RECENSION: Partition, Leeds Playhouse ✭✭✭✭✭

Jonathan Hall recenserar Partition på Leeds Playhouse.

Mez Galaria, Sushil Chudasama, Luke Walker och Bavinder Sopal i Partition. Foto: David Lindsay Partition

Leeds Playhouse

5 stjärnor

Det är Saimas och Ranjits bröllopsdag u2013 men det finns inga vittnen, och chansen att någon från familjerna alls dyker upp är minimal. Saima är nämligen muslim och Ranjit är sikh, och båda familjerna lever u2013 precis som många andra sikhiska och muslimska familjer u2013 under skuggan av de händelser som utspelade sig för sjuttio år sedan.

Delningen av det brittiska koloniala Indien 1948 (genom en godtycklig linje dragen rakt genom Punjab), som delade upp territoriet i Indien och Pakistan, orsakade att mellan 1 och 2 miljoner sikhiska, hinduiska och muslimska civila miste livet i en serie fruktansvärda övergrepp. Detta är en historisk händelse som ofta förbisetts u2013 inte minst i skolans historieundervisning u2013 trots att dess efterverkningar känns än i dag. Att öka medvetenheten om detta genom ett drama som lockar till både skratt och tårar, och som aldrig känns som en torr historielektion, är en bedrift i sig u2013 men det är precis vad dramatikern Nick Ahad lyckas med. Genom att framföra stycket som en unikt stiliserad liveradioteater, som smidigt förflyttar publiken mellan ett ekhonade rådhus, ett rökigt kök och en kvav indisk lada, skapas en teaterkväll som är både intim och fängslande. u201dPartitionu201d, som började som ett radiodrama för BBC och utvecklades till ett scenprojekt, sätts nu upp igen på Leeds Playhouse inför en turné till skolor och högskolor.

Dalvinder Sopal (Amina) och Sushil Chudasama (Rajpal) i Partition. Foto: David Lindsay

Föreställningens stil u2013 i praktiken iscensatt liveradio, skickligt genomförd av regissören Stefan Escreet u2013 är något jag aldrig sett förut, men det är en fängslande teaterform som förtjänar att användas mer. Ljudeffekter i realtid (briljant och effektivt levererade av Lucy Bradford) skapar en hel ljudbild av duvor, bildörrar och brända pakoras. Fyra skådespelare växlar mellan elva olika roller: från modern som motsätter sig dotterns giftermål till den åttioårige farfadern som inte kan släppa demonerna från förr, samt de olika människor de möter under bröllopsdagen. Alla fyra skådespelare rör sig sömlöst mellan sina karaktärer; ett särskilt omnämnande förtjänar Mez Galaria i rollen som den bekymrade bruden, samt Sushil Chudasama som spelar både hennes fästman, hennes bror och fästmannens farfar med en mångsidighet som aldrig tippar över i fars.

Sushil Chudasama som Ranjit i Partition. Foto: David Lindsay

Eftersom publiken tvingas arbeta för att visualisera de bilder som skådespelarna och ljuden skapar, blir upplevelsen snarare mer levande. Det genererar en känsla av närhet mellan aktörer och publik som påminner om berättarkonst i sin renaste form.

Det är fantastiskt att se denna föreställning komma tillbaka, och ännu roligare att höra hur dess framgång har möjliggjort produktionen av ytterligare fyra pjäser i detta radio/scen-format. Vid förra årets frågestund efter föreställningen påpekades det att detta var en pjäs som absolut borde turnera i skolor u2013 och den goda nyheten är att det (som nämnts ovan) nu sker. Förhoppningsvis kan detta öka medvetenheten kring en så avgörande händelse i landets förflutna för en bredare publik, särskilt bland de unga som fortfarande lever i dess efterdyningar.