Vad vi ser fram emot på scenen 2018 – Paul T Davies

Att prata om varje fu00f6restu00e4llning jag ser fram emot under 2018 skulle fu00e5 den hu00e4r kolumnen att spru00e4nga alla gru00e4nser fu00f6r ditt tu00e5lamod, su00e5 jag tu00e4nkte fokusera pu00e5 tre olika aspekter u2013 och slu00e4nga in nu00e5gra extra godbitar!

REGISSu00d6REN. En av mina favoritregissu00f6rer u00e4r Emma Rice, som lyckades fu00e5 mig tillbaka till Globe Theatre efter att jag under nu00e5gra u00e5r ku00e4nt att det blivit lite fu00f6r stelt fu00f6r min smak. Nu nu00e4r hon u00e4r fri fru00e5n de bojor som mu00e5 ha hu00e4mmat henne du00e4r, u00e4r jag ivrig att fu00e5 se hennes nya verk och vu00e4lkomna tillbaka en av hennes klassiker. Hennes nya kompani, Wise Children, u00e4r numera resident pu00e5 Old Vic i London, och den fu00f6rsta produktionen blir en bearbetning av Angela Carters klassiska roman Wise Children. Det u00e4r en beru00e4ttelse om tvillingar fu00f6dda pu00e5 fel sida av lakanen till en teaterriddare, och dess teatralitet och beru00e4ttarglu00e4dje gu00f6r den till en perfekt match fu00f6r Rices visionu00e4ra och lekfulla teaterskapande. Inga exakta datum u00e4n, men nu00e5gon gu00e5ng under 2018 smu00e4ller det. Samtidigt u00e5tervu00e4nder hennes klassiska Kneehigh-produktion av Brief Encounter till West End, pu00e5 den nyrenoverade Empire Cinema. Det u00e4r su00e4llan jag ser en fu00f6restu00e4llning mer u00e4n en gu00e5ng, men den hu00e4r su00e5g jag tre gu00e5nger under fu00f6rsta spelperioden i London u2013 har du inte sett den, mu00e5ste du bara gu00f6ra det! Den stu00e5r kvar pu00e5 min lista u00f6ver favoritproduktioner genom tiderna.

Shakespeare's Globes konstnu00e4rliga ledare Emma Rice. Foto: Sarah Lee DRAMATIKERN. En av mina stora favoriter u00e4r Martin McDonagh, su00e5 en ny pju00e4s av honom u00e4r alltid en stor hu00e4ndelse. Hangmen var en triumf pu00e5 Royal Court och i West End 2015, su00e5 det u00e4r en lu00e4ttnad att vu00e4ntan blivit kort pu00e5 A Very Very Very Dark Matter som har premiu00e4r pu00e5 Bridge Theatre i oktober. Med Jim Broadbent i huvudrollen u2013 hans fu00f6rsta samarbete med McDonagh sedan The Pillowman u2013 fu00e5r vi fu00f6lja sagan om H.C. Andersen och den mu00f6rka hemlighet som bor pu00e5 hans vind, vars existens u00e4r dold fu00f6r omvu00e4rlden. The Bridge u00e4r en vacker teater med tillru00e4ckligt benutrymme u00e4ven fu00f6r en ju00e4tte som mig, och jag lu00e4ngtar efter att se den hu00e4r pju00e4sen! Den lu00e4r bli en av u00e5rets stora succu00e9er, men som om en ny pju00e4s inte vore nog su00e5 su00e4tts u00e4ven en annan McDonagh upp pu00e5 nytt: den su00e4llan spelade The Lieutenant of Inishmore. Aiden Turners debut i West End har fu00e5tt biljettfu00f6rsu00e4ljningen att glu00f6da, och fu00f6restu00e4llningen regisseras av Michael Grandage, som ocksu00e5 su00e4tter upp Red igen med Alfred Molina i rollen som Mark Rothko. Bu00e5da pju00e4serna spu00e5s bli stora teaterhu00e4ndelser i u00e5r.

