RECENSION: Momma Golda, King's Head Theatre ✭✭✭

Jennifer Christie recenserar Momma Golda med Thelma Ruby i huvudrollen på King's Head Theatre.

Momma Golda

King’s Head Theatre

4 november 2018

3 stjärnor

Boka nu Momma Golda är en hyllning till två kvinnor. Den första är givetvis kvinnan bakom berättelsen, Golda Meir. Född som Golda Mabovitj (3 maj 1898 – 8 december 1978), verkade hon som israelisk lärare, kibbutznik, statsman och politiker, samt blev Israels fjärde premiärminister. Golda Meirs liv är väl värt att studera för dess fokus och hängivenhet, oavsett ens egna politiska ståndpunkter. Huvudrollsinnehavaren Thelma Ruby är den andra damen värd att uppmärksamma. På liknande sätt har även Ruby en lång och lysande karriär bakom sig. Hon berättar mer än gärna själv om sin ålder. Hon är 93 år, men siffran är oväsentlig när man ser till omfattningen av den roll hon gestaltar i Momma Golda. Rollen är enorm och skulle vid vilken ålder som helst utgöra en utmaning för både energi och minne. Momma Golda bearbetades av Ruby och hennes sena make Peter Frye utifrån en originalpjäs av William Gibson. Gibsons Golda hade en stor ensemble med över 40 karaktärer, men Momma Golda har skalats ner till endast två skådespelare: Ruby som spelar Golda från fem års ålder, och Sean Baker som porträtterar en mängd diplomater och politiker, såväl som Goldas far Moishe Mabovitj och maken Mossir Myerson. Momma Golda är utformad som historieberättande blandat med korta dramatiserade scener. Tidslinjen är splittrad och hoppar fritt fram och tillbaka i tiden. Det är komplext och stundtals något rörigt.

Som Golda byter Ruby sällan kostym och lämnar ännu mer sällan scenen. Att se henne förvandlas från den pressade och krackelerande Golda som hanterar krisen under Jom kippur-kriget 1973 är en mästerklass i karaktärsbygge. Skiftet uppnås med inget annat än en inre energiförändring som förvandlar den 75-åriga statskvinnan till ett femårigt barn eller en ung kvinna förälskad.

Sean Baker, som spelar alla andra i pjäsen, måste å sin sida känna sig som en mänsklig kalejdoskop-skådespelare då han tvingas byta karaktär under tiden han går från den ena sidan av scenen till den andra. Baker är, precis som Ruby, en skådespelare med gedigen erfarenhet och uppenbar skicklighet och styrka. Vid det här tillfället kändes det dock som att det blev en vändning för mycket.

Momma Golda är en okomplicerad skildring av fakta kring Golda Meirs liv, särskilt de tidiga dagarna av Jom kippur-kriget, men de som söker en djupare analys av kvinnan och hennes politik kommer inte att finna det här. Det finns för lite tid för att utforska sådant på djupet.

På den kreativa sidan var regissören Sarah Bergers enkla iscensättning effektiv och lyftes avsevärt av Clancy Flynns ljusdesign. Hans användning av ett fåtal ljuskällor var avgörande för att markera skiften i tid och rum. Det fanns även en skicklig användning av ljudspår genom hela föreställningen.

Spelas till den 12 november

BOKA NU FÖR MOMMA GOLDA