RECENSION: Shit-Faced Shakespeare, Mycket väsen för ingenting, Leicester Square Theatre ✭✭✭✭

Shit-Faced Shakespeare

Leicester Square Theatre

13 september 2017

4 stjärnor

BOKA BILJETTER

För min del är det där första glaset prosecco alltid det bästa – att svälja det gyllene bubblet och känna hur det sakta sprider sig i kroppen. Vid det andra glaset infinner sig det jag brukar kalla för ”bubbel-ruset”, och efter det tredje skickar jag förmodligen överströmmande sms fulla med kärleksförklaringar. Att tömma det fjärde glaset... nej, vi går inte ens in på det. När Rob Smythson, värden för ”Shit-Faced Shakespeares Much Ado About Nothing”, avslöjade att en av skådespelarna hade satt i sig en hel flaska prosecco och två burkar öl precis innan föreställningen, kände jag mig genast bakfull å deras vägnar.

Magnificent Bastards Productions födde konceptet ”Shit-Faced Shakespeare”, där man blandar seriös klassisk teater med berusat kaos. Föreställningarna har spelats sedan 2010 och tack vare välförtjänta framgångar på festivalerna i Edinburgh och Brighton, underhåller kompaniet nu även publik i USA parallellt med sina brittiska turnéer. Klassisk teater kan ibland avfärdas som lite träig, men ”Shit-Faced Shakespeare” strävar efter att injicera en känsla av frisk glädje och råbarkad frihet – och de lyckas med bravur.

William Shakespeares ”Much Ado About Nothing” (Mycke väsen för ingenting) utspelar sig i Messina och handlar om Hero (Beth-Louise Priestley) och hennes kusin Beatrice (Stacey Norris), och de trassliga romanser de upplever med Don Pedros soldater Claudio (Saul Marron) och Benedick (James Murfitt), samt Don Pedros svekfulle bror Don John (John Sebastian Trixibelle Petherbridge Mitton – vilket namn!). Inför varje föreställning utses en skådespelare som får hänge sig åt sin favoritdryck, och under de fyra timmarna fram till ridåfall är det deras plikt att se till att de är ordentligt på lyset. Ensemblen roterar rollerna så att den utvalda fyllbulten aldrig behöver pressa levern mer än tre gånger i månaden. Just denna kväll var det Beth-Louise Priestleys tur att spela en rejält dragen Hero, och det fanns knappt en enda i publiken som inte tjöt av skratt när Priestley sluddrade fram sina repliker och fnissande sprang av scenen under denna 70 minuter långa kortversion av pjäsen. Från hennes första entré med glasartad blick och rappkäftade svordomar skrattade jag så mycket att jag nästan spillde ut hela mitt glas rosé på golvet i Leicester Square Theatre.

Innan pjäsen börjar får en publikmedlem en gonggong och en annan en trumpet. När de anser att den berusade skådespelaren börjar nyktra till ska de spela på sitt instrument; då pausas showen och skådespelaren får ytterligare en dryck att hiva i sig medan föreställningen fortsätter. Det fanns en unik energi i publiken; där jag annars ofta ser åskådare krypa ihop i stolarna vid blotta tanken på publikmedverkan, var de här personerna desperata efter att få vara med. Rop som ”slå på gonggongen!” och ”blås!” ekade i salongen, och en hickande Hero sörplade i sig ännu en öl samtidigt som hon blev bortlovad till Claudio – en riktig klasskvinna! Det tredje föremålet som delades ut till en något mer tveksam åskådare var en hink. Låt oss bara säga att hon satt i riskzonen för diverse stänk...

Skådespelarna är intelligenta och snabbtänkta, och genuint begåvade inom improvisation för att kunna fortsätta den krävande dialogen med så mycket distraktion runt omkring sig. Det mest rörande är att kompaniet uppenbarligen är goda vänner, och deras genuina gemenskap är det lim som håller ihop produktionen.

”Shit-Faced Shakespeare” bjuder kanske inte på livsomvälvande dramatik eller djupa emotionella avgrundsvrål; det är inte heller en show man ser för den avancerade handlingen eller scenografin, men den uppmanar publiken att släppa loss! Den är stöpt i samma form som ”The Play That Goes Wrong”, som får oss att skratta åt olyckliga omständigheter. Jag rekommenderar inte hejdlöst drickande, och det vore lätt att avfärda det hela som simpelt och medicinskt oansvarigt, men då missar man poängen. Denna berusade version av ”Much Ado About Nothing” är det perfekta startskottet för en utekväll, möhippor, svensexor eller om du bara letar efter en kväll av ren och skär humor. Ingen föreställning är den andra lik, så det är verkligen något man kan se om och om igen. Med en själ som andas rustik Fringe-festival är ”Shit-Faced Shakespeare” en välkomnande kväll av berusad oanständighet som befriar dig från verkligheten för en stund.

Ta dig ett glas och se ”Shit-Faced Shakespeare’s Much Ado About Nothing” på Leicester Square Theatre fram till den 16 september 2017.

BOKA NU FÖR SHIT-FACED SHAKESPEARE