Martin McDonagh TEATERN. Det har pratats mycket i kritikerled om National Theatres u201dflopparu201d pu00e5 Olivier-scenen under 2017. Personligen gillade jag verkligen Salome, jag su00e5g aldrig Common, men hu00f6ll med mina kritikerkollegor (och publiken) om att Saint George and the Dragon inte gick att ru00e4dda. Men det fu00e5r oss inte att glu00f6mma Angels in America, Follies, Network, My Country: A Work in Progress och det kraftpaket fu00f6r ny dramatik som Dorfman-scenen blev (missa inte flytten av David Eldridges Beginning till Ambassadors i januari). Fu00f6r min del var det den teater jag nju00f6t mest av fu00f6rra u00e5ret, och allt tyder pu00e5 ett urstarkt 2018. Macbeth med Rory Kinnear och Anne Marie Duff lu00e4r bli en klassiker, och Amadeus gu00f6r en efterlu00e4ngtad comeback pu00e5 Olivier. Jag ser ocksu00e5 verkligen fram emot nyproduktionen av Rodney Acklands Absolute Hell. Judi Dench har sju00e4lv sagt att rollen som Christine Foskett u00e4r hennes absoluta favoritroll, och BBC-inspelningen visar tydligt varfu00f6r u2013 det u00e4r en riktig praktroll. Pju00e4sen utspelar sig i ett bombskadat Soho efter kriget, och u00e4ven om rollistan inte u00e4r klar u00e4n, hoppas mu00e5nga fu00f6rstu00e5s pu00e5 Olivia Colman! Pu00e5 Dorfman ser vi John, en ny pju00e4s av Annie Baker (vars The Flick var en stor succu00e9 2016), den episka thrillern The Great Wave som bu00f6rjar med en storm pu00e5 en japansk strand, och Natasha Gordons Nine Night som utforskar det jamaicanska sorgetraditionen. Senare under u00e5ret regisserar Sam Mendes The Lehman Trilogy pu00e5 Lyttleton, en episk beru00e4ttelse om bru00f6derna Lehmans uppgu00e5ng och fall. The National lu00e4r bli platsen att besu00f6ka u00e4ven i u00e5r!

Olivier Theatre vid National Theatre Pu00c5 RADARN... Mina lokala teatrar u00e4r New Wolsey Theatre och Mercury Theatre, och bu00e5da su00e4tter upp nya musikaler den hu00e4r su00e4songen u2013 den brittiska musikalscenen verkar mu00e5 hur bra som helst! Hos New Wolsey vu00e4nder man blicken hemu00e5t och firar 40-u00e5rsjubileet av Ipswich Towns FA-cupseger med en fu00f6restu00e4llning skapad av fansens minnen och ett soundtrack av hits fru00e5n 1978. Pu00e5 Mercury su00e4tts Pieces of String upp, en ny musikal av Gus Gowland som utspelar sig parallellt under 1940-talet och nutid. Med tanke pu00e5 Mercurys fantastiska track record med musikaler pu00e5 sistone lu00e4r detta bli en hu00f6jdpunkt. Jag ser ocksu00e5 fram emot uppsu00e4ttningen av vinnaren i Mercurys dramatikertu00e4vling 2017: Europe After the Rain av Oliver Bennett. Jag var en av lektu00f6rerna fu00f6r tu00e4vlingen och utsu00e5g just den hu00e4r pju00e4sen till vinnare. Bennett u00e4r en originell ru00f6st, och det u00e4r en aktuell pju00e4s full av idu00e9er och scenisk finess. Missa inte!

Mercury Theatre i Colchester

Vad du u00e4n vu00e4ljer att se under 2018 hoppas jag att teatern fortsu00e4tter att ge dig stora upplevelser, och att du hittar mu00e5nga fu00f6restu00e4llningar att bu00e4ra med dig i hju00e4rtat fu00f6r alltid.

Fu00f6lj Paul T Davies pu00e5 Twitter.