RECENSION: Trollflöjten, Arcola Theatre ✭✭✭

Tim Hochstrasser recenserar Mozarts Trollflöjten på Arcola Theatre i London som en del av Grimeborn 2022.

Trollflöjten. Foto: Zak Kilby Trollflöjten Arcola Theatre

17 augusti 2022

3 stjärnor

Grimeborns hemsida Till skillnad från många operor som lider av för mycket regissörsinblandning, kräver Mozarts ”Trollflöjten” faktiskt just det. Originaldialogen i detta wienska ”singspiel” är knappt användbar, och allt eftersom handlingen fortskrider blir det högst oklart vilka som egentligen är hjältar och skurkar. Detta ger en gyllene möjlighet för en regissör att kliva in och stöpa om både intrig och karaktärer, och det är precis vad vi – uppfriskande nog – får se här hos Opera Alegría.

Här möter vi Tamino, en prins från finansbranschen, som snubblar in på en teater där han råkar tända en ”ghost light” som väcker teaterns gamla karaktärer till liv. Först ut är de tre damerna, här i form av städerskor och assistenter till den falnade divan vi känner som Nattens drottning. Han blir djupt betagen i Pamina, en hoppfull starlet som hamnat i sällskap med Sarastro – en flummig konceptregissör – och hans ”trop” av kultliknande följare. Tamino ger sig ut på sitt uppdrag att rädda Pamina i sällskap med Papageno, som här är en följespotsoperatör. Olika prövningar och utmaningar presenteras och övervinns, alla centrerade kring teaterlivet. Genom att besegra alla auktoritetsfigurer blir finalen en charmig hyllning till teaterkonsten, som mörklades under pandemin men som nu har fått nytt liv.

Foto: Zak Kilby

Vissa delar av denna röra fungerar riktigt bra, särskilt den detaljerade flummigheten hos Sarastro och hans följeslagare, föredömligt ledda av Alistair Sutherland som punkterar händelseförloppet med sin tibetanska klocka. Det hjälper verkligen till att hålla budgeten nere att de flesta kulisser och rekvisita är... ja, teaterdekor helt enkelt. Man behöver dock en viss känsla för det spektakulära för att bära upp de många förvandlingarna, och här känns intrycket något mer anspråkslöst; det är bara Papagenos speldosa som skapar den nödvändiga känslan av överraskning och förundran.

Musikaliskt är det också lite blandad kompott. Sångarna är för det mesta mycket starka och dessutom goda skådespelare. Det finns en kvick samtida text som sjungs på engelska, vilken passar noterna väl och projiceras tydligt genom att utnyttja teaterns alla nivåer. Som Tamino, Papageno och Pamina är Peter Martin, René Bloice-Sanders och Naomi Kilby välmatchade röstmässigt och de verkar helt klart njuta av varje sekund. Fae Evelyn gjorde en utmärkt Gloria Swanson-imitation som Nattens drottning och tog sig an de höga vokalpartierna med mod. Robert Jenkin var en karaktärsfullt vresig Monostatos, som gav rollen mer mening än vanligt i form av en illa behandlad scenmästare. Och Papagena var en genuin överraskning – en som andra produktioner gott kunde överväga att ta efter i framtiden.

Foto: Zak Kilby

Men jag saknade orkestern rejält, om jag ska vara ärlig. Pianinot höll inte riktigt måttet, även om det var trevligt med en (ej krediterad) flöjtist i kulisserna för det viktiga solot. Pianisten Lindsay Bramley hade en enorm arbetsbörda vid klaviaturen, på både piano och elpiano – för scenerna med speldosan. Ouvertyren var en stor utmaning under dessa omständigheter och hade med fördel kunnat utelämnas. Denna opera förtjänar en bredare instrumentpalett även i dessa anpassade förhållanden.

Kvällen kändes ett par scener för lång i det fuktiga Studio 1, och lite välvillig klippning i andra akten hade inte skadat. Det finns ibland en fara i att behandla verk som detta som heliga texter, när det är uppenbart att Mozart själv skulle ha ändrat och anpassat saker för olika scener – så varför inte göra det idag? Publiken hade en mycket trevlig kväll, och det råder ingen tvekan om att detta är en opera som är klippt och skuren för den moderna och nyskapande approach som definierar Grimeborn-upplevelsen.

Läs även recensionen av Carmen på Grimeborn Festival, Arcola Theatre

Läs även recensionen av Black El Payoso The Clown på Grimeborn, Arcola Theatre