RECENSION: Valhalla, Theatre 503 ✭✭✭✭

Carolina Main och Paul Murphy i Valhalla. Foto: Paul Said Valhalla

Theatre503

2 oktober 2015

4 stjärnor

Boka biljetter

Om du har haft ett jobbigt telefonsamtal idag, skänk då en tanke till stackars Paul Murphy. Innan pressvisningen av hans första fullständiga uppsättning som dramatiker i West End tvingades den manliga huvudrollsinnehavaren dra sig ur. Det innebar att Murphy själv fick kliva in i huvudrollen med manuskriptet i handen.

Murphy är skaparen av Valhalla, en fängslande och intressant produktion som utspelar sig på en isolerad nordisk forskningsanläggning. Ett par har isolerat sig där för att arbeta på ett botemedel mot en global epidemi, tills projektet (och deras äktenskap) börjar krackelera. Paret tvingas ifrågasätta sina perspektiv på kärlek och vetenskap när de skakas av en serie omskakande avslöjanden.

Valhalla valdes ut bland 1600 bidrag för att vinna Theatre503 Playwriting Award, och det är lätt att förstå varför; dialogen är rapp och naturlig med flera skarpa och smarta repliker. Den flätar även samman komplexa och tankeväckande teman med lätthet, och berör allt från paranoja och medicinsk etik till nordisk mytologi.

Pjäsen är fylld av överraskande vändningar som håller publiken på tårna och bidrar till den allmänna känslan av osäkerhet och misstro. Övergången till de mörkare ämnena är väl genomförd och känns sällan framtvingad, med en underbar dramatisk spänning i den sista akten.

Paul Murphy i Valhalla. Foto: Paul Said.

Men i de sista två scenerna faller det hela tyvärr samman något; tempot känns fel och den avslutande twisten rimmar illa med resten av pjäsen. Det är ingen särskilt lång pjäs, och det känns som om slutet kunde ha fördjupats mer för att nå en mer naturlig och tillfredsställande upplösning.

Paul Murphy var förvånansvärt skicklig i rollen som den namnlösa manliga huvudpersonen. Manuset i handen var ett visst störningsmoment, men hans prestation var så stark att man ofta glömde bort det. Han var uppenbart bekväm med nyanserna i sitt eget material och kunde emellanåt gå ifrån manuskriptet. Det var ett lyhört porträtt av en djupt konfliktfylld individ, vilket var extra anmärkningsvärt med tanke på de omständigheter som ledde till att han stod på scenen.

Han hade en stark kemi med sin partner, spelad av Carolina Main. Main är en livlig och energisk uppenbarelse på scenen med utmärkt komisk tajming. Hon visade prov på stort djup och känsla när hon skickligt gestaltade sin karaktärs stegrande mentala ohälsa.

Den sterila scenografin och den kliniska ljussättningen förmedlade perfekt den smygande klaustrofobi som manuset kräver, med en smart användning av mörker direkt efter dramatiska nyckelögonblick.

Valhalla är en intensiv och fängslande produktion som visade sin kvalitet under mycket svåra förutsättningar. Även om slutet bär spår av att behöva putsas lite, är pjäsen tillräckligt smart och tankeväckande för att förtjäna en längre spelperiod på andra scener.

Valhalla spelas på Theatre 503 till och med den 24 oktober 2015