RECENSION: Berberian Sound Studio, Donmar Warehouse ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Berberian Sound Studio som just nu spelas på London-teatern Donmar Warehouse.

Tom Espiner i Berberian Sound Studio. Foto: Marc Brenner Berberian Sound Studio.

Donmar Warehouse

15 februari 2019

4 stjärnor

BOKA BILJETTER

Baserat på originalmanuset av Peter Strickland har regissören Tom Scutt och dramatikern Joel Horwood skapat ett fängslande psykologiskt drama som successivt ökar spänningen under nittio minuter. Ljudteknikern Gilderoy anländer till Italien för att arbeta med vad han tror är en film om hästar. Istället visar det sig vara en rysare – trots regissörens ivriga förnekande – och Gilderoy blir alltmer besatt av att skapa de blodiga ljudeffekterna, särskilt inför filmens makabra upplösning. Gränsen mellan verklighet och fiktion suddas ut när han alltmer tappar kontakten med sin mor, som håller på att förlora synen hemma i England, och studion blir hans enda verklighet.

Beatrice Scirocchi och Lara Rossi i Berberian Sound Studio. Foto: Marc Brenner

Denna fragmenterade verklighet etableras direkt genom en skicklig öppningssekvens som rör sig smidigt från voiceover till foley och slutligen live-entré. Donmar Warehouse är den perfekta scenen för denna obehagliga berättelse; Anna Yates och Scutt har skapat en magnifik studiomiljö och tillsammans med Ben och Max Ringhams suveräna komposition och ljuddesign – showens egentliga stjärna – blir vi som publik fastgjuta i studion tillsammans med Gilderoy. Vi söker förgäves efter rörelser i skuggorna, oroas av knackningar på dörren utan avsändare, och strategiskt placerade ljudeffekter fick publiken att hoppa högt i bänkraderna!

Tom Brooke. Foto: Marc Brenner

Föreställningen bärs fram av en lysande insats från Tom Brooke i rollen som Gilderoy. Det är på många sätt en klassisk skildring av en vilsen engelsman utomlands, frustrerad över omkostnader och språkhinder. Hans ansiktsuttryck är en ren fröjd att följa; han tar oss från ängslan och barnslig glädje över den avancerade utrustningen till chock över filmens exploaterande natur, och slutligen till den totala utmattning som följer när hans mentala hälsa sviktar – han är fullkomligt trollbindande.

Sidney Kean. Foto: Marc Brenner

Pjäsen utspelar sig på 1970-talet och utforskar även missbruket av och sexualiseringen av våld mot kvinnor, samt hur skådespelare manipuleras i sina roller. Detta gestaltas tydligt genom röstskådespelaren Sylvia, i en passionerad tolkning av Lara Rossi, som vägrar gå med på att dubba tortyrscenerna och stormar ut. Samtidigt pressas hennes kollega Carla (Beatrice Scirocchi) till ett sammanbrott av Gilderoys maniska sökande efter det perfekta skriket. Tom Espiner och Hemi Yeroham är mycket underhållande som foley-artisterna Massimo och Massimo – du kommer aldrig att se på grönsaker på samma sätt igen efter att ha sett hur mångsidiga de kan vara för att skapa ljudet av tortyr! Enzo Cilenti imponerar också som den översittaraktiga Francesco, som driver artisterna till deras yttersta gränser.

Obehindrat obehagligt men samtidigt underhållande – detta är en tät och koncentrerad teaterupplevelse som verkar på flera subliminala plan och undviker billiga knep för att chockera. Man får känslan av att Gilderoy aldrig kommer att lämna studion, och man är tacksam när man själv inser att man kan det!

Spelas till och med 30 mars 2019

BOKA BILJETTER TILL BERBERIAN SOUND STUDIO NU