RECENSION: The Wedding Singer, Sunderland Empire ✭✭✭✭✭

Jon Robyns (Robbie) och Cassie Compton (Julia) i The Wedding Singer. The Wedding Singer

Sunderland Empire (Storbritannien-turné)

25 februari 2017

5 stjärnor

Turnédatum och information

Från det ögonblick du kliver in i salongen för Nick Winstons turnéproduktion av The Wedding Singer möts du av härligt nostalgiska trailers för 80-talsklassiker som Rambo, The Goonies, Weird Science och Tillbaka till framtiden. Att sitta och titta på dessa klipp påminner om att sitta på en drive-in-bio för många herrans år sedan. Skillnaden här är att Winston har sett till att vi sitter i en Delorean för vad som visar sig vara en fantastisk retrokväll på teatern.

Baserad på filmen The Wedding Singer från 1998, skriven av Tim Herlihy med Adam Sandler och Drew Barrymore i huvudrollerna, har Matthew Sklar (musik) och Chad Beguelin (sångtexter) tillsammans med Herlihy och Beguelin (manus) skapat en musikal som bjuder på högklassig komik och otroligt smittande låtar.

Jon Robyns som Robbie i The Wedding Singer.

Winston har skapat en riktig pärla för alla oss som växte upp under 80-talet. Tittar man noga kan man se 80-talets populärkultur och bitar av ens egen ungdom svischa förbi i en kavalkad av ogenerad 80-talsschmaltz. Här finns allt från hopplöst omodern teknik (ja, Motorola, det gäller dig) till livlig koreografi hämtad direkt från Michael Jacksons Thriller-video. Ingenting är heligt när Winston och den strålande ensemblen ger liv åt denna underbara historia.

I rollen som bröllopssångaren själv är Jon Robyns en perfekt Robbie Hart. Han kan sjunga, han kan dansa, han hanterar gitarren med pondus, och när hans liv rasar samman har han en fullsatt salong som hejar på honom. Medverkan i sjutton av föreställningens sångnummer gör detta till en maratonprestation som verkligen visar upp Robyns stora musikalartisteri!

Cassie Compton (Julia Sullivan) är perfekt motspelerska till Robyns. Deras kemi på scen fungerar utmärkt och hennes röst passar perfekt för den medryckande poplåten Someday och den komiska Come Out Of The Dumpster. Tillsammans skapar de ren scenmagi!

Jon Robyns, Ray Quinn och ensemblen i The Wedding Singer UK Tour

I rollen som showens pengafixerade kvinnotjusare dansar Ray Quinn skjortan av de flesta, samtidigt som han utstrålar tillräckligt mycket manlig arrogans för att halva publiken ska hata honom medan den andra hälften suktar efter honom. I sitt stora nummer i akt två golvar Quinn publiken med enastående dans – om man någonsin ska sätta upp Wall Street som musikal behöver man inte leta längre efter sin huvudrollsinnehavare.

Robbies mormor Rosie spelas med bravur av Ruth Madoc. Med glimten i ögat och en blinkning till publiken bjuder Madoc på både skratt och rappande, och visar att det fortfarande går att lära de unga på scenen ett och annat.

Samuel Holmes (George) och Ruth Madoc (Grandma Rosie) i The Wedding Singer

Det som gör att The Wedding Singer fungerar så bra är det färgstarka galleriet av karaktärer i Robbies värld. Ashley Emersons grabbige Sammy är en sådan där underbar 80-talskille: lite trögfattad, förstår sällan poängen men försöker så innerligt att vara en mjuk och känslig man, fast han misslyckas kapitalt. Samuel Holmes George är en nästintill perfekt blinkning till en stilobsessiv kultur, skillnaden är bara att inspirationen kommer direkt från Boy George! Holmes ger George en subtil, torr humor som fick publiken att vika sig av skratt.

Roxanne Pallett väcker Julia’s vän Holly till liv – en tjej som är mer än lite tokig i karlar, komplett med knallrosa hår. Hon lämnar ingen man i närheten ifred och är en betydligt mer sympatisk bekantskap än Tara Verloops Linda. Linda beskrivs av mormor Rosie som en riktig slampa, och Verloop är en fröjd när hon bjuder på ett nummer värdigt en strippklubb i Let Me Come Home.

Ensemblen i The Wedding Singer.

Winstons Wedding Singer har också ett ess i rockärmen i form av en av de flitigaste ensemblerna på turné just nu. Som gäster på otaliga bröllop och en bar mitzva dansar denna fantastiskt talangfulla ensemble sig igenom några av de mest nostalgiska och kitschiga dansnummer du kan tänka dig, och de gör det med enorm finess!

George Dyers fenomenala orkester håller trycket uppe genom hela föreställningen. Det är ett ”poptastiskt” sound som får det att sprita i benen, förmedlat med klockren skärpa tack vare Ben Harrisons ljuddesign. Dyers arrangemang väcker liv i det specifika soundet av 80-talspop på ett sätt som får en att tro att denne unge maestro måste ha tillbett vid syntpopens altare sedan barnsben.

Francis O’Connor bjuder på tillräckligt med axelvaddar, smala slipsar och gördelbälten, och en scenografi med en sådan renodlad 80-talskänsla att man oundvikligen slungas tillbaka i tiden.

När The Wedding Singer kommer till stan är det dags att gräva fram dina gamla 80-talskläder och förbereda dig på en toppenkväll. Om du inte var med på 80-talet, gå dit och var beredd på att ha roligt åt oss som var det, samtidigt som du njuter av en genuint underhållande musikal.

Foton: Darren Bell

BOKA BILJETTER TILL THE WEDDING SINGER PÅ TURNÉ