättare, make och far. När han närmar sig slutet av sitt liv försöker hans son förena faderns skrönor med sanningen, bara för att upptäcka att hans far är så mycket mer än de historier han väver.

Kelsey Grammer ger liv åt Edward Blooms storslagenhet i en av de mest rörande musikalprestationer jag sett på länge. Bombastisk, charmig, känslig och oemotståndlig väver han en fängslande saga. Man måste ha ett hjärta av sten för att inte fälla en tår (vilket jag gjorde) i slutet av musikalen, mycket tack vare Grammers insats.

Matthew Seadon Young lyfter fram sonen Wills frustration på ett briljant sätt. Det är en enastående prestation som balanseras vackert av Clare Burt i rollen som Sandra Bloom (Edwards fru). Dynamiken i familjen Bloom skildras fantastiskt. Det finns så mycket sanning i denna trio av rollprestationer att jag önskar att jag fått njuta av dem ännu längre.

Kelsey Grammer, Jamie Muscato och Colby Mulgrew i Big Fish

Då Edward Blooms berättelser livliggörs av sjuksköterskor, läkare, patienter och ett brokigt galleri av karaktärer, får Jamie Muscato i rollen som den unge Edward gestalta de många historier (med variationer) som är så osannolika men ack så beroendeframkallande. Muscatos sprudlande ”all-American boy” med glimten i ögat är helt trovärdig som en yngre version av Grammer. Kärlekshistorien med den unga Sandra (Laura Baldwin) är magisk. Tillsammans med insatser från Forbes Mason, Dean Nolan, Tamisha Spring, Frances McNamee och Landi Oshinowo blir detta en berättelse som är komplex, mångbottnad och djupt rörande.

Lippas magnifika musik väcks till liv av Alan Berry och hans eminenta sexmannaband. Praktfullt och livligt kompletterar de perfekt de emotionella teman som finns i texterna, inte minst i den fantastiska Time Stops.

Andrew Lippa och John August har visat materialets flexibilitet och dess förmåga att skaka av sig en stor glittrig produktion till förmån för Harmans ärliga berättande. Med en speltid på nätta 2 timmar kom jag på mig själv med att vilja ha mer, och jag ser fram emot att se om filmen innan jag gör ett återbesök till denna magiska musikal.

BOKA BILJETTER TILL BIG FISH NU