RECENSION: Wise Children, Old Vic Theatre ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Wise Children, en dramatisering av Angela Carters roman som presenteras av Emma Rices nya kompani på Old Vic-teatern i London.

Ensemblen i Wise Children. Foto: Steve Tanner Wise Children

Old Vic Theatre, London.

18 oktober 2018

4 stjärnor

Boka nu

Förväntningarna är skyhöga inför detta premiärverk för Emma Rices nya teaterkompani, Wise Children. Det rör sig om en dramatisering av Angela Carters sista roman – som kompaniet dessutom är döpt efter – och är Rices första uppsättning efter det uppmärksammade avskedet från ledningen för The Globe. Carter och Rice är en perfekt kombination; författaren som vägrade låta sig begränsas av konventioner möter en regissör som är orädd och experimentell i sitt skapande. Befriad från Globes restriktioner framstår Rice som starkare i sin vision och beslutsamhet att skapa scenkonst på sina egna villkor. Wise Children är, precis som Carters roman, bitvis spretig och tappar något i tempo under första akten, men den besitter en utsökt teatralitet och idérikedom. Det är ett kärleksbrev till teatern för alla oss som älskar teaterns magi.

Showgirl Dora (Melissa James) och Showgirl Nora (Omari Douglas). Foto: Steve Tanner Tvillingarna Nora och Dora Chance möter oss på sin 75-årsdag och tar oss med genom sin livshistoria. De föddes på fel sida av spåret, den "vänstra" sidan – som utomäktenskapliga barn till teaterlegenden Melchior Hazard. Medan hans stjärna glänser fostras döttrarna i södra London (för övrigt är Old Vic en perfekt spelplats för denna berättelse) av sin naturistiska farmor. De dansar sig genom music hall-scener, pantomime-traditioner och krigsår, ständigt som showgirls i främsta ledet. Ibland får de stöd av sin farbror Peregrine, som i sin tur även han fått tvillingar med Melchiors fru. Rice har castat föreställningen köns- och färgblint, och innan man blir för snobbig kring det valet bör man minnas de otaliga Shakespeare-referenserna som lyfter fram förväxlade barn, cross-dressing och oväntade återföreningar – de bor trots allt inte på 49 Bard Road utan anledning!

Farmor Chance (Katy Owen), Nora (Etta Murfitt) och Dora (Gareth Snook). Foto: Steve Tanner

Gareth Snook spelar Dora, och det tog ett tag för mig att bli övertygad av hans rolltolkning. Spelstilen drar oss nästan oundvikligen mot pantomime-hållet, vilket föreställningen visserligen bejakar tillsammans med music hall-estetiken, men jag var orolig att historiens sälta och allvar skulle gå förlorad. Snook njuter dock uppenbart av rollen, och andra akten bjuder på många vackra ögonblick, särskilt till tonerna av ”The Way You Look Tonight”. Han matchas skickligt av Etta Murfitt som Nora, en stark prestation från första stund. Den blinda rollsättningen kommer dock bäst till sin rätt med Melissa James och Omari Douglas som de unga ”Lucky Chances”. De är briljanta, karismatiska och enormt begåvade, och deras nummer ger showen en rejäl vitamininjektion. Som farmor Chance verkar Katy Owen kanalisera Catherine Tates ”Nan” – väldigt underhållande, men en extremt bred gestaltning. Paul Hunter är utmärkt som Melchior och även som Gorgeous George, en tragisk komiker, och Mike Shepherd är enormt underhållande i alla sina roller. Det finns faktiskt inte en enda svag länk i ensemblen, som backas upp av ett fantastiskt band och underbar musik från eran.

Unga Dora (Bettrys Jones), farmor Chance (Katy Owen) och unga Nora (Mirabelle Gremaud). Foto: Steve Tanner

Emma Rice har påverkat så många regissörer att det hon en gång var banbrytande med nu nästan ses som standard. För de som redan är fans av hennes arbete bjuds det inte på några stora överraskningar; här finns motiv och ekon från hennes tidigare produktioner. Även om man kan fundera på hur hennes stil kan utvecklas framåt, så har hennes styrka alltid legat i det enkla berättandet. Naturligtvis innebär romanbearbetningar mycket bakgrundsinformation, och showen tar tid på sig att lyfta. Men när ensemblen i slutet sjunger sin egen version av ”Girls Just Wanna Have Fun” och påminner oss om glädjen i att få sjunga och dansa, lämnas man med ett brett leende. Man påminns om att vår ”alternativa familj” är teatern själv. Det är väl värt att chansa på en kväll med systrarna Chance. Välkommen tillbaka Emma Rice!

BOKA BILJETTER TILL WISE CHILDREN HÄR