RECENSION: Liza Pulman Sings Streisand på The Other Palace – ✭✭✭✭✭

Jennifer Christie recenserar Liza Pulman Sings Streisand på The Other Palace.

Liza Pulman Sings Streisand The Other Palace (som en del av en turné i Storbritannien)

15 oktober 2018

5 stjärnor

Turnédeltaljer Liza Pulman Sings Streisand inleds med röster från kvinnor i Bronx som pratar om Barbra, vilket sätter stämningen inför musiken. Liza och bandet Stardust bjuder på ett program fyllt med låtar från en hel livstid. Liza Pulman Sings Streisand är just nu ute på en turné i Storbritannien som sträcker sig in i 2019. Kvällen börjar med en av de mest signifikanta pjäserna för Streisand, Don’t Rain on My Parade, som sömlöst övergår i You’ve Got a Friend. Showens upplägg tar form genom att växla mellan låtar av olika stilar och epoker. Kapellmästaren Joseph Atkins sitter vid pianot och står även för arrangemangen. Oftast börjar de i sann Streisand-anda för att sedan skifta till en helt egen form, vilket ger klassikerna en touch av originalitet och fräschör.

Liza Pulman är en naturkraft med bakgrund och utbildning inom operahögskolan. Det är underbart att höra hur hennes trygga och lena röst smälter samman i ett fylligt och kraftfullt klimax. Det finns ofta ekon av Streisands klangfärg, men Liza klargör redan från start att syftet är att hylla originalet snarare än att försöka imitera det. Resultatet är ett Streisand-sound med en rejäl och ljuvlig dos av Liza.

Utöver den fläckfria och tekniskt briljanta sången excellerar Pulman i att förmedla en känslomässig närvaro som sällan skådas i konsertsammanhang. I hennes tolkning av You don’t Bring Me Flowers fick jag en djupare förståelse för texten än någonsin tidigare.

Men Liza är inte den enda stora talangen på scenen och hon lyfter regelbundet fram killarna i bandet. Som ensemble är soundet tätt och maffigt när det behövs, men också lågmält och lyriskt. Arrangemangen är intelligenta och bjuder på djupa kontraster. De lyfter fram harmonierna och tonerna som utgör musikens kärna. Var och en av dem är mästare på sitt instrument.

Kvällens upplägg är välplanerat och med anekdoter och ”Barbra-fakta” generöst utspridda mellan numren är tempot rappt, med endast en liten svacka i den andra akten under ett par av de mer obskyra låtvalen.

Som kronan på verket i en gnistrande underhållande kväll sjunger Liza Happy Days are Here Again och återvänder till scenen efter en välförtjänt stående ovation för att avsluta med People. De i publiken som kom som fans av Barbra Streisand lämnade garanterat teatern som fans av Liza Pulman – hon är helt enkelt suverän!