INTERVJU: Matthew Roberts från Bread and Butter Productions

Efter att ha gjort stor succé på Edinburgh Fringe-festivalen förra året med pjäsen CANOE (som senare sattes upp på The Kings Head Theatre i London), pratar Paul T. Davies med teaterskaparen Matthew Roberts om hans nya Fringe-föreställning TEACH, dramatikens kraft och de lärdomar som förändrar liv.

PTD: Låt oss börja med TEACH, och särskilt inspirationen bakom den. Din tagline för föreställningen är: "The LESSON that changed his life, a SCHOOL in Struggle and Strife, a GOVERNMENT that Cuts with a Knife." Utan att avslöja för mycket, eftersom jag planerar att recensera pjäsen, vilka är drivkrafterna och anledningarna till att du skrev den? MR: Jag har undervisat i över 16 år, och kompaniet heter Bread and Butter eftersom läraryrket är mitt ”bröd och smör” som gör att jag kan skapa teater – och flytta upp till Edinburgh under hela augusti! Men det är under de senaste tre åren som saker har börjat förändras för mig personligen. Jag har flyttat, inte självmant utan på grund av nedskärningar, från att vara dramalärare till att vara lärare i engelska. Som många lärare ifrågasätter jag min plats i systemet, men jag älskar fortfarande hantverket, kommunikationen i undervisningen och elevernas entusiasm. En tändande gnista var att läsa boken How To Survive in Teaching Without Imploding, Exploding and Walking Away av Dr Emma Kell. Den talade verkligen till mig, var helt fantastisk, och som jag sa till min regissör, Helen Tennison, så fanns det en tredelad struktur i monologen jag skapar: Implodera, Explodera, Gå därifrån! Den utspelar sig specifikt i skolan under den brittiska regeringen, men genom att vara specifik hittar man ofta det universella. PTD: Du har redan fått en fantastisk respons från akademiker inom skolvärlden på det du skrivit, berätta mer om det. MR: Ja, jag har blivit inbjuden att presentera vid en utbildningskonferens den 14 september av Dr Emma Kell, och epilogen från TEACH kommer att finnas med i en ny bok, What They Didn’t Tell You On Your PGCE av Dr Sarah Mullen. Så jag är entusiastisk över att det finns ett så stort intresse för pjäsen inom yrkeskåren, men jag vill också betona att man inte behöver vara lärare för att uppskatta pjäsen – vi har alla haft lektioner och lärare som har förändrat våra liv! PTD: Du fick en stor hit förra året med Canoe, en soloföreställning där du spelade tre karaktärer, som handlade om samkönat föräldraskap och förlusten av ett barn. Det här känns som en helt annan typ av pjäs, var det ett medvetet val att skapa något helt annorlunda än senast? MR: Canoe var en så givande upplevelse, och den sträckte sig bortom att bara vara en berättelse om samkönat föräldraskap till att handla om föräldraskap och förlust överhuvudtaget, och det var väldigt många i publiken som kände igen sig i pjäsen och som hade upplevt sorg. Det var en historia jag kände mig manad att berätta, och TEACH är likadan. Mitt skrivande kommer ur ett behov, en angelägenhet, att berätta just den historien. Hela min inställning är att underhålla, få dem att skratta, få dem att gråta, få dem att tänka. Och när man samarbetar med riktigt begåvade människor som Helen Tennison, som är på samma våglängd, måste man våga ge sig hän åt upplevelsen.

PTD: Har jag rätt i att TEACH inte specifikt är en HBTQ-pjäs? MR: Jag är en författare som är gay. Det är jag öppen med. Men TEACH handlar om det mänskliga.

Gay. Straight. Try. Bi. Trans. Lesbisk. Pjäsen går bortom sexualitet på så sätt att den handlar om att följa sitt hjärta – att leva det liv man har föreställt sig. Sexualitet är en del av vår mänsklighet.

På samma sätt som Canoe handlar om familj. Den har absolut HBTQ-teman, men den ska inte placeras i ett fack eller gömmas undan i garderoben.

PTD: Du har också undervisat i engelska som främmande språk? MR: Ja, TEFL i Kina. I en ekonomisk utvecklingszon i Qingdao – där OS-vattensporterna hölls när Peking var värd. Min idealism var att om jag klarade det där – då klarar jag det var som helst! Fattigdomen jag såg var förfärlig. Men det var en dröm som gick i uppfyllelse att få resa till Shaolintemplet, se Terrakottaarmén och besöka Shanghai och Qufu (Konfucius grav). PTD: För folk som jag, som upptäckt ditt arbete lite sent, ursäkta för det, berätta om några av dina tidigare pjäser och de som du känner har varit viktiga för att forma dig som författare och skådespelare. Jag antar att den första som var en enorm personlig utveckling för mig var Sunny Runny Runcorn år 2015. Jag växte upp i Runcorn, och det fanns en vidrig webbplats som påstod att det var en av de sämsta platserna att bo på – de demoniserade verkligen invånarna, så jag gav dem ett mänskligt ansikte! Jag är också oerhört stolt över Fuck 18, som jag skapade när lagen skulle ändras för att göra samtyckesåldern lika för homosexuella och heterosexuella. Parlamentsledamoten Ann Keen, som drev igenom den jämställda åldersgränsen, kom och såg pjäsen och det betydde så mycket för mig. Och jag älskar Turkey Tinsel, som jag planerar att sätta upp igen senare i år, så håll utkik efter den! PTD: Du skådespelar också i årets Edinburgh! MR: Det stämmer, i Bitch Antigone, producerad av Out Cast Theatre, som förra året satte upp The Importance of Being Earnest as Performed by Three Fucking Queers and A Duck, så du kan tänka dig hur respektlöst och vilt det kommer att bli! PTD: Slutligen, dina bästa tips för att överleva Edinburgh Fringe! MR: 1. Ät ordentligt och sov ordentligt.

2. Ha mycket tydliga personliga och professionella mål för din tid där.

3. Ta dig tid att se andra föreställningar och inspireras av andras arbete!

  TEFL har två förhandsvisningar inför Fringe i London på The Centre 17 Pjäsen spelas under Edinburgh Fringe Festival, BOKA HÄR Bitch Antigone kan BOKAS HÄR Besök vår sida om Edinburgh Fringe