RECENSION: Sex/Crime, Soho Theatre London ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Sex/Crime, ett nytt stycke av Alexis Gregory som nu spelas på Soho Theatre.

Foto: Matt Spike Sex/Crime

Soho Theatre

22 januari 2020

4 stjärnor

Boka biljetter

Alexis Gregorys kraftfulla och komiska pjäs utspelar sig i ett lekrum på en vind – ett utrymme där homosexuella män kan leva ut sina fantasier enligt ett sexuellt manus, allt förutbestämt med villkor som förväntas skrivas under. Två män, kallade kort och gott A och B, möts för att återskapa mord begångna av en känd homosexuell seriemördare, för sitt eget nöjes skull och till rätt pris. Men B vill bli tagen ända till döds, och här utforskar Gregory mediala konstruktioner och glamoriseringen av våld.

Foto: Matt Spike

Pjäsen gör även mycket annat; den blickar in i internaliserad homofobi och hur man tar till sig det fruktansvärda hat som riktas mot bögar. Jag imponerades av att pjäsen inte ryggar för det som brukar kallas den ”mörkare” sidan av bögsex – S&M och maktutbyte – vilket känns som en uppfriskande omväxling till de unga, vältränade, hårlösa kroppar och den nästan sanerade gay-sexualitet vi ser så ofta annars. Den är också träffsäkert satirisk och rolig när Gregory går till angrepp mot queer-scenen, media och allmänhetens fascination för mord. Ingen kallar någonsin en heterosexuell mördare för en ”heterosexuell seriemördare”, så varför framhävs sexualiteten hos de homosexuella?

Foto: Matt Spike

Jonny Woo är kraftfullt enigmatisk som A, mannen med kontrollen, mästaren – eller är han det? Han har regisserat scenarierna till perfektion; allt är förberett, och medan samhället utanför faller samman är hans bestraffningsrum ett ”safe space”. Gregory själv spelar B i en höggradigt camp prestation, helt enligt hans egna anvisningar som dramatiker. Våldet är stiliserat och produktionen använder sig effektivt av blackouts. Samspelat mellan de båda fungerar utmärkt, och stilmässigt påminner pjäsen om en del av Berkoffs verk, särskilt Decadence. Jag kom också att tänka på en av de första amerikanska pjäserna om aids, Robert Chesleys Night Sweat, där män med aids bokar sin sista sorti i en klubb designad för att ge dem den död de önskar. Jag kan tycka att det hade varit intressant att tona ner det utpräglat ”campiga” något för att få fram fler nyanser i manuset; nu spelas produktionen på en och samma tonart. Ravenhills klassiker Shopping and Fucking är en annan tydlig influens, och naturalismen i det manuset lyfter fram teman kring kommersialism och makt mer effektivt.

Med det sagt är detta en minnesvärd timme på teatern med en bra vändning som gör ett starkt intryck. Båda skådespelarna är kaxiga, sexiga och gåtfulla, och det är ännu en stark hbtq-produktion på Soho Theatre.