RECENSION: Quiz, Noel Coward Theatre ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Quiz av James Graham, som just nu spelas på Noel Coward Theatre.

Gavin Spokes (Charles Ingram) och Keir Charles (Chris Tarrant) i Quiz. Foto: Johan Persson Quiz.

Noel Coward Theatre|

11 april 2018

4 stjärnor

Boka nu Den högaktuelle dramatikern James Graham – nyligen belönad med en Olivier Award i söndags för Labour of Love – ser nu sin tredje uppsättning på mindre än ett år öppna i West End. Den här gången står den genombrittiska skandalen kring den ”hostande majoren” i centrum för hans analys. Berättelsen kretsar kring tv-succén Who Wants To Be A Millionaire (Vem vill bli miljonär?) och anklagelserna från 2001 mot major Charles Ingram. Han påstods ha fuskat sig till miljonvinsten med hjälp av sin fru, Diana, och den passionerade quiz-entusiasten Tecwen Whittock. På ytan handlar pjäsen om skandalen och rättegången kring ett av tidens mest populära tv-program, men Graham har återigen lyckats fånga avgörande ögonblick i det brittiska samhället. Detta var gryningen för det vi idag kallar dokusåpor eller skriptad reality, och jag slogs av kommentaren att förutom nyheterna var frågesportsprogrammen det enda sättet ”vanligt” folk kunde synas i tv på den tiden. Vem vill bli miljonär? spelade på det psykologiska dramat i att se liv förändras inför öppen ridå, där beslut som kunde innebära förmögenhet eller förlust förstärktes med dramatiska ljudeffekter och närbilder.

Gavin Spokes (Charles Ingram), Stephanie Street (Diana Ingram) och Henry Pettigrew (Adrian Pollock) i Quiz. Foto: Johan Persson

Uppsättningen, som spelas mot Robert Jones eminenta scenografi, presenterar rättegången i samma format som tv-programmet: första akten är åklagarsidans version, och den andra försvarets. Föreställningen fungerar bäst som en ensembleinsats, men Sarah Woodward är briljant som Sonia Woodley QC, och Keir Charles är makalös i en rad roller som programledare (däribland Jim Bowen och Des O’Connor). Han är dessutom fantastiskt underhållande som Chris Tarrant, där han prickar in tillräckligt många ansiktsuttryck och röstlägen för att slunga oss tillbaka i nostalgin. Gavin Spokes gör bra ifrån sig som Charles Ingram, även om karaktären här mest framstår som en fumlig tölp, vilket får en att undra hur de någonsin trodde att de skulle komma undan med det. Men var de skyldiga? Fascinerande nog får publiken använda röstknappar i pausen för att avgöra de anklagades skuld. En majoritet röstade för fällande dom, men i andra halvan erbjuds nya perspektiv på de scener vi nyss sett, och publiken röstar igen i slutet – med fascinerande resultat!

Ensemblen i Quiz på Noel Coward Theatre.

Pjäsen tar en stund på sig att hitta pulsen, och den pubbquiz som involverar hela publiken hade kanske fungerat bättre i en mindre salong; här känns den som ett störningsmoment i huvudhandlingen (särskilt när främlingarna på båda sidor om en vägrar att delta, men kritiker är ju ett märkligt släkte). Eftersom detta är en James Graham-pjäs får Labour Party naturligtvis utrymme, även om vissa poänger känns aningen framtvingade. Däremot är pjäsen fängslande när den belyser hur Millionaire-formatet var vinklat för att gynna medelklassen. Detta resulterade i att de tävlande under de första åren främst var vita, ganska tråkiga medelklassmän – folk som redan hade pengar och tävlade om mer. (Judith Keppel, den första miljonvinnaren, har ju aristokratiska kopplingar.) Graham är skarp på hur verkligheten idag konstrueras och kan erbjuda ”alternativa fakta”, och här blir pjäsen dynamit. Inledningsvis tyckte jag att makarna Ingram var lite tunt tecknade, men när jag reflekterade efteråt insåg jag att det var själva poängen: vi presenteras för en redigerad, strukturerad bild av karaktärer som manipulerar våra reaktioner.

Även om pjäsen inte riktigt når upp till den svindlande briljansen i Labour of Love, är detta en oerhört underhållande teaterkväll full av komik och eftertanke, som bekräftar James Graham som en av vår tids främsta dramatiker.

BOKA BILJETTER TILL QUIZ PÅ NOEL COWARD THEATRE HÄR