RECENSION: Nice Fish, Harold Pinter Theatre ✭✭✭✭

Jim Lichtscheidl och Mark Rylance i Nice Fish. Foto: Richard Turmine Nice Fish Harold Pinter Theatre den 1 december 2016

4 stjärnor

Boka biljetter | Mer info En frusen sjö. Minnesota. Två män, Erik (Jim Lichtscheidl) och Ron (Mark Rylance), ger sig ut på en fisketur. Det är i stort sett inramningen för Nice Fish, som precis har flyttat till Londons West End efter en spelperiod på St Ann’s Warehouse i New York. Det är en märkligt fängslande pjäs med en rejäl dos humor – och en nypa absurdism. Pjäsen, som är samskriven av Rylance och regisserad av hans hustru Claire van Kampen, väver samman Louis Jenkins prosapoesi; dikter som du kanske känner igen om du har sett Rylances tacktal vid Tony Awards 2008 eller 2011. Nice Fish besitter en obestridlig lyrisk kvalitet med en lekfull ton; en perfekt kombination med Rylances utspel som har en sorts överjordisk oskuldsfullhet över sig, vilket drar in publiken och kramar ut varje uns av potential ur varenda stavelse.

Mark Rylance och Bob Davis i Nice Fish. Foto: Richard Turmine

Det finns alltid en liten risk med produktioner där Rylance medverkar: de kan framstå som ofrivilliga enmansshower. Detta beror varken på materialet eller de andra skådespelarna, utan är snarare ett bevis på mannens skicklighet som en mästare inom sitt gebit. I denna uppsättning visar Rylance prov på bländande komisk tajming och en lyhördhet inför Jenkins text som ser till att publiken är helt i hans våld från första stund. Det sköna med den här pjäsen är att den inte faller offer för det tidigare nämnda problemet. Även om Rylances prestation som Ron är inget mindre än en mästarklass, flankeras han av aktörer som är mer än kapabla att bära sin egen tyngd – Lichtscheidls något dystra Erik är minst lika sevärd och skapar en fantastisk kontrast.

Det vackra dockspel som används genomgående för att skapa perspektiv och liv bjuder in oss och gör oss villiga att omfamna den nyckfulla, reflekterande resa som Ron och Erik ger sig ut på i sitt försök att fånga en fisk av värde. Under resans gång stöter de på en rad lokalbor innan vi alla spiraliserar mot det absurda som punkt för kvällen. Verket är kanske inte banbrytande eller revolutionerande, men det är enormt underhållande. Med chansen att se Rylance tackla Louis Jenkins fantastiska text på ett så innerligt sätt – som lyckas skapa omedelbarhet och intimitet även i de största av teatersalonger – är detta väl värt ett besök.

BOKA BILJETTER TILL NICE FISH