RECENSION: Tim Gilvin and Friends, Crazy Coqs ✭✭✭

Tim Gilvin Tim Gilvin and Friends

Crazy Coqs

19 juli 2017

3 stjärnor

Detta var ett välkommet tillfälle att bekanta sig närmare med repertoaren hos en av landets mest lysande och intressanta nya låtskrivare. Tim uppmärksammades nyligen då han vann S&S Award för den nya musikalen 'Stay Awake Jake', en enmansshow som kammade hem priset tack vare Norman Bowmans rolltolkning. Den arbetades fram på Leicester Curve och sattes sedan upp på The Vaults Festival i fjol med Jamie Muscato i rollen. Det är en tekniskt briljant utförd kortberättelse om en man vid ratten, som kör genom natten och reflekterar över sitt komplicerade förhållande. Kanske matchas inte den omsorg som lagts ner på hantverket helt av de vardagliga karaktärerna och deras ganska enkla situation, men den professionella skickligheten är både lovvärd och beundransvärd. Ikväll upptäckte vi att det finns mycket mer att hämta därifrån.

Under kvällen fick vi höra sångarna Jonathan Andrew Hume, Kate Marlais, Laura Jane Matthewson och Calum Melville, som bjöd på en blandad kompott med ett dussin nummer från en handfull olika shower och projekt som han arbetar på just nu. Det hela var skickligt regisserat av Natalia Scorer och presenterades här på denna intima scen av Rachel Kraftman Productions. Scenen gästades även av Jonny Wright, som samarbetar med Gilvin på en ny föreställning om Henrik VIII, samt av Alex Young, som framförde ett nummer från den show hon i sin tur skriver tillsammans med Kate Marlais. Med Gilvin själv vid tangenterna som kapellmästare fick man en känsla för den täta, stöttande och uppskattande atmosfären som präglade kvällen.

Faktum är att stämningen påminner starkt om de viktigaste scenerna för ny musikaldramatik i USA, som till exempel 54 Below. Det finns något av samma inställning till det musikaliska uttrycket här, med en dominans av mjukare, mer finstämd och reflekterande musik – något av ett motgift till de dundrande och brakande rocksounden på de stora teatrarna. Och det finns tydligt en hängiven publik för denna form av underhållning: lokalen var fylld till sista plats och publiken älskade vad de hörde.

Gilvin förblir stämningens mästare; sång efter sång skapar en utsökt atmosfär, vackert artikulerad och elegant fraserad, med behagligt medryckande melodier och ofta överraskande harmonier som förhöjer effekten. Som så ofta vid sådana här evenemang fanns en tendens att sångerna lät något lika varandra, då många låg i samma register, använde liknande formella strukturer och – framför allt – hade ett mer generellt anslag i texterna. 'Jake' lyckas så väl just tack vare de specifika detaljerna i texten, något vi gärna skulle se mer av i hans övriga skrivande. Här saknade till och med de enstaka upptempo-numren, som den medryckande 'Song of Hope', de specifika skäl som verkligen behövs för att man ska ryckas med i den optimistiska stämningen, trots att den lät både uppriktig och välmenande.

Icke desto mindre skriver han fantastiskt för röster och lockade fram de bästa prestationerna från sina vokalister. Det är särskilt roligt att se en etablerad West End-stjärna som Young bidra med sin talang för att uppmuntra en lovande kompositör, och vilket bättre sätt att göra det än att visa att även hon är ny på detta område och arbetar för att skapa något spännande och intressant för publiken.

Marlais sjöng strålande och har en pondus och trovärdighet på scenen som lämnar ett starkt intryck. Matthewsons röstlyster och djup fortsätter att mogna och hon blir bara starkare och starkare; det var underbart att höra henne igen. Melville var en ny och välkommen bekantskap för mig, medan Hume har den jordnära robusthet som gjorde att han kändes helt självklar i rollen som Jake. Det var också härligt att höra Wrights rap ge en ovanlig lyster åt den cirka 75 minuter långa showen.

Det är särskilt glädjande att se Gilvin utmana sin talang genom att omfamna ett bredare spektrum av ljudbilder. Även om han är lika hemma sittandes på en pall med en gitarr och kan charma en publik på några sekunder med sitt geniala och lättsamma mellansnack, är det tydligt att han strävar efter mer bestående bedrifter. Detta framträdande var ännu ett välkommet steg på den vägen.

TIM GILVINS WEBBPLATS