RECENSION: Mandomsprovet, West Yorkshire Playhouse ✭✭✭✭

Jack Monaghan som Benjamin och Catherine McCormack som Mrs Robinson. Foto av Manuel Harlan The Graduate (Mandomsprovet)

West Yorkshire Playhouse

3 maj 2017

4 stjärnor

Boka nu

När jag var en tonåring driven av hormoner och Weetabix satt jag uppe sent en kväll för att se ”The Graduate” – och som det visade sig, gjorde även de flesta andra killarna i klassen det. På den tiden låg mina sympatier helt hos Benjamin, den unga, missnöjda akademikern som förförs av pappans väns fru, den legendariska Mrs Robinson, men finner den sanna kärleken hos hennes dotter. Nu, när jag ser Terry Johnsons scenbearbetning av filmen, märker jag att drygt trettio år har fått mig att helt stå på Mrs Robinsons sida… Men det är skönheten i Charles Webbs historia som filmen och pjäsen bygger på; den kastar ett klarsynt och kärleksfullt balanserat öga på medelklassens förortsbor och deras värld av cocktailpartyn och drömmar, pooler och vanföreställningar. Alla karaktärer i alla åldrar – fäder och söner, mödrar och döttrar – går att förstå och känna medkänsla för.

Jack Monaghan som Benjamin och Emma Curtis som Elaine Robinson. Foto av Manuel Harlan

”Jag ska säga ett ord till dig, Ben,” säger Mr Robinson på festen till Bens ära. ”Plast.” Sådana repliker sammanfattar hela denna skeva värld där det är lättare att fly undan livet genom att ligga kvar i sängen än att stiga upp och möta dess gråa och krävande verklighet.

I grunden är detta en berättelse om ett kärleksdrama, och detta väcks till liv på ett skarpt sätt i West Yorkshire Playhouses uppsättning, regisserad med insikt och energi av Lucy Bailey. Ben, spelad med äkta ångest och fumlighet av Jack Monaghan, och den entusiastiska, optimistiska Elaine (Emma Curtis) – lika gäll i sin övertygelse som Ben är tungsint i sin – blir förälskade under ett hektiskt samtal om Mona Lisa och Cheerios. Men deras konversationer mot fonden av trista förortsfester och lika dystra strippklubbar framstår mest som naivt småprat. Och i toppen av denna triangel finner vi den legendariska Mrs Robinson; kärlekslös och ur led med tiden, som flyr verkligheten med bourbon och sex, spelad med en magnifik och blasé trötthet av Catherine McCormack. När hon äntrar scenen får historien en extra injektion av glödande energi och en dynamik som alla utom de mest hjärtlösa kan känna igen. Givetvis vill hon hellre förföra Ben än att se livet i vitögat med en man som förr brukade sjunga för henne men som nu tystnat. Och självklart kommer hon att använda varje uns av vrede och manipulation hon kan uppbringa för att hindra sin älskare från att dejta hennes dotter. Att hennes affär med Ben bara är en distraktion (vilket klargörs i en fantastiskt rolig scen där Ben försöker, hm, prata med henne i sängen) må göra henne till en cynisk ragata, men hon är en ragata vi alla kan känna för när hon inser att ungdom och skönhet kommer att slå följe och lämna henne bakom sig.

Catherine McCormack som Mrs Robinson. Foto: Manuel Harlan

Pjäsen skildrar utvecklingen av detta triangeldrama mellan kärlek och lust i ett tempo som ibland är ojämnt; vissa scener drar ut på tiden medan andra presenterar korta, plötsliga vinjetter som är över innan man hunnit registrera dem. Den lyckas dock överträffa filmen i sina slutscener. Utan att avslöja för mycket, så fördjupas och problematiseras filmens förenklade, triumferande flykt på ett sätt som visar varje karaktärs perspektiv i vad som närmast liknar ett djupt förtvivlat rop. Utom för Mrs Robinson. Hennes trötta nedsjunkande i en stol och utandningen av cigarettrök talar högre än det högsta skri.

BOKA BILJETTER TILL MANDOMSPROVET (THE GRADUATE)