RECENSION: Romeo och Julia, West Yorkshire Playhouse ✭✭✭✭

The Young People's Company. Foto: Anthony Robling Romeo och Julia

West Yorkshire Playhouse

8 mars 2017

4 stjärnor

Boka nu

Glöm månskensbelysta balkonger och ljuv musik – Shakespeares tragedi om de olycksaliga älskande, Romeo och Julia, är i grunden en skildring driven av energi och passion. Den brinnande intensiteten hos tonårskärleken driver ett naivt ungt par in i en förbindelse som bara kan beskrivas som förhastad och vårdslös; därefter sliter hatet och passionen mellan deras stridande familjer isär dem. I denna uppsättning på West Yorkshire Playhouse har regissören Amy Leach tagit fasta på detta och personifierat energin genom en ensemble bestående av tjugo begåvade ungdomar från lokalområdet som gör en fantastisk insats. Som kombattanter och kör lyser deras energi och passion igenom konstant, från scener med råkurr som eskalerar till gängvåld och dans till Donna Summer på Capulets fest, till en oförglömlig och dyster slutbild där de håller upp sina mobiltelefoner i en kuslig hyllning till de döda. Det är koreograferat, disciplinerat och ger en kraftfull framåtrörelse till denna produktion av en pjäs där Shakespeare annars dvalde ordrikt vid ämnet kärlek.

Tessa Parr (Julia) och Dan Parr (Romeo) i Romeo och Julia. Foto: Anthony Robling

En traditionell utmaning med pjäsen är rollsättningen av huvudrollerna – de måste vara tillräckligt unga för att kännas trovärdiga, men mogna nog att hantera textens nyanser. Här ger de två huvudrollsinnehavarna allt i denna utmaning. Dan Parrs Romeo fyller sina tal med ett trotsigt och kaxigt tonfall, medan Tessa Parrs Julia har ett stråk av panik, gränsande till hysteri i rösten, som om hon inser kraften i sina känslor och den svåra situation de försatt henne i. Slutligen framstår båda som hjälplösa offer för de strömningar av spring, knuffar och rop som pågår runt omkring dem.

Elexi Walker (Mercutio), Tachia Newall (Tybalt), Dan Parr (Romeo) och Lawrence Walker (Benvolio). Foto: Anthony Robling

I resten av rollistan har Leach gjort flera tankeväckande val. Elexi Walker som en kvinnlig Mercutio ger karaktären en gatusmart och hånfull skärpa som tillför en helt ny dimension till hennes tirader och ger slagsmålet med Tybalt en annan klang. Olwen May spelar den trädgårdsintresserade pastor Lawrence och ger en rörande bild av en människa vars goda intentioner inte har en chans mot våldet och ondskan i omgivningen. Natalie Anderson bör också nämnas i rollen som den pråliga Lady Montague; trots sitt flörtande med Tybalt och sin förkärlek för cava, lyckas hon förmedla att hon känslomässigt en gång måste ha varit precis som sin dotter Julia.

Ciaran Kellgren som Paris. Foto: Anthony Robling

Hayley Grindles karga betongscenografi för tankarna till graffitimålade miljonprogramsområden. Den dova ljussättningen och rökeffekterna väcker liv i en sommar som är het i ordets alla bemärkelser, medan ungdomarna rusar, hoppar och kastar sig åt alla håll.

Vid pausen och vid slutet – i synnerhet vid slutet – utbröt publiken, som bestod av en stor andel unga, i spontant jubel och hejarop. Det var det perfekta gensvaret på denna njutbara föreställning.

Spelas till 25 mars 2017

BOKA BILJETTER TILL ROMEO OCH JULIA