RECENSION: Fanny and Stella, Above The Stag ✭✭✭✭

Robert Jeffrey, Christopher Bonwell, Marc Gee Finch, Alexander Allin och James Robert-Moore i Fanny And Stella. Foto: Derek Drescher Fanny and Stella

Above The Stag Theatre

15 maj 2015

4 stjärnor

Om du beger dig till järnvägsvalven i Vauxhall idag kommer du utan tvekan att mötas av den charmiga musikaliska anrättning som är Fanny And Stella.

Musikalen är baserad på den sanna historien om Ernest Boulton (Stella) och William Park (Fanny) och berättar om två ökända viktorianska cross-dressers vars gripande och rättegång orsakade en enorm skandal. Historien berättas som en musikalisk revy efter rättegången på Bermondsey Working Men’s Institute och bjuder på en genomgripande underhållande kväll som bäst kan liknas vid ett lite vågat melodram i musikhallstappning.

Manusförfattaren Glenn Chandler och kompositören Charles Miller har skapat en rapp och njutbar teaterkväll där burlesk humor blandas med en nypa 2000-talsbestörtning över hur dåtidens samhälle behandlade de som vågade bryta mot sexuella normer. Man skulle lätt kunna tro att författarna hämtat äkta visor från dåtidens musikhallar med sånger som Sodomy On The Strand och Where Has My Fanny Gone? på scenen – så pass autentiskt känns materialet. Varje nummer har rätt tidsenlig karaktär och smälter sömlöst in i handlingen.

Marc Gee Finch (Fanny) och Robert Jeffrey (Stella) äger scenen från första stund. Båda går helt upp i sina roller med precis den flärd, camp-estetik och dramatik man kan förvänta sig av två unga homosexuella gentemän under denna era som älskar att visa sig offentligt som damer. I kvinnokläder är de färgstarka, starka och obevekliga, men i herrekipering anar man den skörhet och rädsla som dessa karaktärer måste ha känt under det år de satt fängslade i väntan på rättegång.

Regissören Steven Dexter har samlat en sammansvetsad ensemble som ger liv åt nyckelpersonerna i Fanny och Stellas liv. Alexander Allin (Fiske), James Robert-Moore (Clinton) och Christopher Bonwell (Hart) ger oss ett axplock av samhället, från de finare kretsarna till tillresta kanadensare, tillsammans med ett par murvlar i andra akten. Som ceremonimästaren Mr Grimes tar Phil Sealey ut svängarna för att krama ur all humor ur rollen. Grimes försöker förgäves hålla kvällens övningar städade och inom ramen för viktoriansk anständighet.

Koreografen Carole Todd har iscensatt musikalnumren och håller tempot uppe på David Shields enkla men effektiva scenografi, där två stora garderober ger uttrycket "att komma ut ur garderoben" en helt ny innebörd.

Teater med HBTQ-tema kan ibland vara ojämn, men Chandler, Miller, Dexter och Todd har skapat en föreställning som mycket väl kan nå långt utanför sin givna målgrupp och hitta en bredare publik.

Det bjuds på många skratt i Fanny och Stella, men här finns också ett underliggande vemod över förföljelsen av två unga män som inte gjorde samhället någon annan skada än att de utmanade den tidsenliga moraluppfattningen. I jämförelse med dagens Storbritannien har vi kommit långt, men föreställningen visar verkligen hur lång tid det tog oss att nå hit och hur långt efter vissa delar av resten av världen fortfarande ligger.

Fanny And Stella spelas på Above The Stag i Vauxhall fram till den 14 juni 2015