RECENSION: Incident At Vichy, Finborough Theatre ✭✭✭✭

Lawrence Boothman, Michael Skellern och Brendan O'Rourke. Foto: Scott Rylander Incident at Vichy Finborough Theatre, 31 mars 2017

4 stju00e4rnor

Boka biljetter

Den irlu00e4ndske filosofen Edmund Burke sade att "det enda som kru00e4vs fu00f6r ondskans seger u00e4r att goda mu00e4nniskor gu00f6r ingenting". Denna ofta citerade maxim u00e4r central i Arthur Millers su00e4llan spelade mu00e4sterverk, som utspelar sig i ett fu00f6rvaringscenter i Vichy mitt under andra vu00e4rldskriget.

Ett antal mu00e4n, av vilka mu00e5nga u00e4r uttalat eller underfu00f6rstu00e5tt judiska, fu00f6rs dit mot sin vilja och bu00f6rjar spekulera om sitt u00f6de. u00c5terkommande besu00f6k av den tyska polisen, flankerad av den nitiske professor Hoffman (Timothy Harker), innebu00e4r fu00f6rhu00f6r, och en efter en fu00f6rsvinner mu00e4nnen. Nu00e4r du00f6rren slu00e5s igen med ett ohyggligt skramlande tu00e4r ett nytt helvete pu00e5 deras nerver.

Det hu00e4r u00e4r en fantastisk uppsu00e4ttning u2013 en aktuell granskning av etnisk rensnings fasor och den tru00f6ghet som gu00f6r att den kan fortsu00e4tta oemotsagd. Regissu00f6ren Phil Willmott noterar att denna uppsu00e4ttning av Incident at Vichy u00e4r den fu00f6rsta som presenteras utan en "naturalistisk scenografi", och du00e4rmed befrias publiken fru00e5n "fu00f6rvu00e4ntningar pu00e5 naturalism". Mycket riktigt gu00f6r det vitkalkade rummet, endast mu00f6blerat med en lu00e5ng vitkalkad bu00e4nk, ett oerhu00f6rt jobb med att understryka pju00e4sens sku00e4rseldskvaliteter. Det u00e4r en passande kallsinnig fond fu00f6r ett verk som med stor skicklighet brottas med ondskans obegriplighet.

Gethin Alderman, Edward Killingback, Jeremy Gagan och James Boyd. Foto: Scott Rylander

Naziregimens grymhet skildras inte bara genom Hoffman, James Boyds sadistiske poliskapten och Henry Wyrley-Birchs krigstru00f6tte major, utan ocksu00e5 i erfarenheterna hos de samlade mu00e4nnen, som saknar en gemensam fu00f6rstu00e5else fu00f6r sin fiende. Sku00e5despelaren Monceau (PK Taylor) kan inte begripa att ondska finns i ett samhu00e4lle som uppskattar teater, medan Michael Skellerns servitu00f6r vet att majoren u00e4r en god man eftersom han serverar honom frukost dagligen. Den nervu00a0nervu00f6se konstnu00e4ren Lebeau (Lawrence Boothman) fu00f6rsu00f6ker desperat u00f6vertala sig sju00e4lv om att han hu00e5lls kvar fu00f6r en rutinkontroll, och nu00e4r det misslyckas klamrar han sig fast vid hoppet om att han inte skulle vara till nu00e5gon nytta fu00f6r dem som du00f6d. Mest gripande av alla u00e4r den principiella socialisten Bayard (en mycket ru00f6rande Brendan Ou2019Rourke) som talar u00f6vertygande om revolution innan han u00f6vervu00e4ldigas av situationens hopplu00f6shet.

Mod stu00e5r ocksu00e5 i pju00e4sens centrum, med fokus pu00e5 ett intellektuellt resonemang mellan tvu00e5 karaktu00e4rer, beskrivna av Willmott som "dru00f6mmaren och pragmatikern". Von Berg (Edward Killingback) fu00f6rstu00e5r att ondska u00e4r en massa av motsu00e4gelser, fu00f6r han har sett nazister njuta av hans orkesters musik innan de slaktade musikerna. Samtidigt u00e4r han, en u00f6sterrikisk prins, fu00f6rvissad om sin su00e4kerhet u2013 den enda figuren som su00e4kert u00e4r du00e4r av ett misstag. Psykoanalytikern Leduc (Gethin Alderman) menar att Von Bergs status gu00f6r honom medskyldig till regimen, och noterar att hans kusin u00e4r en framstu00e5ende partimedlem och att han du00e4rmed har hamnat i samma fu00e4lla som mu00e5nga av deras medfu00e5ngar. Fu00f6r Von Berg, konstaterar Leduc, var kusinens nazism bara en liten del av en man han ku00e4nt sedan barnsben. Fu00f6r Leduc var det allt han var. I sin tur vu00e4cker Von Bergs mod i slutakten fu00e4ngslande fru00e5gor om godhetens komplexitet och dess fu00f6rhu00e5llande till skuld.

Produktionen bjuder pu00e5 en mu00e4ngd starka prestationer, varav tvu00e5 fu00f6rtju00e4nar ett su00e4rskilt omnu00e4mnande. Taylors Monceau u00e4r helt lysande u2013 en komplex men godhju00e4rtad person vars passionerade fu00f6rsvar fu00f6r sitt fu00f6rmodade fega beteende beru00f6rde mig djupt, su00e4rskilt i ju00e4mfu00f6relse med hans sista scen. Boothmans Lebeau, som dominerar fu00f6rsta akten med ett alltmer irriterande ordflu00f6de, u00e4r inget angenu00e4mt su00e4llskap, men han u00e4r hju00e4rtesku00e4rande mu00e4nsklig. Han uppmanas att sluta tu00e4nka pu00e5 sig sju00e4lv och fru00e5gar ilsket vem han ska tu00e4nka pu00e5 istu00e4llet. Gradvis stu00e5r det klart att hans meningslu00f6sa fru00e5gande u00e4r ett su00f6kande efter bekru00e4ftelse, vilket antyder att han djupt inne i sitt hju00e4rta vet att allt u00e4r fu00f6rlorat. Det u00e4r ett vackert och plu00e5gsamt portru00e4tt av en mu00e4nniska nu00e4r hon u00e4r som mest ru00e4dd.

Finborough Theatres uppsu00e4ttning av Arthur Millers su00e4llan sedda Incident at Vichy gu00f6r ru00e4ttvisa u00e5t en pju00e4s som fu00f6rtju00e4nar en betydligt stu00f6rre publik. Med sin fu00e4ngslande iscensu00e4ttning och sitt vackra sku00e5despeleri visar produktionen ondskans grymma och motsu00e4gelsefulla ansikten, de som ler nu00e4r goda mu00e4nniskor dukar under fu00f6r passivitet.

BOKA BILJETTER TILL INCIDENT AT VICHY Pu00c5 FINBOROUGH THEATRE