RECENSION: Kiki's Delivery Service, Southwark Playhouse ✭✭✭

Tom Greaves, Anna Leong Brophy och Alice Hewkin i Kiki's Delivery Service

Southwark Playhouse

13 december 2016

3 stjärnor

Boka biljetter

Även i år bjuder Southwark Playhouse på en egen julproduktion som tar oss in på nya vägar i juletid, och erbjuder ett välkommet alternativ till de vanliga panto-traditionerna.  Här får vi uppleva Eiko Kadonos berättelse från 1985 om den unga japanska häxan med den företagsamma arbetsmoralen.  Den har redan filmatiserats som anime 1989 och som spelfilm 2014, samt satts upp som musikal i Japan omkring 1990.  Vid premiären på Newington Butts igår kväll var Kadono själv på plats och svarade på frågor efter föreställningen via tolk; och det verkar som att detta är den allra första dramatiseringen för scenen.  Chris Smyrnios, ett hängivet fan av både boken och filmerna, hade siktet inställt på denna bearbetning, och så snart avtalet var i hamn engagerade han bekanta ansikten från tidigare produktioner på teatern för att sjösätta projektet.

Tom Greaves, Alice Hewkin och Jack Parker

Först fick Jessica Sian uppdraget att skriva manus, och därefter anlitades den högaktuella och prisbelönta unga regissören Kate Hewitt.  Från den stunden utvecklades ett nära samarbete mellan de båda. Hewitts första rekrytering var den skickliga videodesignern Andrzej Goulding, vars projektioner (med animation av Phoebe Halstead och videoteknik av Dan Trenchard) är en av produktionens absoluta höjdpunkter – allt från blommor som växer i fönsterlådor så verklighetstroget att man häpnar, till ett skirt, självlysande regn som droppar längs scenografen Simon Bejers moduluppbyggda dekor (som smidigt växlar mellan berättelsens många platser).  Kostymerna är träffsäkert samtida (kostymansvarig Annalisa Spezzacatene), med rikliga referenser till den japanska stilen från tiden före mobiltelefonerna.  En annan av teaterns flitigt anlitade kreatörer, Max Pappenheim, står för ljud och musik, medan Elliot Griggs ljussätter det hela på ett okonstlat vis.  Resultatet är det manus och den produktion vi nu ser: på pressnatten fann den vuxna publiken det hela artigt charmigt, men det lär nog upplevas som ännu mer magiskt för en salong full av barn.

Matthew Forbes och Alice Hewkin

Berättelsen är tveklöst tilltalande.  Denna historia om en ung människas första steg ut i livet på egen hand är som gjord för att väcka fantasi och framtidsdrömmar hos en yngre publik.  Inledningsvis befinner vi oss i klassiskt häxtema, där en välställd medelklassfamilj består av två generationer häxor: Kiki (Alice Hewkin) och mamma Kokiri (Anna Leong Brophy), samt en något förundrad vanlig dödlig make, Okino (Tom Greaves). Vi får bevittna ögonblicket då de måste släppa taget om sitt enda barn när hon ger sig ut på sin första kvastfärd i den stora vida världen.  Givetvis måste hon ha en följeslagare, och tar därför med familjens katt, den anime-inspirerade Jiji – en docka med lysande gröna ögon, förd och röstsatt av Matthew Forbes.  Rörelsearbetet, inklusive en hel del flygande på kvastskaft, och dockregin sköts båda av Robin Guiver.

Jack Parker

Detta pikareska äventyr får stort flyt i Hewitts kapabla händer, vilket ger berättelsen den smidighet vi känner igen från boken och filmerna.  Man kan dock hävda att den här sortens historia på scen behöver lite tydligare markeringar för att verkligen förankra de miljöer den rör sig genom.  Det finns många viktiga vändpunkter i sagan som skulle kunna landa starkare om de fick bara några sekunder till att sjunka in hos publiken; i sådana stunder skulle karaktärerna kunna förmedla mer av sin känslomässiga resa till oss och skapa ett starkare band.  Just nu består manuset av många korta scener, och det är främst i gränssnittet mellan dessa som berättelsens struktur framträder.  Det fungerar absolut, men när vi inte kan se människorna (till exempel vid med mörkläggning), är det svårare att knyta an till dem.

Alice Hewkin i Kiki's Delivery Service

Det går att se många likheter mellan denna historia och andra verk i samma genre.  Berättelsen om den unga häxans ursprung för tankarna till ”Wicked”; allt flygande och fixande med kvastar tar oss tillbaka till Harry Potters värld; ett gigantiskt klockverk för tankarna till ”Hugo Cabret”, och så vidare.  Dessa inslag lär locka till ironiska igenkännande leenden hos de vuxna i publiken, särskilt de som tvingats skaffa sig encyklopediska kunskaper om barnunderhållning.  Samtidigt kan dessa jämförelser vara något av ett tveeggat svärd om de inte arbetar till fördel för den aktuella föreställningen.

Trots detta är helhetsintrycket av produktionen mycket positivt, och det finns utan tvekan mycket glädje att hämta i detta charmiga tillskott till julens repertoar.

Spelas till 8 januari 2017

Bilder: Richard Davenport

BOKA BILJETTER TILL KIKI'S DELIVERY SERVICE PÅ SOUTHWARK PLAYHOUSE