RECENSION: Fox Hunting, Courtyard Theatre ✭✭✭

Julian Eaves recenserar David Alades Fox Hunting som just nu spelas på Courtyard Theatre.

Fox HuntingCourtyard Theatre 5 maj 2018 3 stjärnor Boka nu När jag hörde att någon skrivit en dokumentärbaserad pjäs om knivvåldet i London visste jag att jag var tvungen att se den.  Det finns få ämnen som förtjänar vår fulla uppmärksamhet mer just nu än detta fruktansvärda gissel som drabbar så många unga och utsatta människor.  Ingen tycks veta hur man ska få bukt med denna våldsvåg.  Därför är det viktigare än någonsin att lyssna på rösterna från de som drabbas mest direkt, och det är precis vad David Alade har gjort. Han har lyssnat på vittnesmål från de som fångats i denna mardröm, sållat bland dem och vaskat fram något som kan ge oss en inblick i vad som händer, och varför. Nu, efter att ha sett föreställningen, är det viktigaste att ta med sig att David Alade är en stark dramatisk röst som skapar scener med exceptionell kraft och känslomässig intensitet.  Bara 21 år gammal är detta hans första pjäs, och den lovar gott för hans framtid som författare.  Jag uppmanar alla som vill hitta och hjälpa till att vårda ett lovande talangskott att gå och uppleva hans texter själva: han tar sig rakt in i huvudet och hjärtat på människor mitt i denna vardagliga skräck, och får oss att känna oss lika instängda som dem. Han medverkar även själv i ensemblen tillsammans med fyra andra skådespelare som skapar många minnesvärda ögonblick.  Gruppen spelar en sekvens av scener, vissa naturalistiska, många inte, där de öppnar upp och utforskar olika aspekter av Londons arbetarklassungdom.  När Alade är som bäst kan han med några få penseldrag skapa en formidabel stämning av varje miljö: en av hans stora framgångar är det plötsliga och oväntade införandet av två poliser – den scenen är särskilt effektiv för att "öppna upp" berättelsen, något som förstärker snarare än förtunnar berättelsens intensitet.  På samma sätt ger de sällsynta inslagen av humor – perfekt hanterade av ensemblen – en välkommen kontrast till det dystra och seriösa ämnet.  Alade gör klokt i att ha detta i åtanke när han överväger nästa steg för detta verk. Samtidigt är hans ensemble hela tiden med honom och driver scenerna framåt.  Utöver en mängd olika sidoroller spelar killarna en grupp som samlats – till synes – vid en minnesstund för en av sina egna, oklart vem.  Devante Mavour har en stark röst och stor scennärvaro som Lawrence, Quinton Arigi är slående fokuserad som Darral (och lysande i den totalt kontrasterande rollen som pastorn), Joshua Lewis gör ett bestående intryck som den enda vita killen, Jake, och har en fantastiskt imponerande sångröst som förädlar verkets estetiska uttryck.  Chris J Gordon tillför en fysisk elegans till Terrel samt finess i sitt uttryck, även om han skulle behöva mer röststöd för att nå ut hela vägen tydligare. När det gäller regin känns den tyvärr ganska spretig.  Ofta är det som händer rent fysiskt i rummet spännande och kan vara rentav skrämmande.  Men samtidigt känns lika många ögonblick som om de missar sitt mål.  Och ljussättningen... den hoppar vilt och just nu är det bäst att bara bortse från den som en del av arbetet som inte så mycket är "under utveckling" som snarare i sin linda.  Vad som verkar behövas här är att en noggrann regissör, eller producent och regissör, kliver in och hjälper till att ge detta verk en riktigt övertygande teatral form, och sammanför mer erfarna yrkesutövare med dessa nykomlingar.  Texten är alldeles för bra för att falla på tekniska brister.  En större budget för scenografi och liknande skulle också hjälpa.  På kort sikt skulle detta dock fungera utmärkt för skolor och lokala föreningar (och kanske gör det redan det – det kommer förhoppningsvis ett programblad så småningom med matnyttig information om allt detta). Letar ni efter en ny stor talang att stötta? Spelas till den 19 maj 2018

BOKA NU FÖR FOX HUNTING

Besök vår OFF WEST END-sida.