RECENSION: Fanny och Alexander, Old Vic Theatre ✭✭✭✭

Ensemblen i Fanny och Alexander på Old Vic. Foto: Manual Harlan Fanny & Alexander

Old Vic Theatre

5 mars 2018

Fyra stjärnor

Boka biljett nu

Ingmar Bergmans Oscarsbelönade film Fanny & Alexander, som utspelar sig i teaterns förtrollade värld, är som klippt och skuren för scenen. Inspirerad av sin egen barndom berättar Bergman historien om den färgstarka och glamorösa familjen Ekdahl. I spetsen står teaterns grand dame Helena Ekdahl och hennes karismatiske son Oscar, teaterdirektör och skådespelare, tillsammans med hans hustru Emilie och ett galleri av livliga släktingar. Berättelsen ses främst genom ögonen på Oscar och Emilies son Alexander, och hyllar den liberala och kärleksfulla miljö som han och lillasystern Fanny njuter av – fram tills de kastas in i det kalla, moralistiska hemmet hos biskop Edvard Vergerus, moderns nye make.

Ensemblen i Fanny och Alexander. Foto: Manual Harlan

Stephen Beresfords skickliga nya dramatisering tar fasta på originalberättelsens inneboende teatralitet och öppnar med Alexanders prolog inför publiken. Pjäsen är kryddad med ständiga anspelningar på Shakespeare, särskilt Hamlet, men här finns också ekon av Ibsens Vildanden och familjen Ekdal som flyr verkligheten genom livslögner. Ekdahls värld är fylld av fantasi, historier, trolleri och marionetter, medan biskopens familj lever stramt och färglöst – en kontrast som vackert avspeglas i Tom Pyes scenografi, från teatervärldens djupröda toner till biskopsgårdens kala och ansiktslösa estetik. Detta understryks ytterligare av Bergmans kärlek till mat; vi får ta del av menyer från betydelsefulla högtider, från en överdådig julafton hos familjen Ekdahl till den sparsamma, smaklösa måltid som biskopen bjuder på inför bröllopet med Emilie.

Karina Fernandez och Thomas Arnold i Fanny och Alexander. Foto: Manual Harlan

Precis som Bergmans egen far var en sträng luthersk präst, finns här en idealiserad sagolik kvalitet i barnens uppväxt, medan Alexanders ilska mot Gud och rädsla för döden gestaltas genom att Döden själv – i klassisk Bergman-stil – uppenbarar sig på scenen. Pjäsen är dock ingen svartvit moralitet. Även om familjen Ekdahl är varm och generös, är de också vårdslösa med andras liv och känslor utan att visa ånger, vilket sätter biskopens betoning på disciplin och måttfullhet i ett något mer positivt ljus.

Kevin Doyle och Catherine Walker i Fanny och Alexander. Foto: Manual Harlan

Edvard är i grunden välmenande men tyrannisk och kontrollerande, men han undviker att bli ett monster tack vare en välavvägd insats av Kevin Doyle, som ger mänsklighet åt vad som annars kunnat bli en endimensionell skurk. Catherine Walker gestaltar övertygande Emilies förvandling från frihetsbejakande skådespelerska till hustru åt en hängiven kristen, och visar oss en kvinna slits mellan två världar. Som matriarken Helena Ekdahl utstrålar Penelope Wilton värme och humor. Hon personifierar den glamorösa livsstil som Bergman även gav oss i Sommarnattens leende från 1955 – förlagan till Sondheims A Little Night Music. Hon kompletteras av Michael Pennington som ger en gnistrande charm åt Isak Jacobi, familjevän och magiker. De tillhör en utmärkt ensemble, med allt från Jonathan Slinger och Thomas Arnold som Helenas söner Gustav Adolf och Carl till Misha Handley, som gör en imponerande scendebut som Alexander.

Michael Pennington i Fanny och Alexander. Foto: Manual Harlan

Med en speltid på tre och en halv timme inklusive två pauser har Beresford försökt fånga mycket av den dragningskraft och detaljrikedom som fanns i Bergmans fem timmar långa miniserie och den tre timmar långa filmversionen från 1982. Även om originalets visuella prakt är svår att återskapa fullt ut på scen, har produktionen en egen slående stil tack vare Pyes design och Mark Hendersons ljussättning. Trots sin längd tappar pjäsen aldrig fart under Max Websters regi, utan drar oss med i sin snåriga blandning av drama, komedi och ett stänk av magi.

Spelas till och med den 14 april 2018

BOKA BILJETTER TILL FANNY OCH ALEXANDER NU