Agatha Christies återfunna pjäser

Mark Ludmon imponeras av Agatha Christies länge bortglömda pjäs, The Lie – en del av en samling nyligen upptäckta manuskript.

Agatha Christie (Foto: The Christie Archive Trust) Hon är mest känd för sina kriminalromaner, men Agatha Christie innehar även rekordet som den mest spelade brittiska kvinnliga dramatikern genom tiderna. Med 30 pjäser i bagaget blev hon den första kvinnan att ha tre pjäser uppsatta samtidigt i Londons West End under 1950-talet, då The Mousetrap (Råttfällan) – som senare blev världens mest långlivade pjäs – följdes av Witness for the Prosecution (Åklagarens vittne) och Spider’s Web. Omfattningen av hennes produktion blev fullt klarlagd först när teaterproducenten Julius Green upptäckte ett dolt arkiv av opublicerade manus under arbetet med sin bok, Curtain Up: Agatha Christie: A Life in the Theatre. Vissa av dessa finns nu utgivna av Samuel French som en del av deras Agatha Christie Collection, allt från scenpjäser till manus för radio och tv, men en förblir än så länge opublicerad: The Lie.

The Lie, som tros härstamma från mitten av 1920-talet, är ett anmärkningsvärt drama som behandlar relationer som på den tiden ansågs skandalösa. I stil med ett naturalistiskt drama från det sena 1800-talet, kryddat med en gnutta melodram, blottläggs verkligheten bakom en till synes perfekt förortsfamilj under loppet av en kväll. Temat kring äktenskaplig otrohet måste ha varit djupt personligt för Christie; år 1926 upptäckte hon att hennes första man, Archie, hade en affär med en yngre kvinna. Efter att ha publicerat sin första roman The Mysterious Affair at Styles (En dos stryknin) med Hercule Poirot år 1920, och blivit rikskändis när hon försvann till ett hotell i Harrogate under falskt namn 1926, kan Christie ha känt att The Lie skulle orsaka sensation av helt fel anledningar.

Efter att ha räddat pjäsen ur Agatha Christies arkiv organiserade Green en unik läsning på scen 2018 på Palace Theatre i Paignton i Devon, nära författarens hemstad Torquay. The Lie har fortfarande inte satts upp som en fullskalig produktion, men finns nu tillgänglig som en ljudbearbetning av Green och regiassistenten Martin Lewton, ursprungligen sänd i BBC Radio 4 den 29 augusti och tillgänglig på BBC Sounds fram till den 26 september 2020. Det är en skildring av en familj i kris när en ung hustrus romans med en annan man hotar att rasera ett äktenskap som visar sig redan vara i gungning. Ingen blir mördad, men dramat är fängslande med sina subtila vändningar mot ett överraskande och kanske kontroversiellt slut. Trots det tunga dramat rymmer ljudbearbetningen en kvickhet och ironisk humor som skulle göra sig utmärkt på scen, vid sidan av de ibland storslagna replikerna som gränsar till melodram. Med en känslig blick på kärlek och äktenskap är pjäsen särskilt intressant då den belyser kvinnans utsatta position i 1920-talets patriarkala samhälle. För närvarande erbjuder Samuel French och Concord Theatricals andra texter som upptäckts av Green för framtida scenproduktioner, allt från mysterier och komedier till ett historiskt epos och en musikal. Bland dessa finns Christies egen dramatisering av romanen The Secret of Chimneys (Skorstensmysteriet), som aldrig sattes upp under hennes livstid, medan hennes allra första pjäs Black Coffee från 1930 har Hercule Poirot i huvudrollen – ett sällsynt scenframträdande då hon plockade bort honom i sina bearbetningar av romanerna Appointment with Death, Murder on the Nile, Five Little Pigs och The Hollow. Towards Zero (Klockan K) är en annan scenbearbetning av en av hennes romaner – ett alternativ till den version hon skrev tillsammans med kollegan Gerald Verner, som sattes upp förra året på Mill at Sonning i Berkshire. Mord står även i centrum i The Unexpected Guest (Den oväntade gästen) och komedierna Spider’s Web och Personal Call, men det finns flera andra pjäser utan mordgåtor, som A Daughter’s A Daughter – ytterligare ett kvinnotema som Christie senare bearbetade till en roman under sin pseudonym Mary Westmacott.

Christies historiska epos Akhnaton, inspirerat av hennes intresse för arkeologi, handlar om politiskt ränkspel vid en egyptisk kungs hov. The Stranger är hennes egen bearbetning av den gotiska novellen Philomel Cottage, om en kvinna som fruktar för sitt liv – även detta ett alternativ till andra författares scenbearbetningar. Samuel Frenchs samling inkluderar även tv-pjäsen Wasp’s Nest, sänd 1937, samt radiopjäserna Personal Call och Butter in a Lordly Dish. Ett av de mest fascinerande verken är radiopjäsen The Yellow Iris, en mordgåta som inte bara innehåller Poirot utan även sånger med musik av Michael Sayer och text av Christopher Hassall. Enligt Concord Theatricals kan flera av dessa radiodramer bearbetas för scenen, vilket bäddar för att Christie behåller sin plats som Storbritanniens mest spelade kvinnliga dramatiker.

Lyssna på The Lie på BBC Sounds För den kompletta Agatha Christie Collection, besök Samuel French